Pengar in, pengar ut...

Nu har jag bokat våra flygbiljetter!! 5 minuter tog det att bli 21.000:- fattigare....
Idag har vi kunnat läsa i både Ystads Allehanda och Skånska Dagbladet om en familj från Sjöbo kommun som fått avslag på sin förfrågan om att ta skolpengen för sin äldste son med sig till Thailand. Det är ju vi!! :-) Eventuellt kommer vårt ärende att tas upp på nästa möte i familjenämnden. Tänk om...??! Fast nä, vi är nog inställda på att inte få någon hjälp med skolavgiften från kommunen.
Denna veckan ska jag försöka få till ett samtal med både Movitz's mentor på dagis och Liam's blivande lärare på Storkskolan. Behöver få ordning på bland annat Liam's IUP samt kontaktuppgifter till hans lärare här hemma så att koordinatorn på Lanta Sanuk School kan informera om vad som kommer att ske vid skolstarten där nere. Saker och ting börjar falla på plats nu och med det blir allting mer och mer verkligt. Känns bra. Som en nystart...

Helgen som gick spenderade vi med Lasse och Anna på Mössebergs Kurort i Falköping. Barnen har varit hos mormor och morfar. Så ljuvligt avkopplande vi har haft det! Jag och Anna har strosat runt i affärer (shoppat lite grand...) och spenderat många timmar med att bara sitta och prata och njuta i solskenet på något mysigt fik medan Niklas och Lasse har spelat golftävling. Vilken Niklas höll på att vinna! Av 25 tävlande kom han på 2:a plats. Samma poäng som personen som vann, men eftersom Niklas hade ett lite sämre handicap så blev han "bara" 2:a. Bra lirat! Lite oväntat, dock... ;-)

Förresten, tänkte förklara för er som eventuellt inte vet hur ni ska göra för att skriva kommentarer till våra inlägg.
Klicka på "KOMMENTARER" under det inlägg du vill kommentera och skriv vad du vill i textrutan. I rutan för "ordverifiering" skriver du den bokstavs- eller sifferkombination som visas sådär lite snett och vingt ovanför. Välj därefter en identitet, gärna "Namn/URL" så att vi kan se vem som skickat kommentaren. Helst inte "Anonym". Till sist skriver du vem du är och därefter klickar du på "Publicera kommentar". Klart! Lätt som en plätt! Lycka till!

Natti!

Telefonkö...

Den 30 juni ska vi lämna våra husnycklar till de nya ägarna! Jisses! Så roligt! Och spännande! Nu gäller det att organisera packningen - en del ska magasineras (nå'nstans) och en del (både kläder och annat) ska vi ha med oss på resan. Och innan dess ska vi ju mellanlanda hos mina föräldrar... Oj, oj, oj...

Några fler punkter på "att-fixa-innan-avfärd-till-Thailand-listan" är avbockade. Det har blivit många telefonsamtal och ännu fler minuter i telefonkö...
Jag har en ovana att alltid när jag suttit i telefonkö mer än 10 minuter, tänka: "Bara det nu inte händer nå't så att jag blir bortkopplad!". Och givetvis var det precis det som hände när jag suttit i dryga 20 minuter (!!) i kö till VIASAT's kundtjänst!! Helt plötsligt när jag var nummer ett i kön började det tuta upptaget i luren! Va' f-n hände??!!! Det var ju min tur nu!! Efter att ha yttrat några väl valda ord, högt och tydligt för mig själv, var det bara att ringa upp igen och sitta ytterligare 10 minuter i kö. Tid har man ju gott om... :-) Alltså när man får besked om att det är 84 samtal före så blir man ju trött...
Igår ringde jag till vårt försäkringsbolag. Efter några signaler kunde jag med nöd och näppe urskilja en viskande röst som tappert försökte få fram "Länsförsäkringar, go'middag". Jag kände mig lite obekväm, trodde att jag ringt fel eller att någon skojade med mig, så jag sa inget, utan tänkte att det kommer nog någon med normal röst i luren snart. I samma sekund hör jag någon säga "Hallå?!" klart och tydligt. "Oj, öh....hej...ehh.... mitt namn är Jenny Månsson... ehh..." och så fick jag sagt vad mitt ärende gällde. Då visade det sig att damen i andra änden PRATADE så! Ett par ord kom fram med normalt röstläge, men se'n var det som om rösten inte höll och så blev det mer som en väsande viskning... Stackars människa! Jag kände mig som den där holländske programledaren man kan se i ett klipp på YouTube som inte kan hålla sig för skratt! Har ni sett den? Inte? Gå då in på youtube.com, skriv "talkshow" i sökfältet längst upp och välj sedan "Belgische talkshow". Ni kommer att få er ett riktigt gott skratt. Eller hur, Lennart?

Nu!

Idag blev det klart med huset! På fredag skriver vi papperna!

Tjohoo!!

Snart...

Nu är klockan 20 över 8 på kvällen, sista visningen är avklarad och mäklaren har kört härifrån. Målet är att huset ska vara sålt innan arbetsveckan är slut! Totalt sett har vi haft 19 familjer/par som varit här och tittat - inte dåligt! Och nu har vi 6 stycken som är intresserade, varav kanske hälften är riktigt intresserade. Vi fick faktiskt ett bud av en av besökarna ikväll! Bådar gott. Det skulle ju vara f-n rent om vi inte ror detta i land... Imorgon sätter mäklaren igång och ringer de som varit här, och som meddelat att de är intresserade, för att känna av läget ytterligare och förhoppningsvis kamma hem ännu fler och HÖGRE bud. Vi ska höras i morgon kväll... Det är så spännande!!

Inget är som väntans tider...

Men Herre Gud så jobbigt det är att bara gå och vänta!! Vi hade visning igår och här var 12 familjer/par och tittade! Över förväntan, måste jag säga. Känns bra! Men nu har vi ju ytterligare en visning på onsdag kväll och det är JOBBIGT att vänta... Nu kan vi ju inte påverka det hela mer - huset är klart, visningarna är snart avklarade och vi kan bara vänta på rätt bud. Utan rejält med kosing för vårt hus så blir det inget Thailand....

Tilläggas kan att vi är fullständigt utmattade efter allt jobb vi lagt ner här hemma den sista månaden. Sanslöst! Men fint blev det och vi känner oss verkligen stolta och nöjda nu mitt i all trötthet.

Just nu hör jag hur Niklas och killarna är ute i trädgården och kickar boll och busar. Första kvällen på lääänge som vi har tid över, över huvud taget! Underbart att höra Liam och Movitz ha kul igen! Det har varit jobbigt för dem nu när vi lagt all energi på huset. Jag och Niklas har inte haft en enda minut över till våra pojkar! Och det märks direkt på dem. De blir stingsliga och bråkiga och tråkiga. Känns verkligen skönt att kunna ägna sig åt barnen efter jobb/skola/dagis och inte behöva hoppa i jobbekläderna för att ut och måla eller nå't annat trist.