Tankar om Sverige...

Igår for jag och Liam in till Saladan för att se om vi kunde få tag på nya badbrallor till killarna och en ny bikini till mig. Ganska tidigt hittade vi badbyxor till både Liam och Movitz, men att finna en bikini i min storlek var inte det enklaste! Alltså... thaitjejerna är ju bara så jäkla SMÅ! Små och nätta, nätta... Det var bara att inse att nå'n bikini skulle jag inte hitta där. Nähä, då fick jag väl kolla på annat istället - jag var shoppingsugen... :-) Men, det var väl bara självaste fan! OM jag hittade nå't plagg som föll mig i smaken så pass, att jag skulle kunna tänka mig att gå klädd i det här på Lanta OCH det dessutom fanns i storlek XL, så antingen var det ändå för litet (!!), eller så var passformen obefintlig! Jag blir så trött! Det här var början på min "Sakna-Sverige-och-längta-hem-lite-grand-dag"...

Tänk...

• ..."rediga" affärer med "rediga" kläder och inget krims-krams (även om det kan vara kul med lite krims-krams och "hashi-bashi" som omväxling/komplement till "rediga" kläder)!
• ...att kunna gå in i en affär och få kolla runt lite i lugn och ro, utan att ha en expedit hängandes efter en, som ett klistermärke i röven!
• ...affärer med PRISLAPPAR/FASTA PRISER på sina produkter! Så att man slipper fråga och till svar få ett fullkomligt orimligt och löjligt pris, för att man sedan ska sätta igång den där uttjatade "Prutnings-leken"!
• ...rena, fräsha offentliga toaletter!
• ...att ha rena fötter!
• ...att kunna ha SKOR (inte flip-flop) på sig, utan att fötterna ska flyta bort i fotsvett!
• ...att kunna klä sig i "riktiga" kläder och få känna sig lite uppklädd och fin, istället för att gå klädd i "fiskarbyxor" och mjukisbrallor/-shorts, som ju är det mest praktiska här i värmen och dammet!

Och tänk...

...att få ta en lång, härlig, varm och skön dush i ett fräsht badrum och sedan få klä sig i en mysig pyjamas och ett par go'a sockor och sedan krypa upp i en soffa och dricka en god kopp te och läsa en bra bok!! Inte svettas, inte bli smutsig direkt när man kommer ur dushen...

Fast...

...efter ett dopp i poolen tillsammans med barnen på eftermiddagen och sedan lite avkoppling i en solstol med en god bok i handen och därtill en fantastisk utsikt över havet och horisonten, fick mig genast på bättre humör! ;-)

Comments!! :-))

Nu rasslade det till! JÄTTEROLIGT att se vilka några av er "smygare" ;-) är! TACKAR! Fortsätt gärna att kommentera lite då och då... Jag kan väl egentligen förstå att det kanske kan kännas lite "kymigt" + att man kanske inte riktigt vet vad man ska skriva, men tänk på att era kommentarer betyder supermycket för oss här, långt borta!

Om så bara ett "Hej!"...

6-års trots redan?

Det har varit intensiva dagar/kvällar i över en veckas tid nu och det har väl tagit ut sin rätt... Framför allt på barnen. Inte för att de är kloka nog att inse att sena kvällar inte är det bästa för ens ork och humör, de tycker bara det är spännande och extra lyxigt att få vara uppe så sent som möjligt, tillsammans med oss vuxna! Liam är speciell på så sätt, att han ger liksom inte upp i första taget. Hur den killen orkar, det är för mig en gåta! Han kan vara uppe lika sent som jag och Niklas och ändå fixa dagen efter utan större problem. Sämre är det med den andre lille skiten. Movitz, alltså. Hans sömnrutiner bör man helst inte rubba på om man vill ha en något så när lugn dag! Fast just nu vete fan om ens tillräckligt med sömn hade hjälpt?! Jag tror att han kommit in i en lite för tidig 6-års trots... Bestämd och envis har han alltid varit, men nu har han dessutom fått för sig att han utöver dessa egenskaper även ska vara allmänt störig, svara emot och göra tvärtom (eller ännu mer enerverande, fullkomligt ignorera och strunta i det man säger till honom), retas med storebrorsan extra mycket, fara rundor som en studseboll och emellanåt bara vara väldigt högljudd! Jag kan täka mig att detta kan få en del att dra på smilbanden, men jag kan säga att det är inte precis det jag och Niklas gör! Den här lille jävelungens sätt att uppföra sig den sista månaden, har fullkomligt tagit musten ur oss! Jag blir helt matt, bara jag tänker på det! Men, men... jag får väl trösta mig med att det går över. Om ett år eller två...

No comments...

Klockan är 08.30 och här sitter jag i lugn och ro framför datorn, medan resten av familjen fortfarande sover... Efter 2 veckors relativt sena kvällar och rejäla sovmorgnar, kände jag nu att det var dax att sätta väckarklockan. Jag provade med 07.30, men måste väl erkänna att det nog var i tidigaste laget. Snoozade fram till 08.00 i alla fall och nu sitter jag här, som sagt, i pyjamaströja och tänkte att jag skulle plita ner några rader på bloggen.

Måste säga att vi tycker det har varit lite tunt med kommentarer på våra inlägg den senaste tiden. Jag inbillar mig att det beror på att ni där hemma är jullediga från jobbet och kanske just därför inte väljer att knäppa igång datorn varje dag. Åtminstone för oss som (vanligtvis) arbetar vid datorer hela dagarna, kan det såklart kännas skönt att slippa se eländet när man är julledig... Oavsett vilket, så tycker vi att det skulle vara jätteroligt om alla ni som följer oss på bloggen, skulle vilja skriva nå'n liten kommentar, en liten hälsning, ett litet "hej" eller nå't. Så att vi får se vilka ni är! Vi kan se att vi har runt 50-talet besökare varje dag, men oftast inte fler än 2-4 kommentarer på inläggen... Och det är ju oftast samma trogna, lilla gäng som kommenterar. Tack till er - det är så kul att läsa!

Nåja,vi tycker såklart att det är superroligt att så många följer oss på vårt äventyr och det här med kommentarer är väl inte egentligen nå'n "big deal", men nog hade det varit roligt... ;-)

35...

Klockan 12 i natt ringde det på Skypen. Det var svärföräldrarna i Bjärsjölagård som ville gratta. Tack, tack! Annars har jag sovit som en bebis fram till klockan 9 i morse, då familjen kom in och sjöng "Vi gratulerar..." för mig, en evigt ung 35-åring... :-) Trots avståndet hem var det minsann en hel drös som ville gratulera mig! Vilket jag uppskattar väldigt mycket. Tack alla där hemma för presentkortet på FlipFlop (ja, alltså inte på flipflop-skor, utan på en påbyggnadskurs i open water-dykning, "Advanced", på dykfirman FlipFlop).
Och tack Alma och Sven och Cecilia och Bill för middagen som vi ska inta på Bajen ikväll! ;-)

Nu bär det av till Funky Fish, för en slappe-eftermiddag med sol (åtminstone emellanåt) och en och annan Chang. Nå't litet dopp i havet ska vi nog oxå hinna med...

Tack än en gång, allihopa!!

//Niklas

Hemlängtan i övergående...

Så vackert! :-) Man tager vad man hafver, eller hur? Tomma vattenflaskor som jag klippte av botten på, fyllde med lite sand som killarna varit nere på stranden och hämtat och VIPS, så har man gjort sig fina värmeljushållare! Lite doftljus i dessa och mysfaktorn är på topp! :-)
Vi hade en riktigt skön julafton igår, sov länge (efter en sen lillejulaftons-uppesittarkväll hos Kenneth och Frida, med öl, drinkar och sällskapsspel...) och spenderade sedan eftermiddagen nere vid poolen på resorten. Framåt kväll tog vi oss hemåt och duschade och gjorde i ordning julmaten som vi beställt från Bangkok. En Chang till det och middagen var fullbordad... Det där med snaps och kryddat brännvin ligger ju inte oss så varmt om hjärtat ändå (det är väl mest en så'n där social grej...), så det var helt OK att vara utan detta... Till efterrätt blev det glögg och pepparkakor, samtidigt som Thai-tomten delade ut de klappar vi fått hitskickade från Sverige. TACK, SNÄLLA! Barnen var eld och lågor och stortrivdes! Såklart! Det var en väldigt mysig kväll, även om det faktiskt kändes lite underligt. Jag ÄLSKAR julen och allt vad det innebär, så med handen på hjärtat, måste jag nog säga att jag längtat hem lite grand de senaste veckorna...

God jul...

GOD JUL

till er alla där hemma

önskar

Niklas Jenny Liam Movitz

Julkänsla eller inte...

Turen till Krabi idag gick bra. Vi kom visserligen inte iväg förrän runt 9-snåret, eftersom Niklas var tvungen att direkt på morgonen åka på moppen ner till Old Town, för att hämta ut ett paket som landat på posten där, men sen flöt allting på och vi var hemma igen vid 18-snåret. Bilfärjorna mellan Lanta Yai och Lanta Noi kan i och för sig vara ett kritiskt kapitel, men, peppar peppar, vi har hitintills bara haft flyt där... Så även idag, alltså. Att vi skulle köpa 30 nya dagar till våra VISUM var nummer 1 idag, men sen skulle vi oxå fixa hem all julmat som vi och 3 andra familjer beställt och som kommit med flyg från Bangkok. Egentligen hade jag och Niklas bokat en egen bil som skulle ta oss till Krabi denna dag, men när vi fick erbjudande om att åka med Kenneth och Frida, som redan planerat att köra dit idag i just samma ärende som vi, så gjorde vi ju såklart det. Efter besöket på Immigration Office bar det så iväg till Thai Cargo, där vi skulle hämta upp lådorna med julmat som vi, Pålssons, Isakssons och Jostners hade beställt. Spännande! Dagens sista stopp blev på "Big C", för att där inhandla lite smått och gott. Jag köpte mig bl.a. ett par nya joggingskor, eftersom mina gamla har slitits sönder inuti (man är ju flitig på löpbandet...;-)). Vi hade även planer på att köpa lite julklappar till barne, bl.a. för de pengar som farmor och mormor satt in på vårt konto till dem, men dessvärre hittade vi inget. Vi hade i och för sig inga idéer om VAD vi skulle köpa + att det av någon anledning alltid känns stressigt att gå i affärer tillsammans med barnen (och Niklas...;-)), och detta gjorde att vi bara gick omkring och tittade, utan att hitta nå't intressant. Inte ens barnen visste riktigt vad de ville ha!! Kan ni tänka er?! :-) Nä, det får bli en tur till Saladan imorgon, eller så får vi spara pengarna tills vi kommer till Kuala Lumpur i slutet av januari. Hoppas detta är OK med er därhemma, som satt in pengarna... ? I alla fall så fick Movitz en ny skolväska. En ryggsäck denna gången...
SÅ... ikväll har vi såklart provsmakat julmaten: köttbullar, prinskorvar, rödbetssallad, vörtbröd (torrt som fan), julskinka och så lite glögg till efterrätt. Det var mumma! Så nu sover vi nog gott, mätta och belåtna.
När vi strosade runt inne på "Big C" bland små julgranar och annan juldekoration, samt personal med tomteluvor och högtalare som spelade julmusik, så fick jag faktiskt lite julkänsla! Jag tänkte mig att jag var på NOVA i Lund och shoppade... Riktigt mysigt! Fatta att det liksom blev helt fel, när vi kom ut på parkeringsplatsen i 30 graders värme! Så var den julkänslan borta... :-)

Födelsedag!

I lördags fyllde Christoffer, Mickes och Tinas grabb, 21. Det firades med en båttur runt hela ön! I longtailbåt. Vid 10-tiden lämnade vi Long Beach och begav oss söderut. Inne på land kändes det riktigt skönt med lite ljumma fläktar, eftersom solen gassade från en nästintill molnfri himmel. Men bara någon kilometer ut från land, var det liksom inte längre "lite ljumma fläktar"... Här var det mer "fritt blås", kan man säga... Inte stormigt eller obehagligt på nå't vis, men dock tillräckligt för att vi skulle bli fullständigt genomvåta av saltvattnet som stänkte in över båten när den skar vågorna. I början tyckte vi nog att det kändes helt OK, solen värmde ju, men när det började svida i ögonen av allt saltvatten som rann från håret, var det inte lika kul längre... Nästan ända nere vid öns sydligaste spets, stannade vi till för att sola och bada på Bamboo Bay. Vilken strand! Och vilken sand! Stranden låg nästan helt öde och det var bara att slänga sig ner och lapa sol. Vårt sällskap på 15 personer tog ju lite plats... Tyvärr blåste det lite för mycket, så vi blev mer eller mindre panerade med sand :-) Fast det var bara att hoppa i plurret så var det problemet löst! Hepp! Efter lunch drog vi vidare på vår resa runt ön. "Oh, men det blir lugnare när vi kommit runt på andra sidan", hörde vi någon säga. Ja, det hade verkligen varit skönt, för det var inge' vidare att sitta i båten och bli nerstänkt av saltvatten hela tiden... Det var inte de små stänken, nämligen. Men när vi rundade fyren, som stolt pekar mot skyn på öns sydligaste udde, blev det ätter värre! Här gick vågorna betydligt högre och båten kändes med ens inte lika säker längre. Det gick trögt i motvinden. Och blöta (-re) blev vi. Igen! Tur ingen blev sjösjuk! Jo förresten, Jocke mådde ju lite dåligt i början av färden, men det tror vi mest berodde på fredagens intag av alkoholhaltiga drycker... Vad vet jag? I alla fall, upp till mangrove träsken vid norra östsidan kom vi till slut och ÄNTLIGEN kom vi i lä från vinden! Snacka om att känna sig fullständigt blåst! Här inne bland träden var det varmt och skönt och man kunde känna hur solens strålar brände. Lovely! Det var ju inte utan att man faktiskt suttit och frusit lite... Förbi bilfärjorna och piren där båtarna till/från PhiPhi och Ao Nang lägger till och sedan var det bara en liten bit kvar ner till Long Beach. Men givetvis så blåste det nu minst lika mycket som tidigare på dagen, då vi startat vår rundtur! Så det var bara till att förbereda sig, en tredje gång, på att bli dränkt i saltvatten... Väl i mål kändes det bara jätteskönt att få hoppa av båten och ner i vattnet för att värma sig! SOM jag frös! Vilken resa! Men kul var det!! Tack Micke och Tina för att vi fick följa med!

Dagen avslutade med middag på Red Snapper. En trevlig restaurang som serverar mat i tapas-form (smårätter) och där tog vi även avsked av Mickes och Tinas goda vänner från Sverige - Jocke, Bettan, Sebbe, Leo och Tilde - som har rest hem idag. Supertrevliga människor som vi hoppas få träffa fler gånger!

Idag har vi varit riktigt slöa. Sovit länge och sedan bara legat vid poolen. Barnen har fått massage och själv for jag minsann in till Dreamy SPA framåt kvällskvisten och njöt av en Balinese-massage. SÅ SKÖNT! Jag har haft en enerverande huvudvärk flera dagar, men hoppas nu på att jag får vakna i morgn bitti pigg och utvilad... Vi ska ju till Krabi imorgon för att köpa 30 nya dagar till vårt VISUM. Och så blir det väl ett besök på "BIG C" för att handla lite oxå. Och då måste man ju vara pigg och kry! :-)

Natti!

JULLOV!

När man ser denna bilden skulle man kunna tro att våra barn är de snällaste och go'aste i hela världen, eller hur? De råkar bara vara extra glada eftersom de just slutat skolan och ska gå på jullov... :-)
I torsdags kväll satt vi ett stort gäng föräldrar och mor- och farföräldrar i en konferenslokal på Southern Lanta Resort, för att se våra barn och barnbarn framföra luciatåg samt ett julspel om De Tre Vise Männen. Och dagen till ära var det strömavbrott på hela ön! Gissa om det var varmt i konferenslokalen??! Varmt, är egentligen bara förnamnet... Men med hjälp av lite diesel och en generator, kunde man till slut få igång både belysning och AC inne i lokalen och julspektaklet kunde börja. Först ut var minstingarna, som med hjälp av några större barn, bjöd på ett luciatåg innehållande både lucia, tärnor, tomtar och en pepparkaksgubbe! Så söta! Och till min och Niklas' stora glädje (och förvåning!) var även Movitz med i luciatåget!! Hela tiden! Han har alla år varit väldigt "svårflörtad" och mer eller mindre vägrat deltaga, när kompisarna på dagis hemma i Sverige har gått lucia för oss föräldrar. Men nu jäklar! Roligt! (även om han såg måttligt intresserad ut...)
De lite större barnen framförde därefter ett julspel om De Tre Vise Männen. Och det var här Liam nu skulle vara "Heder 2" :-), för vilket han fick "Med beröm godkänt"! BRAVO! Högt, klart och tydligt! De var jätteduktiga allihopa! Dialogerna hade man varvat med körsång framfört av de största barnen. Och så William... Oj, oj, oj... William är en liten, söt kille, som gått i Liams klass. I fredags åkte han och hans familj hem, efter att, tack vare oroligheterna på Bangkoks flygplats, ha fått 3 extra veckor här på ön. William skulle alltså egentligen inte alls varit med på julavslutningen, och därför passade det ju bra att han hoppade in i kören... Och JISSES vad han sjöng! Han tog liksom över hela föreställningen! Det var inte många ord han kunde i texterna och vad beträffar melodierna, så kan jag nog inte påstå att där var många toner heller som blev rätt, men GUD va' han tog i!! Ända från tårna! Han körde liksom sitt eget race... Han njöt i fulla drag och det gjorde även vi i publiken! Jag tror att han sjöng sig rakt in i samtligas hjärtan. WOW, vilken kille!!! Kvällen avslutades med lussebullefika och avskedskram till familjen Karlsson (William med familj). Hoppas att ni fick en bra resa hem!! Vi hörs på mailen! ;-)

Vad som stod på schemat i fredags behöver jag nog inte säga... Lite bilder i webalbumet har jag dock lagt in...

Lugn och ro...

En helt makalöst lugn och skön dag! Efter morgonens träningspass på gymet, hoppade vi i badkläderna, packade våra väskor med lite böcker och tidningar och begav oss till Funky Fish. Solen har dock varit lite blygsam idag och det har till och med kommit 10 droppar regn (!), men vad gjorde det?! I de supersköna solstolarna på Funky Fish har vi slappat järnet :-) och bara haft det hur bra som helst! Kaffe och stekt ägg med bacon sådär lagom efter träningen (fint med lite proteiner till musklerna...) och sedan en sen lunch, innan vi for hemåt igen för att ta emot pojkarna när det kom från skolan vid 14.30-tiden.
Ikväll har Niklas och Christofer varit iväg och lirat lite fotboll inne i Saladan, tillsammans med några fler svenska "long-stays". Förra tisdagen, när det var första sammankomsten för fotbollskillarna, var även jag och pojkarna med för att kolla lite, men idag hade jag och Maria annat för oss... Vi skulle fixa lite med en julhälsning till våra kära kollegor på Skanem...

Annars har det väl inte hänt så mycket här på andra sidan jordklotet... Desto mer har det visst hänt i Skåne! Jordbävning??! HELT SANSLÖST!! Hoppas inte att någon kom till skada... Kan inte mer än hålla med Marias farmor (eller mormor eller faster?) om att "världen är ur led"!

Dagens fråga...

Om man kan sätta fast en pocketbok, innehållande 409 sidor, på bröstet, med hjälp av endast svett - hur varmt är det då?

Det kom ett paket...

Vi har fått en ny brevbärare! Och han är minsann riktigt redig! Han har kommit med post till oss 2 ggr på bara några dagar!! Tidigare har vi själva fått köra in till postkontoret i Saladan för att fråga om de möjligen har haft post till oss! Och då har man där en papplåda, under ett bord, där man lägger sådan post i, som man inte riktigt känner till adressen på, alternativt sån't som man helt enkelt inte orkar köra ut med just idag... Där kan alltså samlas en hel del på hög! Tänk om det skulle gå till så hemma i Sverige? Ytterligare en punkt som hamnar på plussidan för Sverige...
Hur som helst så fick vi i lördags besök av "postis" och då hade han med sig ett stort vykort från "mojmoj och mojfaj" + ett vadderat kuvert innehållande lite julklappar från våra kära f.d. grannar på Ågevägen i Karup. Tack så mycket! Och så idag, på eftermiddagen, kom "postis" minsann igen på sin moppe och stannade här utanför och tutade. Då hade han med sig en stor låda från "mojmoj och mojfaj" med diverse smått & gott i + lite julklappar. 1000 tack!

DET ÄR SÅ ROLIGT ATT FÅ POST!!!

Förresten så har Liam fått mail från sina klasskamrater hemma i Sverige! SÅ GLAD han blev! Vi ska skriva tillbaka till dem så fort jullovet börjat. Eftersom Liam har läxor in i det sista + att han ska öva in några repliker till julspelet, som de ska framföra på torsdag kväll för oss föräldrar, så tycker jag att det är bättre att han koncentrerar sig på det först och främst nu. Det tar ju lite tid att hitta rätt bland alla bokstäverna på tangentbordet oxå... :-)

Surprise!

I morse skrev jag en lista på vilka ärenden vi skulle uträtta under dagen idag. Första dagen på jullovet. Barnen i skolan. Så skönt att i lugn och ro kunna åka in till Saladan och uträtta vad man ska, utan en massa tjat om än det ena, än det andra... Eftersom mitt dumma knä, som jag skadade på en firmafest för snart 1½ år sedan, har bestämt sig för att göra livet surt för mig en tid nu, så var det ingen mening att hänga med Niklas upp till gymet i morse, utan jag fick istället en lugn stund för mig själv framför datorn, när övriga i familjen lämnat huset. Riktigt skönt! När Niklas kom hem tog han en dusch och gick sedan ner till poolen. Och sen blev allting väldigt konstigt...

Vid lunchtid ville jag att vi skulle åka och äta nå't och sedan köra vidare in till Saladan, för att uträtta alla våra ärenden och kanske ta pojkarna med på mopparna hem när de slutade skolan kl.14.00. Men nä, det skulle vi inte... Niklas skulle istället iväg och snacka med en snubbe på Poseidon Villas, så jag kunde väl själv köra in till Saladan? Men nä, det ville jag inte... Det är så trist att köra ensam! Jag var ju hungrig och tänkte att vi då åtminstone kunde köra till "Engelsmannen" och käka lunch. Men nä, inte det heller... Niklas var inte hungrig, utan då kunde jag väl själv gå och köpa mig nå't lätt? Amen va' f-n??! Första dagen på jullovet och så har man en så tråkig äkta hälft som inte vill göra nå't tillsammans med sin fru! Det var inte utan att jag blev lite irri då... Men för husfridens skull, så bet jag ihop och bestämde mig helt enkelt för att sticka ner till Bulan och ta med mig lite stekt ris hem. På vägen tillbaka, mötte jag Christofer (och Niklas, men honom såg jag inte bland alla andra trafikanter...) och tänkte att han nog var på väg till Bulan han oxå, för att hämta lite käk. Väl hemma satte jag mig på vår uteplats för att käka min lunch och läsa mina nylevererade skvallertidningar. Niklas hade ju åkt iväg till den där snubben på Poseidon Villas (trodde jag...), så jag väntade inte hem honom förrän lite senare. Efter endast 5-10 minuter kommer han tillbaka och säger bara att den han inte var där. Snubben som Niklas skulle ha tag på. OK, inte särskilt konstigt... Men sedan, efter en liten stund, kommer Niklas ut till mig och säger att jag ska ta med mig barnen, när de kommer hem från skolan, och köra ner mot Bulan, men svänga av på en liten grusväg, ner mot stranden, precis invid en skylt där det står Lanta Pavillion. Jaha??? Men du då, undrar jag. Nämen jag sticker nu, får jag till svar. ??!! Okej...? Varför det, frågar jag. Det får du se, säger Niklas. Jaha... Okej då... säger jag, som tycker det hela låter lite spännande. Så när barnen kommer från skolan hoppar vi upp på moppen, alla 3, och börjar leta oss nedåt vägen. Vi hittar fram, men inte ser vi till någon Niklas, inte. Jag ser att även Christofers moppe står på parkeringen, men inte Marias... Känns lite skumt, allting, men vi traskar ner på stranden, jag och barnen och då kommer både Niklas och Christofer ut från en av restaurangerna, med vars ett förkläde på sig!! HA HA!! De ska alltså bjuda på egenhändigt tillagad middag!! Inte illa! Några minuter senare anländer även Maria med Anton och Wilmer. Under tiden som männen fixar och trixar i köket, passar vi andra på att bada och gräva lite i sanden. Klockan är runt 15.30 och solen gassar från en klarblå himmel! Inte kan man fatta att det är den 15 december! LOVELY! Strax är middagen klar och vi får komma och sätta oss vid bordet. Det bjuds på Massaman Chicken, Fried Chicken med Cashewnuts och Paneng Chicken och så steamed rice, såklart. Barnen får en egen meny, bestående av potatismos och köttbullar. Allting tillagat av Niklas och Christofer! Det var så gott! En supertrevlig och uppskattad surprise! Tack, killar!

Lucia, födelsedag och Sverigebesök...

Det har varit en minst sagt händelserik fredag till söndag, denna helgen! Oj, oj, oj... Tur att man har jullov! :-) Fast barnen är ju i skolan idag. Stackarna! Sista veckan för dem nu. Känns som om det får bli en tidig kväll ikväll...
I fredags hade vi avslutning på thai-kursen, med teater och sedan diplomutdelning. Det firade jag och Maria med en festlunch på The Tavern. Mumma... Som "present" av skolan, fick vi allihopa vars en liten snutt i våra Mp4-spelare, med videoklipp från kursen + 2 intervjuer som filmats med var och en av oss. Jisses! Det var himla kul att se sig själv på det sättet. Även om det kändes lite konstigt...
På eftermiddagen var det tippedax på Funky Fish som vanligt. Denna fredag bjöd på ett STRÅLANDE väder och det var riktigt GÖTT att ta sig en god drink i solstolen nere på stranden! På kvällen var vi ett stort gäng som åkte över till Old Town, för att äta på en restaurang som serverar Koreansk buffé. Vi fick själva steka till ox-, kyckling- och fiskkött + lite räkor och bläckfisk på en "grill" som placerats på bordet. Till det fick vi ris och Tom Yum (soppa). Ganska festligt, men föll inte riktigt mig i smaken... Niklas som inte äter skaldjur tog det säkra före det osäkra och beställde in en Massaman Chicken. Men det blev i alla fall en trevlig kväll som avslutades med att vi och Pålssons (i smyg) bestämde oss för att överraska Kenneth & Frida och Tina & Micke med att lussa på luciamorgonen.
Trots den sena timmen kvällen före, så var både barn och vuxna uppe med tuppen vid 07.00. Inlindade i lakan for vi med mopparna ner till Faim de Loup för att köpa ett gäng lussebullar att ha med till våra sovande vänner. Jodå, vi blev ganska uttittade... Första anhalten blev hos Frida och Kenneth. De trodde nog inte att vi var rikgtigt kloka! Men vad gör det? Det är vi ju nästan inte heller... :-) Därefter blev det ett andra stopp hos Micke och Tina, som, p.g.a. föregående kvälls alkoholintag, tyvärr inte riktigt var med på noterna :-). Men de fick i alla fall lussebullar att äta lite längre fram på dagen och vi fick oss en andra kopp kaffe. Sedan bar det hemåt igen, för att hinna med att sova en timme eller två, innan vi skulle infinna oss vid båtpiren i Saladan, för att möta upp familjen Nilsson-Berg som skulle komma med båten från Phuket.

Efter "installation" på resorten, blev det moppehyrning för Ulrika och Ingvar och sedan for vi ner till Bulan för att käka en sen lunch. Eftersom denna dag var Marias födelsedag, intog vi en liten födelsedagsfika med kaffe, tårta och lite pepparkakor på vår uteplats efter lunchen. Men sen kände vi att ett dopp i poolen nog skulle sitta fint, så ett par timmar senare var man som en ny människa igen! Det kan verkligen göra underverk - att få svalka sig i en skön pool eller i havet. På kvällen käkade vi på Bajen, men eftersom alla var lite sletna så blev det en ganska tidig kväll. Dessutom hade vi ju planerat in en ö-runda på mopparna på söndagen.

Även söndagen bjöd på ett fantastiskt väder! Vi fick en helt underbar dag med rolig moppekörning på fina vägar. Inga incidenter. Inga punkteringar. Inga skrapsår. Inga apbett...

• Frukost på Faim de Loup
• Liten koll på barnens skola
• Glasspaus i Old Town
• Ett stopp hos Sjö-zigenarna
• Sen lunch + sol och bad vid Otto's på Klong Nin

Åter hemma blev det dusch och sen iväg med tuk-tuk till Funky Fish för att käka middag. Även denna kväll var vi nog lite sletna, men vi hade ju verkligen haft en toppendag, så det gjorde liksom inget att vi satt och gäspade lite...

Liksom när vårt förra besök från Sverige lämnat oss och Koh Lanta, känns det nu lite tomt på nå't sätt. 07.30 for Ulrika, Ingvar, Felicia och Julia iväg till båten i Saladan, för att senare i eftermiddag vara tillbaka på sitt hotell i Phuket. Det är aldrig kul att säga hej då... Men vi har verkligen haft jättemysigt och trevligt och kul de 2 dagar familjen från Stenberget varit här!

Snart jullov...

3 down, 1 to go...
Ja, då har vi klarat av 3 av våra totalt 4 slutprov! Bördan från axlarna har lättat avsevärt. Igår hade vi vårt muntliga slutprov, som bestod av en något annorlunda intervju, kan man säga. Det gick väl bra, tror jag, men det var ju bara fasen så nervös man kan vara! Fast kanske berodde det lite på att det hela videofilmades...? Idag har vi gjort ett hörförståelseprov + ett läsprov och imorgon ska vi spela upp en väldigt mycket förkortad version av Cinderella (Askungen) på thai. Ja, jag skrattar oxå när jag tänker på det... Ha, ha, ha... Men nu har vi liksom gjort de värsta bitarna, så det här med att spela teater på thai, ser vi bara som en kul grej, helt enkelt. Ikväll har vi varit på Somewhere Else tillsammans med våra kurskamrater + Ying, vår lärare, och käkat middag. I helgen far de flesta från Koh Lanta. En del åker hem, andra ska resa runt lite i Thailand och länderna intill. Så det blir väl jag och Maria kvar då... Och fy tusan som vi ska njuta av att vara lediga i 3 låååånga, skööööna veckor! Vi får till och med en vecka här nu först "utan" barn. Ja, jag kan väl kanske tycka att det låter lite ego att säga så, men jag tycker faktiskt att det ska bli förbannat skönt att bara ta det lugnt och slippa höra på pojkarnas gnäll och bråk (åtminstone fram till kl. 14.30...). Jag och Niklas kan sticka till gymet tillsammans på morgonen och sedan ta resten av dagen som den kommer. Och får vi nu bara lite sol över Koh Lanta under julveckorna, så blir det ju helt underbart!

2:a advent...

Igår var det 2:a advent. Ingen julkänsla så långt ögat når här, inte... Men vad gör väl det? Även om det var söndag så var vi i skolan ändå, jag och Maria. Inge' vidare, men vi slutade redan kl.12.00, så det var ju egentligen inte hela världen. Under tiden var samtliga killar i våra familjer vid "Slow Down", på Klong Dao, för att vara med i en volley-boll turnering. När vi slöt upp, var gruppspelen avklarade redan. Vi käkade lunch och sedan kollade vi på slutspelen. Niklas, Christofer P, Christoffer I och Thomas var "Lag Backman" och fick till slut spela om 5 och 6 plats... Inte så lätt när man aldrig spelat tillsammans tidigare... Tyvärr började det det regna precis innan vi skulle bege oss hemåt, så det var bara till att bita ihopa och ge sig av på moppen. Väl hemma var vi ganska blöta, kan jag säga. Resten av dagen passade vi på att prata med både kompisar och familj hemma i Sverige över Skypen. Vilken tur att den finns! Skypen, alltså! Då känns det inte som om man är så himla långt bort ändå...

Första helgen i december...

Igår fyllde Thailands kung och världens rikaste monark, Bhumibol, 81 år. Det avfyrades en och annan raket och smällare på kvällen när vi satt på Bajen och åt middag, men för övrigt märkte vi inte av något födelsedagsfirande. Lilla Svenska skolan här på ön, hade stängt i och för sig, men det kan ju ha varit på grund av en studiedag, likaväl som att man skulle ställa in all undervisning på grund av att kungen fyllde år...

För övrigt firade vi fredag på Funky Fish, i vanlig ordning. SÅ LJUVLIGT! Jag vet inte hur många gånger jag använt mig av det ordet redan, för att beskriva olika upplevelser här nere, men det är ett himla bra ord. Inte sant? Solen strålade från en blå himmel, killarna satt och drack öl och tippade, barnen lekte på stranden och jag och Maria solade, badade och drack en god drink. Lite lagom avslappnad i kroppen, var det inte alls svårt att till 101% bara va' och njuta av livet och lugnet en stund i de stora, mjuka solstolarna man har till sitt förfogande, som gäst på Funky Fish.

Idag är det lördag och som vanligt har vi sovit ganska länge. Så gott det är att inte behöva bli väckt av en väckarklocka! I love it! För några timmar sedan drog Niklas på sig "joubbeböjjsorna" och körde iväg till Poseidon Villas-området, en liten bit härifrån, för att hjälpa till med nå't problem de har med avloppsrören under Mickes och Tinas hus. "Svensk expertis", kallas han visst...

Liam och Movitz bråkar i vanlig ordning, så nu harjag precis slängt in Movitz på rummet för att han ska vila en stund. Han blir alldeles omöjlig när han fått för lite sömn. Kan inte alls hantera det... Jobbigt! Vädret är helt OK idag. Lite disigt, dock, men jag tror nog att vi drar iväg till nå'n strand lite senare ändå. Kan ju inte sitta här inne och kuckelura hela dagen! Imorgon ska jag till skolan igen. Vi ska ta igen förra fredagen, då lektionerna blev inställda på grund av att det var många kursdeltagre som inte kunde komma den dagen. Känns lite trist, men vi kommer bara att gå fram till lunch. Nästa vecka är sista veckan på thaikursen. Jisses, så mycket vi lärt oss! Men OJ, så skönt det ska bli med lite ledighet! Hjärnan är ganska utarbetad, faktiskt. Att det har varit en intensivkurs är det ingen tvekan om... Men det har varit riktigt roligt! Nästa vecka kommer till större delen att bestå av våra slutprov. På onsdag ska vi ha ett intervju/konversationsprov, på torsdag har vi ett skriftligt prov samt ett läsprov och på fredag ska vi framföra en kort-kort version av Cinderella. På thai, såklart! Och därefter hoppas vi på att vi håller våra välförtjänta diplom i handen! :-)

Inlägg nr.101...

Jag har ju i tidigare inlägg berättat om att de thailändska barnen är allt annat än änglalika i sitt sätt att leka. De är verkligen jättesöta att titta på, men där slutar allt vad sött heter...

Tidigare idag hörde Niklas ett fasligt liv utanför vår dörr och går dit för att kolla vad som står på. Och gissa vad han får se. Eller nä, det är inte lönt. Om ni så hade fått tusen gissningar, så tror jag inte att ni klurat ut vad som mötte hans blick... Precis utanför står alltså vår hyresvärds 2 små pojkar (5 och 3 år gamla), varav den äldste har en stor hushållskniv i handen och håller som bäst på att skära sönder alla våra uppblåsbara leksaker som ligger precis utanför vår dörr!! Amen HALLÅ!? Niklas knackar på rutan och försöker väl att inte se alltför arg ut och vips, så har skitungen slängt iväg kniven och stuckit sin kos. Ja, minstingen med såklart. Nu har Chez, vår hyresvärd, lovat att köpa nya badleksaker till våra barn inne i Saladan...

Fast den största skräcken heter Bismee och är 3 år och bor rakt över gatan. Han brukar komma in hit till oss med världens största leende på läpparna och 10 minuter senare, sitter vi här och undrar vad fan som hände!? Då har han dragit fram som en orkan här inne och i stort sett slängt ut alla leksaker vi har på golvet, plus att han även hunnit med att rita LITE på MÅNGA papper och sen slängt färgpennorna utan korkar på, några här och några där. Senast han var här inne, hann han inte riktigt ut för att pinka, utan började dratta redan inne på vårt golv, vid dörren, och sedan promenerade han kissandes, på våra plattor längs med huset och bort till trappan. Ett riktigt litet charmtroll, med andra ord... ;-)

Fotboll...

På eftermiddagen idag, var vi och kollade på när barnen från Lanta Sanuk School (dock inte de minsta...) blev spöade i fotboll av thaibarnen på skolan inne i Saladan. Det viktiga är inte att vinna utan att deltaga och ha roligt! Även om jag är en tävlingsmänniska ända ut i fingertopparna, så är jag i detta fallet benägen att hålla med. Det var ju just för skojs skull som det anordnades en fotbollsturnering, modell mindre, för både svenska och thailändska barn, denna dag. Och jag tror att alla hade roligt. Och vi fick alla möjlighet att vara med om nå't annorlunda. Dessutom sken solen från en nästintill molnfri himmel! Våra barn är lyckligt lottade... Tänk så mycket de kommer att ha med sig hem i sina "ryggsäckar" till sommaren! Det var inte utan att jag fick en liten tår i ögat, när jag såg Liam springa omkring inne på planen, sådär lagom tafatt, vilset och osäkert. Han var så söt! Och så lång han har blivit! Eller var det bara en synvilla, orsakad av strumporna, som han av någon underlig anledning, dragit upp ända till knäna? Fast det kändes kanske mer som "på riktigt" då, när strumporna satt likadant som på "riktiga" fotbollsspelare?

Varken jag eller Niklas är av den typen som läser mycket böcker, men den tid vi varit här nere, har det faktiskt gått åt en del pocketböcker. Just nu läser vi den populära serien av Camilla Läckberg. Jag har precis läst ut Isprinsessan (den första boken, alltså), men Niklas är nog snart klar med samtliga. Hur som helst, så passade vi på att titta på filmatiseringen av just Isprinsessan igår kväll. Men jag måste nog säga att den kändes platt och fattig, på nå't vis. Eftersom jag faktiskt inte har läst så hemskt mycket i mina da'r, så vet jag inte om det brukar förhålla sig så, att böckerna vanligtvis är bättre än filmerna? Men igår blev både jag och Niklas besvikna. Fattig, är nog det ord som bäst beskriver vad jag tycker om filmen. Så mycket tankar och känslor som inte går att få fram "på vita duken", givetvis, men ändå... Dessutom tyckte jag att skådespelarna var, hur ska jag säga... ja, inge' vidare, helt enkelt... Nu blev jag väldigt negativ känner jag, och det var inte riktigt det jag hade tänkt. NÄ, det blir nog bäst om jag håller mig till böckerna i fortsättningen! För Isprinsessan var verkligen bra! Om jag orkar, ska jag börja läsa Predikanten ikväll...

Dagens påstående (Niklas): Tummen är inget finger.

Jag känner bara att jag vill förklara lite kring det hela, innan ni idiotförklarar honom... :-) Och hur tänkte han här då? Ja, det kan man ju undra. Här kommer svaret: Alla de andra fingrarna heter ju pek-FINGER, lång-FINGER, ring-FINGER och lill-FINGER, men tummen heter bara TUMME! Alltså är tummen inget finger! (Observera att detta är INTE min åsikt, utan "jag kör bara mjölken", som en gammal kollega till mig brukade säga...).

Ha en fortsatt trevlig onsdag!

Fantastiskt!

Jag tror knappt att det är sant! SOLEN SKINER!!! Hade en liten tanke i mitt huvud igår kväll, när det blåste så in i norden, att kanske, kanske skulle alla gråa, trista moln blåsa bort nu. Och det gjorde de! Ja, ja, nu ska jag inte ta ut nå't i förskott - kanske rullar det in nya regnmoln över himlen under dagen, men oavsett vilket, så är det SÅ mycket trevligare att vakna till solsken, än till ett grått och mulet väder!

Dagens Liam-fråga: Varför kan fåglarna sitta på el-ledningarna utan att få ström i sig?

Dagens insikt: Niklas börjar få myror i kroppen av att inte ha nå't att göra... Och eftersom vädret inte varit det bästa heller, så blir ju myrorna inte färre, precis...

Hoppas alla får en riktigt bra tisdag!

Längsta uppehållet hittills...

Förra veckan skröt jag för någon om att jag skriver på vår blogg nästan varje dag. HA! Vilket skämt... Senaste inlägget är ju för tusan nästan en hel vecka gammalt. Så när som på en dag....

I torsdags kväll var vi på Funky Fish för att kolla på Job2Do... igen... (det där bandet som vi skulle lyssna på när Ohlssons var här, men som aldrig fick tummarna loss och började lira, vilket resulterade i att vi gick hem vid 22-tiden, innan vi ens sett skymten av de där reggae-killarna...). Kvällens aktiviteter till ära, hade jag tagit mig ledig från skolan på fredagen + att vi skulle tagit båda barnen lediga oxå. Nu blev det tyvärr som så, att det var bara Movitz som fick bli hemma från skolan på fredagen, eftersom han ännu inte har skolplikt, men framför allt för att vi måste hushålla med de 10 dagar som Liam får lov att vara ledig under läsåret, utöver loven och studiedagarna. Och som den goda mor jag är :-) så tyckte jag inte att det kändes rätt, att vi övriga tre skulle ligga kvar och gotta oss i sängarna, och stackars Liam skulle vara tvungen att gå upp och åka med skolskjutsen på morgonen, så jag bestämde mig för att hänga med honom till skolan och se hur han har det där, en helt vanlig fredag. Det var väl fint?? :-) Nåja, tillbaka till de där sengångarna till reggaeband - Job2Do. När vi suttit och druckit öl och pratat med varandra från kl. 19.00 till kl. 23.30 på Funky Fish, men fortfarande inte fått höra så mycket som en endaste liten ton ur Job2Do's repertoar, så kände jag att nu fick det fanimej vara nog! Barnen var SUPERTRÖTTA. Och jag med för den delen... Det blev en taxi hem och så i säng med oss! Niklas ville stanna kvar ett litet tag till (observera ordet "litet"...). Han drattade hem kl.05.00 på morgonen! Nu har jag alltså betalat inträde för att lyssna på Job2Do 2 gånger, men inte fått höra en enda sång!! Jag ska ALDRIG mer gå iväg för att se dem!!

På Lanta Sanuk School blev det en lite annorlunda fredag än vanligt. Alla skulle vara med och redovisa sina respektive StoryLine-arbeten i sina respektive "familjer". Varje familj har haft ett eget område som de "specialiserat" sig på under höstterminen. Liams familj redovisade det de lärt sig om kristendomen. Andra religioner som man tittat närmare på var Hinduismen, Buddhismen (för övrigt en livsstil som jag själv är mycket fascinerad av), Islam samt Sjözigenare. Barnen har bl.a. fått lära sig att vi kristna går till kyrkan och ber till Gud, buddhisterna går till templet och ber till Buddha och muslimerna går till Moskén och ber till Allah (eller Allan som en kille i Liams klass skrev...). Varför denna koncentration på dessa olika religioner? Förmodligen för att här på Koh Lanta är alla, utom kristendomen, representerade. Och det går hur bra som helst att leva tillsammans här, under fredliga förhållanden, trots de olika gudarna man tror på!! Under terminen har barnen bl.a. besökt både munkarna i templet i Saladan och en av moskéerna här på ön. Intressant! Vid redovisningen av StoryLine-arbetet fick Liam läsa upp de 5 första av de 10 budorden ur Bibeln. Vilket han klarade med bravur! Och så har alla barn fått skriva sina egna resedagböcker. Himla roligt att få se!
I Liams klass brukar man tydligen diskutera och tillsammans bestämma sig för, vilket som ska vara "Veckans mål". Förra veckans mål löd: "Skyll inte på andra!" Inte nog så viktigt! Eller hur?
För övrigt skulle Liam och några kompisar i fredags, även hinna med att öva lite på det musikaliska julspel de ska framföra på julavslutningen. Man ska spela upp "De tre vise männen" och en (elev-)kör ska vara med och sjunga lite mellan varven. När Liam kom hem och berättade för oss om detta julspektakel, för en tid sedan, så fick vi veta att han ska spela "Heder 2". Först fattade vi inte alls. Men till slut fick han ju fram att pjäsen handlar om 3 killar, som ska gå med lite grejer till han, den där, vad heter han nu igen... JO, Jesus... :-), ja, då fattade vi att Liam ska spela "Herde 2" (av 3...). Tokigt det kan bli!!!

På fredagkvällen var vi hemma hos Micke och Tina och käkade SÅ god hemmalagad mat (västerländsk) och spelade Buzz. Kanontrevligt!

I lördags fick vi det mycket tråkiga beskedet om att en god vän till oss gått bort, efter en tids sjukdom. Alldeles för tidigt i livet. Vi tänder ett ljus och tänker på de efterlevande - föräldrar, syskon, sambo och barn.

Månssons Zoo...

I morse satt där en liten, förskrämd mus i den stora råttburen... Plötsligt kände jag att jag tyckte synd om den. Den var ju så rädd! Niklas gjorde sig av med det lilla kräket, strax efter att vi åkt till skolan, men det var ingen angenäm uppgift, sa han...

Tänkte berätta lite om Månssons Zoo.

Kackerlacker:

Kväll nummer 2, i vårt nuvarande hem, upptäckte vi, precis lagom till sängdax, att vi hade otrevliga, men framför allt OBJUDNA gäster i köket. Kackerlacker!! FY TUSAN, så obehagligt det var! 4 stycken 6 eller 7 cm långa bestar, sprang omkring på köksgolvet. Niklas, som inte är den där tuffa, coola typen, när det kommer till spindlar och andra kryp, höll sig i bakgrunden medan jag, kallsvettig, stel som en pinne och med en puls på 200 slag i minuten, trodde att jag skulle fixa att mosa odjuren, ett efter ett, med en sko... HA!! Vilket skämt! Jag vågade mig inte ens i närheten av dem! Nä, det var bara att stänga dörren in till köket, gå och lägga oss och hålla tummarna att kackerlackerna inte skulle ta sig ut från köket och in i sovrummen. Det fick bli ett fall för hyresvärden dagen efter. Kan säga att den natten sov vi inte speciellt gott...

Febermask:

Här i Thailand finns det en sorts mask som liknar en STOR och TJOCK 1000-foting, fast "klädd" i ett ljusbrunt "pansar". Denna otrevliga varelse hade vi inne på toaletten en dag. Jag fick snabbt tag i vårt supereffektiva spray mot kackerlacker och annat skröfs, och tryckte väl iväg en något överdriven dusch med dödligt medel. Masken vred sig i plågor innan den till slut låg alldeles stilla, och jag stod bara och kände mig SÅ lättad. Vilken makt man har med den där sprayflaskan i handen!! :-) Vi fick senare veta att dessa maskar kan knipas med sina gaddar baktill, vilket kan framkalla feber på oss människor. Usch!
Grodan Boll:

Han har visserligen tröttnat nu, men ett tag hade vi just Grodan Boll på besök i köket varje natt. Han tog sig in, precis som alla andra snyltgäster (sniglar och kackerlacker och möss...), via den stora öppningen under dörren, som leder ut mot träsket, bakom vårt hus (Varför har man en dörr som inte leder nå'nvart förutom rakt ut mot ett träsk?? Och när man nu ändå kände att man ville sätta in en dörr just där, VARFÖR såg man då inte till att den sluter tätt??). Nåja.... Den där Grodan Boll, han var nog en lycklig skit, så länge han stod ut med att varje morgon bli uppsopad i sopskyffeln och sen ivägslungad genom luften till andra sidan vägen. Bara för att på kvällen återigen ta sig in i vårt kök och göra sina behov på vårt golv! Han hade ju skaffat sig världens största skithus! "Som en, gummiboll kommer jag tillbaks till dig..."

Ödlor:

Dessa tyckte vi var lite jobbiga i början, men nu är det faktiskt riktigt hemtrevligt med de små liven som springer runt på väggarna och ibland även pratar lite... Jo, faktiskt!

Utanför dörren har vi katter som ibland lägger sig och solar på vårt bord på terrassen. Om de inte känner för att ta sig en tur in i huset, förstås... Mamma Mu och hennes små kalvar har vi oxå på besök allt som oftast. Nä, inte inomhus, men nästan...

Tuppen gal från staketet precis utanför vårt sovrumsfönster med start kl.06.00. Efter ett tag flyttar han runt till andra sidan av huset, och fortsätter gala därifrån, för att försäkra sig om att INGEN fortfarande sover när klockan är 07.00. Tuppjävel! I alla fall de dagar man är ledig... När han till slut ser oss sitta och käka frukost, struttar han stolt och rak i ryggen som en fura, fram och tillbaka, utanför vår dörr, tillsammans med sitt harem av höns. Och efter sig lämnar de sina bladdor av hönsskit...

De senaste dagarna har vi haft ett lite ovanligare besök i vårt hus. Gärna 2 stycken är de, när de kommer inhoppandes sådär nyfiket, för att kolla läget och kanske till och med hitta lite käk av nå't slag...

Skulle det dyka upp nå't mer djur här på Månssons Zoo, så lovar jag att återkomma med detaljer! ;-)

Måndag...

Idag har vi:

- satt en råttbur i köket och "laddat" den med banan (tips av grannen...)
- varit en sväng i Saladan efter skola och gym (behövde inhandla havregryn, tandborstar, deo...)
- köpt en ny hjälm till mig (min blev stulen i fredags!)
- ringt och sjungit "Vi gratulerar" för mamma/mormor/svärmor
- ätit på en ny restaurang
- kollat lite på flygstolspriser för hemresan till sommaren (känns konstigt)

Vädret är fortfarande inte sådär jätteroligt, men när vi ringde hem till mamma och fick se henne och Karin (kollega), klädda i tjocka jackor och tröjor (nä, de brukar nog inte sitta framför datorn fullt påpälsade, utan var precis på väg ut för att gå en runda), så kändes det helt plötsligt inte så farligt med lite regn! ;-) Vi kan ju trots allt ändå gå i kortärmat och shorts...

Idag är det precis en månad kvar till julafton! Känns helt sinnes... Jul? Nu? Här? Vad vi ska hitta på över julen, vete sören, men skönt med ledighet ska det bli! Både jag och barnen längtar tills vi kan få sova lite längre på morgonen. En "visa-run" till Krabi blir det nog förstås, någon av dagarna på jullovet. I slutet av januari åker vi till Kuala Lumpur, för att ansöka om ytterligare ett "double-entry visa", om allt går som vi tänkt oss.

Och hur ofta gör det, det...? ;-)

Ny frissa!

Imorse klippte vi till! Eller "trimmade till" det, rättare sagt. Movitz's hår har blivit fullständigt jätteknasigt här nere! Han är väl inte precis känd för att ha ett tjockt och tåligt hår, och nu var det bara tvunget att vi klippte av det! Så, fram med trimmern, redan innan frukost, och bort med allt det tunnslitna, toviga! En efter-bild kommer snart...

Livet är skört...

Igår tog livet slut för en thai-kille här på ön. Han körde utan hjälm på sin moppe och skulle dra förbi en annan moppe, när de hakar fast i varandra, och killen utan hjälm faller och far genom luften 5-6 meter och störtdyker rakt ner i gatan. Jag satt på en restaurang och käkade lunch och noterade att det blev lite köbildning på gatan utanför. När jag gick tillbaka till skolan, såg jag en moppe ligga mitt på vägen några 10-tal meter längre fram. Sadeln låg en bit därifrån och sidan om låg ett par flip-flop skor. Sen såg jag blodfläcken på marken... Jag fick en klump i halsen och blev alldeles piggig på kroppen. Jag såg ju att det inte var Niklas' moppe eller flip-flop skor, men kunde ändå inte låta bli att tänka tanken om det hade varit han som kört omkull...
Några av mina kurskamrater stod på restaurangen alldeles intill där olyckan inträffat och jag frågade om de sett något. Jodå, det hade sett alltihopa. Någon hade visst stannat med sin pick-up och man hade hjälpts åt att lägga upp den livlösa kroppen på flaket och sedan körde pick-upen iväg mot sjukhuset i Old Town. Men förmodligen hade killen på moppen dött omedelbart när han slog i gatan. Någon hade ringt till sjukhuset från min skola, för att förvarna läkarna, men inte fått något svar... Att råka ut för någon olycka, oavsett sort, här på Koh Lanta, ska man akta sig för!

Jag är glad att jag slapp se när olyckan inträffade - det var obehagligt nog att se moppen, flip-flop skorna och blodfläcken, bara minuterna efter att det hände! Men jag är framför allt glad att det inte var Niklas. Eller Christofer, för den delen! De kör ju ganska mycket i trafiken varje dag.

Stryktips

Jaha, då ska man bli miljonär igen! :-) Det skulle verkligen sitta fint nu... Igår var vi på Funky Fish. I vanlig ordning, skulle jag nog våga påstå... Det var en mulen, men ändå väldigt skön eftermiddag vi hade på favvisstället. Medan vi vuxna satt och pratade och hade det gott, lekte barnen och hade roligt i sanden. De badade lite och körde med bilar och byggde torn och vägar i vattenbrynet. Precis som det ska vara en helt vanlig fredag eftermiddag i november! ;-)
Niklas, Christofer, Micke och Christoffer satte ihopa en tipperad som de ska dela med ytterligare två killar, Kenneth och Håkan. De ska i fortsättningen lämna in tipset varje vecka via nätet. Så nu håller vi tummarna! Några pengar in, blir det inte för mycket av för tillfället...

Kalas...

I torsdags var vi bjudna på födelsedagskalas. Micke Isaksson (längst till höger på bilden) fyllde 45! Grattis! Det blev först lite snacks och god dricka uppe på deras ljuvliga uteplats på 3.e våningen. Vi var ett lagom sällskap på 16 personer. Christoffer - Mickes och Tinas son (intill Micke på bilden), överraskade med att komma inrusandes i huset efter att ha anlänt med flyget från Sverige till Krabi, och sedan transporterat sig hem till ön, fort som tusan, för att hinna vara med på kalaset. Förmodligen bästa presenten... Av familjen Månsson fick födelsedagsbarnet 2 lektioner i thai-boxning. Nu hoppas vi såklart att han är schysst och ringer och talar om när han ska dit. Vi vill ju gärna vara med och titta!
Middag intog vi på Bajen och det blev sång och tårta till efterrätt. Vid 21.30-snåret tog vi våra genomsvettiga barn (behöver väl inte skriva varför... Bajen... hoppeborg...) på mopparna och for hemåt. Det var ju skola dagen efter...

Tillbaka till vardagen...

Vi har precis pratat med Lasse över Skypen och fått reda på att Anna x 2, Henke och Fidde har landat i Sverige. De skulle egentligen varit hemma som igår kväll/natt, men efter att något varit fel med flygplanet när de skulle lyfta igår eftermiddag, blev det försenat och sällskapet fick stanna i Phuket ytterligare en natt. Tidigt i morse lyfte de från Phuket flygplats...

Och så är vår thai-vardag här igen. För er som undrar hur en thai-vardag kan se ut, kommer här en redogörelse:

06.30 - väckarklockan ringer första gången
07.00 - uppstigning
07.15 - havregrynsgröten nästan klar
07.30 - frukost
08.00 - barnen åker iväg med skolskjutsen och Niklas sticker till gymet
08.30 - jag kör till skolan efter att ha kollat igenom mail och så
10.00 - Niklas tillbaka från gymet (vi andra är fortfarande i skolan...)
14.00 - jag slutar skolan och sticker till gymet (vad Niklas gör fram tills nu, vet jag inte riktigt...)
14.30 - barnen kommer hem från skolan och de äter mellis med Niklas
15.30 - jag kommer hem från gymet och vi går och badar en stund
16.30 - tillbaka från poolen och duschar och byter om
17.00 - läxläsning
18.00 - vi kör och äter nå'nstans
19.00 - hemma igen (barnen ritar lite eller jobbar i sina pysselböcker, ev. mer läxläsning)
19.30 - barnen gör sig redo för sängen
20.00 - barnen sover (eller åtminstone bör sova), jag läser min egen läxa och bloggar lite, Niklas tittar oftast på film
21.30 - jag går och lägger mig (oftast)
23.30 - Niklas kryper till kojs

Kanske inte så mycket som skiljer sig från vardagen hemma i Sverige... (förutom den vardag som Niklas har här :-)), men vi har det VARMT & GOTT!!! ;-)

Att det snart är jul känns bara helt underligt. För oss känns det som om tiden stannat i den bästa av sommarmånaderna. Att det är mörkt och ruggigt hemma blir nästan svårt för oss att förstå.

Hej då!

Vi hade planerat att köra med in till Saladan för att vinka av Fidde och Anna vid båten, men eftersom vi inte får liv i Movitz (klockan är endast 07.30), fick det bli så att Niklas och Liam körde med på moppen, och jag fick stanna här hos en sovande Movitz... Så nu har jag precis vinkat hej då till dem när de åkte förbi med pick-up'en, och ropat att de ska hälsa hem till alla våra nära och kära! Så tomt det känns redan... Snyft!

Trevlig resa, önskar jag dem, och hoppas att vi hörs på SKYPEN direkt när de kommit hem till Sverige igen.

Bedrövligt!

Här sitter jag i lugn och ro och surfar runt bland bloggar och annat på nätet, när det plötsligt slår mig att jag inte gratulerat min älskade pappa på Fars Dag!

FÖRLÅT!!!

Skickar den största kramen till dig här och nu, pappa! En vecka försent. Så när som på en knapp timme (thailändsk tid...).

Nationalparken

Vilken dag vi haft! Som vi bestämde igår, så for vi alltså till Nationalparken idag, med goda baguetter från Faim de Loup och vatten i fikakorgen. Vädret har varit helt OK. Lite väl blåsigt, men ändå varmt och skönt. Vägen ner till Nationalparken är ju, som jag berättat i ett tidigare inlägg, inte av bästa kvaliteten, så med tanke på det, tyckte vi nog att det var bäst om Anna fick hyra en ny, egen moppe, istället för att åka med Fidde (det hade nog aldrig funkat på de vägarna...). Den förra är nämligen fortfarande på "rehabilitering"... Och en sak är ju säker - "Moppebruttan Anna" är tillbaka! SOM hon körde! :-) När vi kom fram till Nationalparken blev det lite bad i havet innan vi traskade upp till fyren för att fika och njuta av utsikten. Därefter tog vi oss upp och igenom djungeln på den nästan 2 km långa vandringsslingan. Alla utom Anna. Hon valde att sitta i skuggan och läsa en bok istället (hon missade ingenting...). Tyvärr fick vi inte se några spännande djur på vår vandring, men istället fick vi ett rejält träningspass både för benen och flåset, eftersom slingan i djungeln mestadels bestod av höga trappsteg och branta backar. Det gäller att se positivt på saker och ting! ;-) När vi kom "i mål" var det riktigt skönt att få sätta sig på moppen och vila benen lite...
Tillbaka på resorten, tog vi oss en god fruktshake och njöt av solen som värmde så gott en stund. Ett dopp i poolen hanns oxå med, innan vi drog hem för att duscha och sedan köra iväg till Bajen för att käka en god middag. Hamburgare, pizza och thaimat... Efter maten blev det lite Nintendo Wii-spel (golf) och barnen hoppade sig, som vanligt, fullständigt genomsvettiga i hoppeborgen.
Nu har Anna precis sagt hej och go'natt till mig och barnen. Fidde och Niklas ska hänga med några thaiare från resorten, på Karaoke-bar i kväll, och har redan (redan? när klockan är 22.30?) gått till baren på resorten för att ta en öl (eller två...?), så jag tänker nog gå till sängs alldeles strax. Det är inte utan att vi nog är lite trötta efter en ovanligt aktiv dag, idag... :-)

En stund på Klong Dao...

Ikväll for vi till Klong Dao för att spela fotboll med andra barn och vuxna från barnens skola, men när vi kom dit, såg vi inte en enda från Lanta Sanuk School... Där var ett gäng, för oss okända människor, som redan var i full gång med att lira boll, men vi tyckte det kändes lite dumt att gå fram och fråga om vi oxå fick vara med, så det blev lite krabbjakt i lågvattnet istället en stund... Vilket var riktigt roligt! Liam och Niklas vågade bara peta lite på krabborna med vars en pinne, men tog stora skutt till sidan när krabborna rörde på sig. Kvicka rackare! Krabborna, alltså... En kille hade däremot lyckats fånga en stor krabba som vi fick fotografera.
På stranden var det full rörelse... några joggade, några badade, ett gäng spelade fotbll, en del satt bara ner och njöt av den ljumma förkvällen och ett förälskat par skulle strax vigas. Mitt i alltihopa stötte vi på en Blentarps-kille (!), numera bosatt i Stockholm, och pratade lite med honom och hans familj. De är här för en månads semester.

Imorgon har vi planer på att åka ner till Nationalparken här på ön. Vi tycker att där var så fint, jag och Niklas, så vi vill gärna visa det för Anna och Fidde... Vi håller tummarna för att det blir bra väder imorgon!

Natti!

Loy Kratong

Igår var vi i Old Town, för att se hur man firar Loy Kratong - ett festivalliknande spektakel, som från början (för sisådär 1.500 år sedan) egentligen var ett sätt att hedra och tacka vattnet i floder och hav. Det livsviktiga vattnet... Men idag är det, som sagt, ett spektakel mer riktat mot oss turister... I Old Town fick vi vara med om ett karnevalståg, modell mindre, som avslutades med ett blomstrande ekipage, med de 3 finalisterna i Hotell Pimlai's egen skönhetstävling, sittandes högst upp, som "pricken över i".

När mörkret lagt sig, var vi åter på vår egen resort, för att se de 100-tals "rislampor" som sakta, sakta steg upp mot himlen över havet. Otroligt vackert! Och så avfyrade man några raketer oxå... För säkerhets skkull :-) Loy Kratong går egentligen ut på att man skickar ut sina sorger och bedrövelser i havet, i små "båtar" gjorda helt av material från bananträdet. I dessa "båtar" lägger man några baht, en liten bit av en nagel samt några hårstrån. Och så får man passa på att önska något (typ att man får fortsätta vara frisk, att man ska nå välgång i livet eller att man ska vinna en miljon... kronor, alltså... :-)). Man skulle nog kunna säga att det är en "reningsprocess". De som vill kan såklart köpa en egen "Kratong" för mellan 50 och 100 baht. Våra barn fick dock tillverka egna "Kratonger" i skolan igår, vilka de skickade ut i havet på kvällen. De var så fina! Dekorerade med pärlor, blommor, ljus och rökelse. Liam blev jätteledsen och började gråta när han släppt ut sin "båt" i havet. Han ångrade sig och ville ha kvar sin fina "kratong"... Men det gick ju inte. Den var redan långt borta tillsammans med kratongen som Movitz gjort. Jag tror att de små "båtarna" seglade bort tillsammans, sida vid sida, som brödrar...

Det var åtminstone det jag försökte trösta Liam med.

Anna gästbloggar

Ja, tiden har verkligen gått fort. 2 dagar har vi kvar bara... Det har varit fantastiska dagar här på Koh Lanta! Tyvärr med lite dåligt väder, men vi har ju fått vara tillsammans med Niklas, Jenny och barnen, så det har ändå varit OK. Hade det varit en "ren" solsemester vi varit iväg på, hade vädret varit en besvikelse, men det är ju inget man kan göra något åt...

Just när det började kännas riktigt bra att köra moppe, och jag liksom började bli "varm i kläderna", tog det där med "moppebruden", här om dagen, plötsligt slut... Jag, Fredrik och Niklas hade varit inne i Saladan och shoppat lite på förmiddagen, och på vägen hem hade vi bestämt att vi skulle stanna till vid Mr Green för att käka lunch. Fredrik och jag tog mopparna och körde i förväg, eftersom Niklas skulle in ett ärende på banken först. Väl framme vid Mr Green, körde jag in till vänster sida och skulle därefter göra en U-sväng (eftersom restaurangen låg på andra sidan vägen och för att det är direkt förenat med livsfara att göra högersvängar i denna kaotiska trafik). Nu bar det sig inte bättre än att jag fullkomligt tappade kontrollen över moppen, vilket resulterade i att jag helt plötsligt befann mig i ett vattenfyllt dike! Tillsammans med moppen... Hela moppen, så när som på sadel och styre, var under vattenytan, och därmed även jag själv upp till ändan. Jag satt alltså kvar på moppen och tittade med bedjande ögon upp på Fredrik, som kom rusandes dit i full fart: "Kan du hjälpa mig upp?" Jodå, hjälp fick jag. Både av Fredrik och några thaiare som fick hjälpa till att dra upp moppen ur vattenhålet. Något skärrad och skakig i benen gick jag och Fredrik och satte oss på Mr Green, för att ta en dricka i väntan på Niklas, som dessvärre aldrig dök upp. Något som "dök upp", däremot, var chocken efter turen ner i diket med moppen! Jag började stortjuta och skratta hysteriskt om vartannat. Stackars Fredrik såg helt förskräckt ut: "Vad är det, mamma?? Skrattar eller gråter du??!" Jag kunde bara svara att jag inte riktigt visste. Men en sak visste jag, och det var att jag tyckte det hela var Niklas' fel! Snyftandes och skrattandes försökte jag förklara för Fredrik att det var ju Niklas' idé att vi skulle stanna och käka lunch på Mr Green, och nu hade jag kört och kvaddat moppen, och Niklas var inte ens där!!! När jag, efter en lång stund, hade samlat mig tillräckligt, tog jag Fredriks moppe och körde hem till resorten och Fredrik fick stanna kvar och "vakta" min moppe som inte längre var körbar... Väl hemma på resorten skrämde jag livet ur både Jenny och Niklas, när jag åter igen satte igång med mina snyftningar och hysteriska skrattattacker. De trodde ju att det hade hänt Fredrik något, eftersom jag kom ensam och var alldeles uppskärrad! Niklas fick ge sig av med både Chez och Ee i en pick-up, för att hämta hem moppen (och Fredrik), som fortfarande befinner sig på verksta'n... Numera åker jag baktill på Fredriks moppe när vi ska någonstans...
Vi har haft (och har fortfarande) många och långa, goda skratt åt detta, speciellt när Fredrik ger sin version av det hela. I hans ögon är jag inte längre någon "moppebrud" utan snarare en "hysterisk klimakteriekossa"!!

Detta blev ett ganska långt inlägg, men kanske har jag fått någon att dra på smilbanden. Tyvärr (tycker alla här, utom jag), finns det då inga foton på mig och moppen i diket, bara ett på vattenhålet som Fredrik tog efter att jag kommit upp därifrån... Historien kommer säkert, att med inlevelse, berättas både en och två gånger hemma i Sverige av Fredrik. Själv har jag förträngt alltihopa... ;-)

//Anna

Besökstiden snart slut...

Imorgon ska jag vara ledig från skolan. För snart åker ju Fidde och Anna hem till Sverige igen, och då vill jag såklart umgås med dem, så mycket som möjligt, innan de far. Se'n ses vi ju inte förrän till sommaren nå'n gång... Konstigt känns det, att de ska åka från oss. Att ha dem i närheten, är ju det vi egentligen är vana vid...

Nu ska jag, Niklas och barnen åka till Klong Dao (stranden nedanför barnens skola) för att träffa några andra familjer och spela fotboll och umgås en liten stund. Fidde och Anna "ligger lågt" och stannar på resorten för att slappa och läsa sina böcker under tiden.

Familjen Månsson på besök...

Tja, det där med att det skulle vara "åregnat" vid detta laget var ju alldeles fel! Nu har vi haft mulet och några regnskurar på det, i dagarna 3! För min och Niklas och barnens del spelar det inte så stor roll, men för våra besökare är det ju trist...
Men vi har i alla fall hunnit med en massa roligt! I torsdags kväll körde vi, som jag skrev i förra inlägget, till Old Town för att käka kvällsmat. Turen dit gick hur bra som helst! Ingen eftersläntrare där, inte! Nu kör Anna Månsson moppe som om hon aldrig gjort annat! ;-) Det blev en liten promenad längs huvudgatan (vilken oxå är den enda gatan) innan vi gick till restaurangen för att käka. Under tiden vi satt och åt, började det blixtra ute över havet, så vi fick snabbt äta upp, betala och sedan ge oss av hemåt i en flygande fart. Nja, kanske inte direkt flygande, det var ju mörkt när vi startade hemfärden, och då får man köra lite mer försiktigt. Men det gick relativt snabbt i alla fall och hem kom vi hela och hållna.
På fredagen begav sig alla, utom jag, eftersom jag var i skolan, till Funky Fish, för att äta lunch. Efter skolan gjorde jag de andra sällskap. Några timmar förflöt medan vi njöt av att inte göra någonting alls, och framåt 4-snåret begav vi oss hemåt för att duscha och sedan åka och käka på Retro. En skön fredag, trots det mindre roliga vädret!
Lördagen hade vi tänkt skulle bjuda på strålande sol och varmt och gott, men icke! Vi vaknade upp till en ganska mulen himmel, så i stället för att åka ner till Kantiang Bay för att sola och bada hela dagen, blev det först en sen frukost på Faim de Loup (2:a-frukost för vissa) och sedan körde vi nedåt ön för att besöka öns (enda?) vattenfall. Det blev en annorlunda upplevelse, men desto roligare! Vi visste först inte riktigt vad Anna Månsson skulle tycka om att köra på de bitvis riktigt dåliga vägarna, när man kommer så långt ner på ön, men hon visade sig vara en fullfjädrad "off-road" förare! ;-) Det gick hur bra som helst! Jag tror till och med att samtliga tyckte det var riktigt roligt med lite utmanande moppekörning... Väl framme vid "Waterfull" (som det står på skyltarna när man börjar närma sig), blev vi visade vilken väg vi skulle gå för att komma till vattenfallet. Så vi gick. Och gick. Och gick... Vi följde en bäck som ringlade sig genom djungeln och det var på sina ställen rikigt vackert och exotiskt! Vi fick traska i den svalkande bäcken mestadels, men även på slingrande stigar genom tät djungel. Ett riktigt äventyr... Efter något som kändes som en väldigt lång stund, kom vi slutligen fram till "Waterfull". Kanske inte riktigt som Niagara fallen, men nästan. Kolla in bilderna i webalbumet! ;-) Nåja, skämt å sido, det var jättehärligt och jätteroligt att svalka sig i de 7 strålarna som forsade ner från klippkanten 25 meter upp! :-) Avsvalkade och endast iklädda badkläder, började vi vår vandring tillbaka ut ur djungeln. Och såklart började det att regna! Och det var som vanligt inte det lilla regnet, utan det fullkomligt vräkte ner. Tur var att vi befann oss mitt i djungeln! Dels för att alla stora, gröna blad skyddade oss en hel del från regndropparna, men förmodligen främst för att det måste ha varit en rolig syn, där vi gick i våra bikinis och flipflop, jag och Anna Knutsson, mitt i djungeln, på en liten ö i Thailand... Det var inte utan att jag fick skrattat lite för mig själv när jag tänkte på hur roliga vi måste se ut! Och det där med att de stora, gröna bladen skyddade oss från regnet var egentligen inte helt sant. Anna Månsson, som inte badade i vattenfallet, promenerade med sina kläder på, men hon var fullständigt genomvåt när vi kom fram till mopparna! Regnet vägrade att ge med sig, så det var bara att sätta sig på mopparna och ge sig iväg på den typ 35-minuter långa färden tillbaka hem! SOM vi såg ut! Anna Knutsson endast i klädd bikini, flipflop och hjälm, bakom Henke i liknanade utförande som Anna, fast utan bikini, men med badbyxor istället. Jag, Niklas, barnen och Fidde såg ungefär likadana ut som det första ekipaget och sen kom Anna Månsson i blus och jeanskjol. Vilken det RANN vatten från, när hon steg av moppen vid macken där vi stannat för att tanka. Och här ska tilläggas, att det komiska med hela grejen, vid det laget, faktiskt började lägga sig... Nu började vi istället frysa och ville bara hem. Leendet som jag haft på mina läppar hela vägen fram till macken, var borta... :-) Vi kom hem till slut och kunde, efter att ha duschat och fått torra kläder på oss, ändå skratta åt det hela. Så det blev en tidig middag på Bajen med en snabb runda minigolf efter maten och därefter sängen. Vi var trötta...

Idag har vi varit ute och snorklat vid PhiPhi öarna. Fortfarande inget roligt väder... Niklas och Christofer gjorde 2 nya dyk och fick se ytterligare haj och någon rocka. På hemvägen stannade vi till för att lämna av Henke och Anna på PhiPhi, där de ska stanna 3 nätter, innan de far vidare till Phuket och därefter hem till Sweden. Anna och Fidde stannar här hos oss en vecka till...

Det här blev ett lååångt inlägg... Hoppas att ni inte blev uttråkade.