1 vecka kvar!

Igår ständgde jag dörren bakom mig till jobbet för sista gången på ett helt år! Underligt, skönt, frihet... Ingen jobb-nyckel i nyckelknippan längre. Tomt i dokumentkorgarna och rensat på skrivbordet, så när som på några lathundar och lite annat "kom-i-håg" till Jenny, som ska sköta delar av mina sysslor under tiden jag är borta. Nu känns det ännu mer verkligt!

Igår kväll var jag och tre kolleger på Valleröds Turridning och red Islandshästar igen! F-n va' kul det är att rida!! Jag MÅSTE ta upp det igen när vi kommer hem. Jag har alltid varit barnsligt förtjust i hästar, men ändå aldrig gjort slag i saken och gått på ridskola under min barndom. Istället blev det fotbollen som kom att ta upp hela min uppväxttid. Men i alla fall, för något år sedan anmälde jag mig till en nybörjarkurs på Ystad Ridskola. Det var verkligen roligt, men tyvärr blev tiderna för oss i nybörjargruppen ändrade och jag kände att det blev lite jobbigt och bökigt med den ganska långa transporten ut till Fredriksberg för att var på plats, sadlad och klar till lektionens början kl.8.00 på lördagsmorgonen. Så jag slutade efter bara en termin... Vilket jag känner nu, när vi varit ute på turridning några gånger, var lite korkat. DET ÄR JU SÅ KUL!!! Ja, ja... kanske kan jag hitta nå't bra ställe att rida på när vi kommer tillbaka till Sverige igen?

Idag har vi sovit ganska länge, jag och barnen. Skönt! Det blev lite sent igår. Båda killarna var hos kompisar och lekte efter dagis/fritids och när jag först kom för att hämta Liam så ville han stanna och sova över. Okej. Att strunta i tandborstningen en kväll är väl inte hela världen :-). Väl framme i Blentarp för att hämta upp Movitz så var klockan ½ 9 och när vi till slut kom till Bj-lagård var nog uret närmre 10. Kanske inte så sent för min del, men för Movitz! I alla fall kom vi i säng runt 22.30 och bara en liten stund senare kom Niklas hem med Liam i släptåg! Då hade han visst ångrat sig och ringt efter pappa som, som tur var, befann sig alldeles i krokarna på nå't spännande uppdrag :-)

Det var nog saknaden efter "Nalle" som blev för svår...

Dagen idag har mest gått åt till att tvätta och vika kläder och se'n, i möjligaste mån, försöka tänka efter vad vi behöver packa med oss på resan. Men sen tänker jag att "Herre Gud, vad gör det om vi skulle glömma nå't plagg eller känna att vi tagit för lite kläder med oss?? Man kan väl handla kläder i Thailand oxå? Och betydligt billigare, dessutom!" Så nu kommer jag nog lägga ner mer energi på att vi ska ha rätt sladdar och batteriladdare till våra datorer, kameror och mobiltelefoner med oss!

Ikväll har vi druckit vår sista dos av "Thailandsmedicinen", som Movitz säger.

Alltså barn är bra roliga ibland. Här om kvällen tittade vi på filmen från min student (1991) och det var ju inte utan att man fick en hel del "flashbacks" när man först såg alla människors roliga frisyrer (fluffiga) och sen hur vi gick klädda (stora "löskragar" utanpå blusarna?!). Så kul! Vi försökte förklara för pojkarna att filmen var ända sen mamma gick ut skolan och att det var rätt så länge se'n. Då frågar Movitz först:

"Var det 'Förr-i-tiden'..."? (Ja, jo... det kan man ju säga, men "Förr-i-tiden" för mig är nog mer när det inte fanns färg-TV...)

Och sen frågade han:

"Fanns det dinosaurier då"? (??!!!)

HA, HA!!

VARMT!

Då har pojkarna sagt hej då till flera av sina kompisar. Kalaset på tidig eftermiddag idag blev lyckat - aningen varmt, dock... Som jag skrev i förra inlägget så höll vi till på Blentarps nya IP, OCH DET VAR HETT!!! Herre jissses! Som tur var stod vattenspridarna på, så de flesta barnen passade på att svalka sig ordentligt mellan varven. Vi grillade korv, spelade lite fotboll, käkade chips, pop-corn och ostbågar och såklart godis. Efteråt kände jag mig helt slut i rutan! Säkert gjorde barnen det oxå. Vilken värme! Otroligt! Då tänkte jag lite på vad som komma skall om 1 ½ vecka... Det lär ju inte vara svalare i Thailand! Nåja, i Thailand kommer vi ju att bo granne med havet... Nice!
Egentligen hade jag tänkt att ta en massa foton idag under kalaset, men jag hann helt enkelt inte med. Det var ju till att fixa mest hela tiden. Tyvärr. Jag ska kolla i kameran imorgon - kanske blev det enda kortet jag tog, tillräckligt bra så att jag kan lägga in det här på bloggen...? Vi får se!

Imorgon ska Ystads Allehanda komma hit för att göra ett litet reportage om vårt Thailandsäventyr. Tyvärr hinner vi inte läsa det i tidningen innan vi åker, eftersom artikeln tydligen ska vara med i deras nästa familjebilaga, som kommer ut mitten av augusti. Tur det finns internet även i Thailand... :-)

Liam och Movitz hälsar till alla er som var på kalaset och säger TACK för de fina presenterna! Nu kommer de att ha massor att pyssla med under vår långa flygtur till Bangkok!

2 veckor kvar!

Nu kan vi börja nedräkningen på allvar! 2 veckor. 14 dagar!! Och fort går det. Nu börjar man känna sig lite stressad över allt som man vill hinna med, samtidigt som det bara är att inse att det finns inte en chans...

Idag har vi varit och fått våra sista sprutor på NOVA-kliniken i Tomelilla. Så kan vi bocka av det från "checklistan" (om vi hade haft nå'n...). Vad mer har vi kvar nu? Ställa av bilen, teckna försäkringar, deklarationer... Ja, sen är det nog dax att åka!

På söndag tänkte vi ha ett litet avskedskalas för barnen och deras kompisar på nya IP i Blentarp. När man inte har något eget hus att hålla till i så får man helt enkelt hyra... Skickade ut inbjudningskort i måndags, så nu håller vi tummarna att så många som möjligt kommer. . Vi tänkte grilla korv och leka lekar och kicka lite boll. Om vädret tillåter, vill säga. Om någon av er som läser i bloggen har lust att titta förbi så är ni hjärtligt välkomna. Vi kommer att vara där mellan kl.13 och 15 ca. Ta gärna med lite korv att grilla och nå't att dricka om ni är sugna på det... Kaffe finns...
Kanske vi ses?

En helt (o-)vanlig dag...

Klockradion startar 05.30. Snoozar alldeles för länge. Man blir ju verkligen inte piggare av det! Masar mig upp först när det nästan är för sent. För sent för att slippa stressa. Varför ska det vara så svårt att komma upp ur sängen på morgonen?? Det är ju till och med ljust ute! Men ack så tunga ögonlocken är! Till slut är vi i alla fall uppe allihopa. På med kläder, borsta tänder, fixa frissan, måla lite mascara och sen iväg. I vanliga fall brukar jag vara i god tid på jobbet på morgonen, men nu vill det sig inte riktigt. Dels så är det såklart extra tungt att gå upp bara för att vi precis varit lediga några veckor. Och dels så är det betydligt längre att köra sedan vi flyttade hit upp. Härifrån är det lite mer än 3,5 mil till jobbet mot 1,9 mil i vanliga fall. Ingenting är sig likt längre!
Dessutom känns allt bara hur knasigt som helst, eftersom jag endast har 7 dagar kvar att jobba nu! Man hinner ju knappt ställa om från ledighet till jobb innan man ska vara ledig igen! Alltså, det här upplevs såklart inte på något vis alls som jobbigt eller obehagligt. Bara sådär lagom tokigt skönt och mysigt!!
Hur som helst så lämnar jag barnen i vanliga fall på 2 olika ställen - Movitz på Tallbacken och sen Liam på Storkskolan. Ett fasligt springande, som dessutom äter upp alldeles för mycket tid på morgonen. Men eftersom saker och ting numera inte är vanliga längre utan betydligt mer ovanliga, så lämnar och hämtar jag barnen på samma ställe dessa sista veckor. Superskönt! Fritids och dagis är på samma ställe nu, fram tills semestertiderna är över.
På jobbet är saker och ting inte heller som vanligt. Vi har vikarier på 2 tjänster, som i vanliga fall inte alls brukar vara bemannade med vikarier under semestertid. Känns lite ovanligt... Och så när arbetsdagen är slut, så är det återigen de dryga 3,5 milen att köra istället för de fjuttiga 1,9 milen som vi har i vanliga fall. Allt detta ovanliga bara för att vi ska flytta till Thailand!
Det enda som varit som vanligt idag är att vi käkat Tacos till kvällsmat!

Bilder från vår promenadrunda...

Lite bilder....

En morgon med lite sämre väder...

Mjuk, ren och nöjd...

Nu sitter jag här, nyduschad och mjuk i leder och muskler efter en underbar massage av min snälle far. SÅ skönt det är med massage! Att jag inte bokar in mig lite oftare! Men det är väl som man säger: Skomakarens barn har de sämsta skorna. Eller vad det heter...

Idag har jag tillverkat 4 halsband samt fixat till ett gammalt som jag gjort vid ett tidigare tillfälle till mamma. Så roligt det är när man väl sätter sig ner med alla pärlor och tänger och börjar skapa! 2 av haslbanden var beställningar och de andra 2 var till mig själv och till mamma. Ytterligare 3 beställningar ska jag hinna med denna veckan... Minst.

Idag är sista dagen på min semester - har varit ledig tillsammans med barnen i 2 veckor. Niklas började ett nytt jobb precis efter vår flytt, så han har inte varit ledig något alls. Men av förklarliga skäl så känner jag inte den där ångesten som man annars brukar känna redan när man befinner sig i mitten av sista, lediga veckan av sin semester... :-) Jag ska ju bara jobba 9 dagar - SEN DRAR VI!!! Till helgen åker nog resväskorna fram för att så smått börja fyllas med kläder och annat som vi ska ha med oss. På onsdag åker vi till Tomelilla för att få våra sista vaccinationer.

Sjöbo marknad besökte vi i torsdags. Först jag och barnen tillsammans med farmor och Lennart. Sen blev det ytterligare en gång för min del, på kvällen, tillsammans med Emma, Niklas, Niklas, Niklas och Gustav. Nä, jag stammar inte... :-) Några fynd gjorde vi inte, men bigaråer och lite marknadsgodis blev det. Och så munkar och Langos såklart!

I fredags var jag, tillsammans med ett litet gäng kolleger, i Kivik och red Islandshästar. SÅ KUL!! Vädret blev kanon fram mot kvällen och turen vi red var bara helt ljuvlig! Så vackert och så fridfullt! Vilken känsla! Och doften från hästarna är ju underbar. Det är verkligen avkoppling både för kropp och själ att rida ut i naturen på det sättet. Jag bara älskade det! Och det var jag nog inte ensam om... Det var så roligt - alla satt på sina hästar med ett brett leende på läpparna. Man kan ju bara inte bli annat än glad!

Titta gärna in i vårt webalbum via länken här till höger: "Vårt galleri".

Fjärilar i magen...

Go'kväll! Klockan är egentligen alldeles för mycket för att börja blogga, men jag kände att jag ville skriva någon liten rad ändå. :-)
Idag är det exakt 3 veckor kvar tills vi åker! Jisses! Nu börjar fjärilarna komma... PÅ ALLVAR! Var inne och kollade vårt "flygschema" tidigare idag. Oh, så spännande det ska bli. Vi hade verkligen lyckats att få riktigt bra flygtider, med lagom långa väntetider vid bytena, samt en kanonbra ankomsttid i Krabi. Med betoning på "hade"... Av någon anledning blev sista flyget, inrikes mellan Bangkok och Krabi, inställt och därmed kommer vi att få spendera nästan en hel dag på Bangkoks flygplats den 7/8. Lagom roligt, kan jag tänka mig. Vid det laget tror jag att vi egentligen bara vill komma fram. Men, men... Det är väl bara att gilla läget?

I går kom våra pass tillbaka från Royal Thai Embassy i Stockholm. Det var snabba ryck, måste jag säga! Så nu bör det inte vara några problem att komma in i landet och stanna en längre tid... Kanske får vi till och med lämna landet när vi vill...
Har för säkerhets skull idag även mailat till Supersavertravel, som vi bokat våra flygstolar via, och bett dem ändra stavningen i Niklas namn på flygbiljetten till "Nicklas" istället. Upptäckte nämligen när vi skrev i våra VISUM-ansökningar att hans namn var stavat med "ck" i passet (och därmed nu även i VISUMET), vilket egentligen är fel (han stavar normalt sett sitt namn med bara "k"). Men vi har hört historier om folk som knappt blivit varken insläppta eller utsläppta ur Thailand eftersom någon liten bokstav hamnat på fel ställe i pass/VISUM/flygbiljett. Och det vill vi ju helst försöka undvika!

Ikväll har jag beställt lite nya pärlor och annat smått och gott på Pagoni.se Jag har ju lovat mamma att tillverka några fler halsband innan vi drar iväg... Hoppas nu bara att hon lyckas sälja dem åt mig!

Imorgon är det dax för Sjöbo Marknad (märk att jag skriver det med stor bokstav - det är ju årets händelse i kommunen...). Barnen och jag ska köra ner vid lunchtid för att träffa farmor och Lennart, som kommer hela vägen från Malmö :-), och när vi är trötta på att stånga och zick-zacka oss fram mellan marknadsstånd, karuseller, barnvagnar och annat så ska barnen åka med in till stan för att stanna över till fredag.

Och på fredag ska jag iväg med några kollegor för att rida Islandshästar!! Det ska bli SÅ KUL! Återkommer om detta. Nu har klockan hunnit bli ännu mer och jag känner att jag måste gå och lägga mig. Det är nog bara jag kvar uppe...

Natti!

Galleri

Titta gärna in i vårt galleri på Picasa Webalbum via "Vårt galleri" under "LÄNKAR" till höger här på sidan. Där kommer vi såklart att lägga upp alla våra bilder under Thailandsåret.
Det lär bli en del... ;-)
Tjopp, tjopp!

Datahackern Jenny...

...eller inte...? :-) Här om kvällen satt jag med min alldeles egna laptop och surfade runt bland bloggsidor och läste på om hur Picasa Webalbum funkar m.m. Det är inte klokt vad tiden rusar när man sitter vid datorn! Fast det är förbannat kul... ;-)
I alla fall - jag tänkte att eftersom den här datorn nu ska vara bara min så ville jag ju lägga in ett lösenord för att komma in i den så att inga "fula fiskar" ska komma åt mina saker. Sagt och gjort! Jag klurade ut ett himla bra lösenord och kände mig nöjd och glad när jag kröp till sängs. Dagen därpå, när vi kommit hem efter simskolan, jag och barnen, så skulle jag kolla en sak i datorn. Och kommer inte in i f-n-skapet! Vad har jag nu ställt till med??! Jag provade gång på gång, men icke sa Nicke. Ni vet, när man blir så där lite lagom nervös så är det väldigt lätt att man börjar tvivla på sig själv. Var det verkligen just det där lösenordet jag skrev in? Kanske skrev jag med stor bokstav i början? Osv... Jag fick helt enkelt ringa upp min privata data-support - Fredrik, min bäste bror.
F: "Du får ju hålla koll på vad du gör!"
J: "Ja..jo... Men jag är helt säker på att jag skriver in rätt lösenord! Det är bara det att när jag ska skriva in siffrorna så flippar markören ut alldeles..."
F: "Va'? Vaddå flippar ut?"
J: "Ja, alltså när jag ska skriva 7:an så hoppar markören bara tillbaka till början igen."
F: "OK, då vet jag nog vad som är galet. Du har förmodligen glömt att trycka på "num lock"-knappen på tangentbordet."
J: "Öh... Jaha...?"
F: "Jamen.... Om du kollar på tangenten med siffran 7 på, så ser du att den även kan betyda "home" - alltså, om inte "num lock" är aktiverad så hoppar markören tillbaka "hem" när du trycker på 7:an!"
J: "JAHAA!! Ja, det ser jag ju nu! Och ja, nu funkade mitt fina lösenord alldeles utmärkt!"
Så mycket huvudbry för bara en liten, sketen knapptrycknings skull! PINSAMT! Vilken tur att det "bara" var min bror jag pratade med!! :-)

Idag är det precis 4 veckor kvar tills vi åker!! Wiiii! Fakiskt så börjar jag få lite fjärilar i magen nu... I måndags skickade vi in våra VISUM-ansökningar till Thailändska ambassaden i Stockholm. Kändes lite olustigt att skicka iväg alla våra pass + 1600:- i bara en jiffypåse med posten. Visserligen rekommenderat, men ändå... Ja, ja... vi är väl inte de första som ansöker om VISUM på det sättet.

Vaccinering 2008-06-25

Äntligen...

Äntligen är jag ikapp verkligheten! Äntligen har vi lämnat huset på Ågevägen i Karup och flyttat in i mina föräldrars hus i Bjärsjölagård! Och nu, efter drygt en veckas boende här, har jag äntligen fått tid över att ordna och organisera bland alla våra prylar. Under hela tiden som jag packat och vippat in porslin i tidningspapper inför flytten, har jag envist hållit fast vid att "Nä, men vi har inte så mycket grejer, faktiskt...", men f-n vet om jag ändå inte vill dra tillbaka det uttalandet nu... Hur som helst så har våra prylar och kläder nu fått sina egna platser på hyllor och i lådor här på Nybyggaregatan 3. Numera kan vi på ett smidigt, men framför allt på ett väldigt normalt sätt, promenera igenom TV-rummet och in i vårt sovrum på källarplan. För bara några dagar sedan, om man skulle in i "vårt" rum, var man tvungen att först ta sig igenom en hinderbana bestående av sopsäckar med skor och kläder i, resväskor med ännu mer kläder i och så till slut några bananlådor med diverse i... SOM här såg ut!!! En kväll skulle jag och mamma kolla på nå't pogram på TV... Vi kunde inte låta bli att skratta där vi satt uppflugna och ihopklämda i TV-soffan bland alla dessa saker! Men nu är det fri väg igen - SKÖNT! Och framför allt så vet vi var vi har våra strumpor, badbyxor och trosor! ;-)

Idag är det precis en vecka sedan vi lämnade över våra nycklar till huset till dess nya ägare. Bye, bye, Ågevägen 11 i Karup.

Det har verkligen varit en påfrestande period med mycket jobb i och kring huset de sista månaderna. Här har vi ångat på i 190, jag och Niklas, utan att egentligen tänka efter hur det hela har påverkat våra barn... Jag fick mig en tankeställare när vi åkte ner till huset förra lördagen, efter att jag och Niklas varit där och tömt och röjt kvällen innan och barnen varit hos mormor och morfar. När Liam kom in på sitt rum kände han sig nog lika tom som rummet var tömt på alla hans prylar. Han satte sig ner på golvet och grät och sa att han inte ville flytta därifrån. Då grät mitt hjärta oxå lite.... "Det går över, ska du se". "Nu ska vi ju ut på stora äventyr och vi ska vara tillsammans hela familjen jättemycket". "Och när vi kommer hem ska vi hitta ett nytt hus att bo i och du och Movitz får nya, fina rum...". Men hur ska en 7-åring förstå allt det??