Tankar om Sverige...

Igår for jag och Liam in till Saladan för att se om vi kunde få tag på nya badbrallor till killarna och en ny bikini till mig. Ganska tidigt hittade vi badbyxor till både Liam och Movitz, men att finna en bikini i min storlek var inte det enklaste! Alltså... thaitjejerna är ju bara så jäkla SMÅ! Små och nätta, nätta... Det var bara att inse att nå'n bikini skulle jag inte hitta där. Nähä, då fick jag väl kolla på annat istället - jag var shoppingsugen... :-) Men, det var väl bara självaste fan! OM jag hittade nå't plagg som föll mig i smaken så pass, att jag skulle kunna tänka mig att gå klädd i det här på Lanta OCH det dessutom fanns i storlek XL, så antingen var det ändå för litet (!!), eller så var passformen obefintlig! Jag blir så trött! Det här var början på min "Sakna-Sverige-och-längta-hem-lite-grand-dag"...

Tänk...

• ..."rediga" affärer med "rediga" kläder och inget krims-krams (även om det kan vara kul med lite krims-krams och "hashi-bashi" som omväxling/komplement till "rediga" kläder)!
• ...att kunna gå in i en affär och få kolla runt lite i lugn och ro, utan att ha en expedit hängandes efter en, som ett klistermärke i röven!
• ...affärer med PRISLAPPAR/FASTA PRISER på sina produkter! Så att man slipper fråga och till svar få ett fullkomligt orimligt och löjligt pris, för att man sedan ska sätta igång den där uttjatade "Prutnings-leken"!
• ...rena, fräsha offentliga toaletter!
• ...att ha rena fötter!
• ...att kunna ha SKOR (inte flip-flop) på sig, utan att fötterna ska flyta bort i fotsvett!
• ...att kunna klä sig i "riktiga" kläder och få känna sig lite uppklädd och fin, istället för att gå klädd i "fiskarbyxor" och mjukisbrallor/-shorts, som ju är det mest praktiska här i värmen och dammet!

Och tänk...

...att få ta en lång, härlig, varm och skön dush i ett fräsht badrum och sedan få klä sig i en mysig pyjamas och ett par go'a sockor och sedan krypa upp i en soffa och dricka en god kopp te och läsa en bra bok!! Inte svettas, inte bli smutsig direkt när man kommer ur dushen...

Fast...

...efter ett dopp i poolen tillsammans med barnen på eftermiddagen och sedan lite avkoppling i en solstol med en god bok i handen och därtill en fantastisk utsikt över havet och horisonten, fick mig genast på bättre humör! ;-)

Comments!! :-))

Nu rasslade det till! JÄTTEROLIGT att se vilka några av er "smygare" ;-) är! TACKAR! Fortsätt gärna att kommentera lite då och då... Jag kan väl egentligen förstå att det kanske kan kännas lite "kymigt" + att man kanske inte riktigt vet vad man ska skriva, men tänk på att era kommentarer betyder supermycket för oss här, långt borta!

Om så bara ett "Hej!"...

6-års trots redan?

Det har varit intensiva dagar/kvällar i över en veckas tid nu och det har väl tagit ut sin rätt... Framför allt på barnen. Inte för att de är kloka nog att inse att sena kvällar inte är det bästa för ens ork och humör, de tycker bara det är spännande och extra lyxigt att få vara uppe så sent som möjligt, tillsammans med oss vuxna! Liam är speciell på så sätt, att han ger liksom inte upp i första taget. Hur den killen orkar, det är för mig en gåta! Han kan vara uppe lika sent som jag och Niklas och ändå fixa dagen efter utan större problem. Sämre är det med den andre lille skiten. Movitz, alltså. Hans sömnrutiner bör man helst inte rubba på om man vill ha en något så när lugn dag! Fast just nu vete fan om ens tillräckligt med sömn hade hjälpt?! Jag tror att han kommit in i en lite för tidig 6-års trots... Bestämd och envis har han alltid varit, men nu har han dessutom fått för sig att han utöver dessa egenskaper även ska vara allmänt störig, svara emot och göra tvärtom (eller ännu mer enerverande, fullkomligt ignorera och strunta i det man säger till honom), retas med storebrorsan extra mycket, fara rundor som en studseboll och emellanåt bara vara väldigt högljudd! Jag kan täka mig att detta kan få en del att dra på smilbanden, men jag kan säga att det är inte precis det jag och Niklas gör! Den här lille jävelungens sätt att uppföra sig den sista månaden, har fullkomligt tagit musten ur oss! Jag blir helt matt, bara jag tänker på det! Men, men... jag får väl trösta mig med att det går över. Om ett år eller två...

No comments...

Klockan är 08.30 och här sitter jag i lugn och ro framför datorn, medan resten av familjen fortfarande sover... Efter 2 veckors relativt sena kvällar och rejäla sovmorgnar, kände jag nu att det var dax att sätta väckarklockan. Jag provade med 07.30, men måste väl erkänna att det nog var i tidigaste laget. Snoozade fram till 08.00 i alla fall och nu sitter jag här, som sagt, i pyjamaströja och tänkte att jag skulle plita ner några rader på bloggen.

Måste säga att vi tycker det har varit lite tunt med kommentarer på våra inlägg den senaste tiden. Jag inbillar mig att det beror på att ni där hemma är jullediga från jobbet och kanske just därför inte väljer att knäppa igång datorn varje dag. Åtminstone för oss som (vanligtvis) arbetar vid datorer hela dagarna, kan det såklart kännas skönt att slippa se eländet när man är julledig... Oavsett vilket, så tycker vi att det skulle vara jätteroligt om alla ni som följer oss på bloggen, skulle vilja skriva nå'n liten kommentar, en liten hälsning, ett litet "hej" eller nå't. Så att vi får se vilka ni är! Vi kan se att vi har runt 50-talet besökare varje dag, men oftast inte fler än 2-4 kommentarer på inläggen... Och det är ju oftast samma trogna, lilla gäng som kommenterar. Tack till er - det är så kul att läsa!

Nåja,vi tycker såklart att det är superroligt att så många följer oss på vårt äventyr och det här med kommentarer är väl inte egentligen nå'n "big deal", men nog hade det varit roligt... ;-)

35...

Klockan 12 i natt ringde det på Skypen. Det var svärföräldrarna i Bjärsjölagård som ville gratta. Tack, tack! Annars har jag sovit som en bebis fram till klockan 9 i morse, då familjen kom in och sjöng "Vi gratulerar..." för mig, en evigt ung 35-åring... :-) Trots avståndet hem var det minsann en hel drös som ville gratulera mig! Vilket jag uppskattar väldigt mycket. Tack alla där hemma för presentkortet på FlipFlop (ja, alltså inte på flipflop-skor, utan på en påbyggnadskurs i open water-dykning, "Advanced", på dykfirman FlipFlop).
Och tack Alma och Sven och Cecilia och Bill för middagen som vi ska inta på Bajen ikväll! ;-)

Nu bär det av till Funky Fish, för en slappe-eftermiddag med sol (åtminstone emellanåt) och en och annan Chang. Nå't litet dopp i havet ska vi nog oxå hinna med...

Tack än en gång, allihopa!!

//Niklas

Hemlängtan i övergående...

Så vackert! :-) Man tager vad man hafver, eller hur? Tomma vattenflaskor som jag klippte av botten på, fyllde med lite sand som killarna varit nere på stranden och hämtat och VIPS, så har man gjort sig fina värmeljushållare! Lite doftljus i dessa och mysfaktorn är på topp! :-)
Vi hade en riktigt skön julafton igår, sov länge (efter en sen lillejulaftons-uppesittarkväll hos Kenneth och Frida, med öl, drinkar och sällskapsspel...) och spenderade sedan eftermiddagen nere vid poolen på resorten. Framåt kväll tog vi oss hemåt och duschade och gjorde i ordning julmaten som vi beställt från Bangkok. En Chang till det och middagen var fullbordad... Det där med snaps och kryddat brännvin ligger ju inte oss så varmt om hjärtat ändå (det är väl mest en så'n där social grej...), så det var helt OK att vara utan detta... Till efterrätt blev det glögg och pepparkakor, samtidigt som Thai-tomten delade ut de klappar vi fått hitskickade från Sverige. TACK, SNÄLLA! Barnen var eld och lågor och stortrivdes! Såklart! Det var en väldigt mysig kväll, även om det faktiskt kändes lite underligt. Jag ÄLSKAR julen och allt vad det innebär, så med handen på hjärtat, måste jag nog säga att jag längtat hem lite grand de senaste veckorna...

God jul...

GOD JUL

till er alla där hemma

önskar

Niklas Jenny Liam Movitz

Julkänsla eller inte...

Turen till Krabi idag gick bra. Vi kom visserligen inte iväg förrän runt 9-snåret, eftersom Niklas var tvungen att direkt på morgonen åka på moppen ner till Old Town, för att hämta ut ett paket som landat på posten där, men sen flöt allting på och vi var hemma igen vid 18-snåret. Bilfärjorna mellan Lanta Yai och Lanta Noi kan i och för sig vara ett kritiskt kapitel, men, peppar peppar, vi har hitintills bara haft flyt där... Så även idag, alltså. Att vi skulle köpa 30 nya dagar till våra VISUM var nummer 1 idag, men sen skulle vi oxå fixa hem all julmat som vi och 3 andra familjer beställt och som kommit med flyg från Bangkok. Egentligen hade jag och Niklas bokat en egen bil som skulle ta oss till Krabi denna dag, men när vi fick erbjudande om att åka med Kenneth och Frida, som redan planerat att köra dit idag i just samma ärende som vi, så gjorde vi ju såklart det. Efter besöket på Immigration Office bar det så iväg till Thai Cargo, där vi skulle hämta upp lådorna med julmat som vi, Pålssons, Isakssons och Jostners hade beställt. Spännande! Dagens sista stopp blev på "Big C", för att där inhandla lite smått och gott. Jag köpte mig bl.a. ett par nya joggingskor, eftersom mina gamla har slitits sönder inuti (man är ju flitig på löpbandet...;-)). Vi hade även planer på att köpa lite julklappar till barne, bl.a. för de pengar som farmor och mormor satt in på vårt konto till dem, men dessvärre hittade vi inget. Vi hade i och för sig inga idéer om VAD vi skulle köpa + att det av någon anledning alltid känns stressigt att gå i affärer tillsammans med barnen (och Niklas...;-)), och detta gjorde att vi bara gick omkring och tittade, utan att hitta nå't intressant. Inte ens barnen visste riktigt vad de ville ha!! Kan ni tänka er?! :-) Nä, det får bli en tur till Saladan imorgon, eller så får vi spara pengarna tills vi kommer till Kuala Lumpur i slutet av januari. Hoppas detta är OK med er därhemma, som satt in pengarna... ? I alla fall så fick Movitz en ny skolväska. En ryggsäck denna gången...
SÅ... ikväll har vi såklart provsmakat julmaten: köttbullar, prinskorvar, rödbetssallad, vörtbröd (torrt som fan), julskinka och så lite glögg till efterrätt. Det var mumma! Så nu sover vi nog gott, mätta och belåtna.
När vi strosade runt inne på "Big C" bland små julgranar och annan juldekoration, samt personal med tomteluvor och högtalare som spelade julmusik, så fick jag faktiskt lite julkänsla! Jag tänkte mig att jag var på NOVA i Lund och shoppade... Riktigt mysigt! Fatta att det liksom blev helt fel, när vi kom ut på parkeringsplatsen i 30 graders värme! Så var den julkänslan borta... :-)

Födelsedag!

I lördags fyllde Christoffer, Mickes och Tinas grabb, 21. Det firades med en båttur runt hela ön! I longtailbåt. Vid 10-tiden lämnade vi Long Beach och begav oss söderut. Inne på land kändes det riktigt skönt med lite ljumma fläktar, eftersom solen gassade från en nästintill molnfri himmel. Men bara någon kilometer ut från land, var det liksom inte längre "lite ljumma fläktar"... Här var det mer "fritt blås", kan man säga... Inte stormigt eller obehagligt på nå't vis, men dock tillräckligt för att vi skulle bli fullständigt genomvåta av saltvattnet som stänkte in över båten när den skar vågorna. I början tyckte vi nog att det kändes helt OK, solen värmde ju, men när det började svida i ögonen av allt saltvatten som rann från håret, var det inte lika kul längre... Nästan ända nere vid öns sydligaste spets, stannade vi till för att sola och bada på Bamboo Bay. Vilken strand! Och vilken sand! Stranden låg nästan helt öde och det var bara att slänga sig ner och lapa sol. Vårt sällskap på 15 personer tog ju lite plats... Tyvärr blåste det lite för mycket, så vi blev mer eller mindre panerade med sand :-) Fast det var bara att hoppa i plurret så var det problemet löst! Hepp! Efter lunch drog vi vidare på vår resa runt ön. "Oh, men det blir lugnare när vi kommit runt på andra sidan", hörde vi någon säga. Ja, det hade verkligen varit skönt, för det var inge' vidare att sitta i båten och bli nerstänkt av saltvatten hela tiden... Det var inte de små stänken, nämligen. Men när vi rundade fyren, som stolt pekar mot skyn på öns sydligaste udde, blev det ätter värre! Här gick vågorna betydligt högre och båten kändes med ens inte lika säker längre. Det gick trögt i motvinden. Och blöta (-re) blev vi. Igen! Tur ingen blev sjösjuk! Jo förresten, Jocke mådde ju lite dåligt i början av färden, men det tror vi mest berodde på fredagens intag av alkoholhaltiga drycker... Vad vet jag? I alla fall, upp till mangrove träsken vid norra östsidan kom vi till slut och ÄNTLIGEN kom vi i lä från vinden! Snacka om att känna sig fullständigt blåst! Här inne bland träden var det varmt och skönt och man kunde känna hur solens strålar brände. Lovely! Det var ju inte utan att man faktiskt suttit och frusit lite... Förbi bilfärjorna och piren där båtarna till/från PhiPhi och Ao Nang lägger till och sedan var det bara en liten bit kvar ner till Long Beach. Men givetvis så blåste det nu minst lika mycket som tidigare på dagen, då vi startat vår rundtur! Så det var bara till att förbereda sig, en tredje gång, på att bli dränkt i saltvatten... Väl i mål kändes det bara jätteskönt att få hoppa av båten och ner i vattnet för att värma sig! SOM jag frös! Vilken resa! Men kul var det!! Tack Micke och Tina för att vi fick följa med!

Dagen avslutade med middag på Red Snapper. En trevlig restaurang som serverar mat i tapas-form (smårätter) och där tog vi även avsked av Mickes och Tinas goda vänner från Sverige - Jocke, Bettan, Sebbe, Leo och Tilde - som har rest hem idag. Supertrevliga människor som vi hoppas få träffa fler gånger!

Idag har vi varit riktigt slöa. Sovit länge och sedan bara legat vid poolen. Barnen har fått massage och själv for jag minsann in till Dreamy SPA framåt kvällskvisten och njöt av en Balinese-massage. SÅ SKÖNT! Jag har haft en enerverande huvudvärk flera dagar, men hoppas nu på att jag får vakna i morgn bitti pigg och utvilad... Vi ska ju till Krabi imorgon för att köpa 30 nya dagar till vårt VISUM. Och så blir det väl ett besök på "BIG C" för att handla lite oxå. Och då måste man ju vara pigg och kry! :-)

Natti!

JULLOV!

När man ser denna bilden skulle man kunna tro att våra barn är de snällaste och go'aste i hela världen, eller hur? De råkar bara vara extra glada eftersom de just slutat skolan och ska gå på jullov... :-)
I torsdags kväll satt vi ett stort gäng föräldrar och mor- och farföräldrar i en konferenslokal på Southern Lanta Resort, för att se våra barn och barnbarn framföra luciatåg samt ett julspel om De Tre Vise Männen. Och dagen till ära var det strömavbrott på hela ön! Gissa om det var varmt i konferenslokalen??! Varmt, är egentligen bara förnamnet... Men med hjälp av lite diesel och en generator, kunde man till slut få igång både belysning och AC inne i lokalen och julspektaklet kunde börja. Först ut var minstingarna, som med hjälp av några större barn, bjöd på ett luciatåg innehållande både lucia, tärnor, tomtar och en pepparkaksgubbe! Så söta! Och till min och Niklas' stora glädje (och förvåning!) var även Movitz med i luciatåget!! Hela tiden! Han har alla år varit väldigt "svårflörtad" och mer eller mindre vägrat deltaga, när kompisarna på dagis hemma i Sverige har gått lucia för oss föräldrar. Men nu jäklar! Roligt! (även om han såg måttligt intresserad ut...)
De lite större barnen framförde därefter ett julspel om De Tre Vise Männen. Och det var här Liam nu skulle vara "Heder 2" :-), för vilket han fick "Med beröm godkänt"! BRAVO! Högt, klart och tydligt! De var jätteduktiga allihopa! Dialogerna hade man varvat med körsång framfört av de största barnen. Och så William... Oj, oj, oj... William är en liten, söt kille, som gått i Liams klass. I fredags åkte han och hans familj hem, efter att, tack vare oroligheterna på Bangkoks flygplats, ha fått 3 extra veckor här på ön. William skulle alltså egentligen inte alls varit med på julavslutningen, och därför passade det ju bra att han hoppade in i kören... Och JISSES vad han sjöng! Han tog liksom över hela föreställningen! Det var inte många ord han kunde i texterna och vad beträffar melodierna, så kan jag nog inte påstå att där var många toner heller som blev rätt, men GUD va' han tog i!! Ända från tårna! Han körde liksom sitt eget race... Han njöt i fulla drag och det gjorde även vi i publiken! Jag tror att han sjöng sig rakt in i samtligas hjärtan. WOW, vilken kille!!! Kvällen avslutades med lussebullefika och avskedskram till familjen Karlsson (William med familj). Hoppas att ni fick en bra resa hem!! Vi hörs på mailen! ;-)

Vad som stod på schemat i fredags behöver jag nog inte säga... Lite bilder i webalbumet har jag dock lagt in...

Lugn och ro...

En helt makalöst lugn och skön dag! Efter morgonens träningspass på gymet, hoppade vi i badkläderna, packade våra väskor med lite böcker och tidningar och begav oss till Funky Fish. Solen har dock varit lite blygsam idag och det har till och med kommit 10 droppar regn (!), men vad gjorde det?! I de supersköna solstolarna på Funky Fish har vi slappat järnet :-) och bara haft det hur bra som helst! Kaffe och stekt ägg med bacon sådär lagom efter träningen (fint med lite proteiner till musklerna...) och sedan en sen lunch, innan vi for hemåt igen för att ta emot pojkarna när det kom från skolan vid 14.30-tiden.
Ikväll har Niklas och Christofer varit iväg och lirat lite fotboll inne i Saladan, tillsammans med några fler svenska "long-stays". Förra tisdagen, när det var första sammankomsten för fotbollskillarna, var även jag och pojkarna med för att kolla lite, men idag hade jag och Maria annat för oss... Vi skulle fixa lite med en julhälsning till våra kära kollegor på Skanem...

Annars har det väl inte hänt så mycket här på andra sidan jordklotet... Desto mer har det visst hänt i Skåne! Jordbävning??! HELT SANSLÖST!! Hoppas inte att någon kom till skada... Kan inte mer än hålla med Marias farmor (eller mormor eller faster?) om att "världen är ur led"!

Dagens fråga...

Om man kan sätta fast en pocketbok, innehållande 409 sidor, på bröstet, med hjälp av endast svett - hur varmt är det då?

Det kom ett paket...

Vi har fått en ny brevbärare! Och han är minsann riktigt redig! Han har kommit med post till oss 2 ggr på bara några dagar!! Tidigare har vi själva fått köra in till postkontoret i Saladan för att fråga om de möjligen har haft post till oss! Och då har man där en papplåda, under ett bord, där man lägger sådan post i, som man inte riktigt känner till adressen på, alternativt sån't som man helt enkelt inte orkar köra ut med just idag... Där kan alltså samlas en hel del på hög! Tänk om det skulle gå till så hemma i Sverige? Ytterligare en punkt som hamnar på plussidan för Sverige...
Hur som helst så fick vi i lördags besök av "postis" och då hade han med sig ett stort vykort från "mojmoj och mojfaj" + ett vadderat kuvert innehållande lite julklappar från våra kära f.d. grannar på Ågevägen i Karup. Tack så mycket! Och så idag, på eftermiddagen, kom "postis" minsann igen på sin moppe och stannade här utanför och tutade. Då hade han med sig en stor låda från "mojmoj och mojfaj" med diverse smått & gott i + lite julklappar. 1000 tack!

DET ÄR SÅ ROLIGT ATT FÅ POST!!!

Förresten så har Liam fått mail från sina klasskamrater hemma i Sverige! SÅ GLAD han blev! Vi ska skriva tillbaka till dem så fort jullovet börjat. Eftersom Liam har läxor in i det sista + att han ska öva in några repliker till julspelet, som de ska framföra på torsdag kväll för oss föräldrar, så tycker jag att det är bättre att han koncentrerar sig på det först och främst nu. Det tar ju lite tid att hitta rätt bland alla bokstäverna på tangentbordet oxå... :-)

Surprise!

I morse skrev jag en lista på vilka ärenden vi skulle uträtta under dagen idag. Första dagen på jullovet. Barnen i skolan. Så skönt att i lugn och ro kunna åka in till Saladan och uträtta vad man ska, utan en massa tjat om än det ena, än det andra... Eftersom mitt dumma knä, som jag skadade på en firmafest för snart 1½ år sedan, har bestämt sig för att göra livet surt för mig en tid nu, så var det ingen mening att hänga med Niklas upp till gymet i morse, utan jag fick istället en lugn stund för mig själv framför datorn, när övriga i familjen lämnat huset. Riktigt skönt! När Niklas kom hem tog han en dusch och gick sedan ner till poolen. Och sen blev allting väldigt konstigt...

Vid lunchtid ville jag att vi skulle åka och äta nå't och sedan köra vidare in till Saladan, för att uträtta alla våra ärenden och kanske ta pojkarna med på mopparna hem när de slutade skolan kl.14.00. Men nä, det skulle vi inte... Niklas skulle istället iväg och snacka med en snubbe på Poseidon Villas, så jag kunde väl själv köra in till Saladan? Men nä, det ville jag inte... Det är så trist att köra ensam! Jag var ju hungrig och tänkte att vi då åtminstone kunde köra till "Engelsmannen" och käka lunch. Men nä, inte det heller... Niklas var inte hungrig, utan då kunde jag väl själv gå och köpa mig nå't lätt? Amen va' f-n??! Första dagen på jullovet och så har man en så tråkig äkta hälft som inte vill göra nå't tillsammans med sin fru! Det var inte utan att jag blev lite irri då... Men för husfridens skull, så bet jag ihop och bestämde mig helt enkelt för att sticka ner till Bulan och ta med mig lite stekt ris hem. På vägen tillbaka, mötte jag Christofer (och Niklas, men honom såg jag inte bland alla andra trafikanter...) och tänkte att han nog var på väg till Bulan han oxå, för att hämta lite käk. Väl hemma satte jag mig på vår uteplats för att käka min lunch och läsa mina nylevererade skvallertidningar. Niklas hade ju åkt iväg till den där snubben på Poseidon Villas (trodde jag...), så jag väntade inte hem honom förrän lite senare. Efter endast 5-10 minuter kommer han tillbaka och säger bara att den han inte var där. Snubben som Niklas skulle ha tag på. OK, inte särskilt konstigt... Men sedan, efter en liten stund, kommer Niklas ut till mig och säger att jag ska ta med mig barnen, när de kommer hem från skolan, och köra ner mot Bulan, men svänga av på en liten grusväg, ner mot stranden, precis invid en skylt där det står Lanta Pavillion. Jaha??? Men du då, undrar jag. Nämen jag sticker nu, får jag till svar. ??!! Okej...? Varför det, frågar jag. Det får du se, säger Niklas. Jaha... Okej då... säger jag, som tycker det hela låter lite spännande. Så när barnen kommer från skolan hoppar vi upp på moppen, alla 3, och börjar leta oss nedåt vägen. Vi hittar fram, men inte ser vi till någon Niklas, inte. Jag ser att även Christofers moppe står på parkeringen, men inte Marias... Känns lite skumt, allting, men vi traskar ner på stranden, jag och barnen och då kommer både Niklas och Christofer ut från en av restaurangerna, med vars ett förkläde på sig!! HA HA!! De ska alltså bjuda på egenhändigt tillagad middag!! Inte illa! Några minuter senare anländer även Maria med Anton och Wilmer. Under tiden som männen fixar och trixar i köket, passar vi andra på att bada och gräva lite i sanden. Klockan är runt 15.30 och solen gassar från en klarblå himmel! Inte kan man fatta att det är den 15 december! LOVELY! Strax är middagen klar och vi får komma och sätta oss vid bordet. Det bjuds på Massaman Chicken, Fried Chicken med Cashewnuts och Paneng Chicken och så steamed rice, såklart. Barnen får en egen meny, bestående av potatismos och köttbullar. Allting tillagat av Niklas och Christofer! Det var så gott! En supertrevlig och uppskattad surprise! Tack, killar!

Lucia, födelsedag och Sverigebesök...

Det har varit en minst sagt händelserik fredag till söndag, denna helgen! Oj, oj, oj... Tur att man har jullov! :-) Fast barnen är ju i skolan idag. Stackarna! Sista veckan för dem nu. Känns som om det får bli en tidig kväll ikväll...
I fredags hade vi avslutning på thai-kursen, med teater och sedan diplomutdelning. Det firade jag och Maria med en festlunch på The Tavern. Mumma... Som "present" av skolan, fick vi allihopa vars en liten snutt i våra Mp4-spelare, med videoklipp från kursen + 2 intervjuer som filmats med var och en av oss. Jisses! Det var himla kul att se sig själv på det sättet. Även om det kändes lite konstigt...
På eftermiddagen var det tippedax på Funky Fish som vanligt. Denna fredag bjöd på ett STRÅLANDE väder och det var riktigt GÖTT att ta sig en god drink i solstolen nere på stranden! På kvällen var vi ett stort gäng som åkte över till Old Town, för att äta på en restaurang som serverar Koreansk buffé. Vi fick själva steka till ox-, kyckling- och fiskkött + lite räkor och bläckfisk på en "grill" som placerats på bordet. Till det fick vi ris och Tom Yum (soppa). Ganska festligt, men föll inte riktigt mig i smaken... Niklas som inte äter skaldjur tog det säkra före det osäkra och beställde in en Massaman Chicken. Men det blev i alla fall en trevlig kväll som avslutades med att vi och Pålssons (i smyg) bestämde oss för att överraska Kenneth & Frida och Tina & Micke med att lussa på luciamorgonen.
Trots den sena timmen kvällen före, så var både barn och vuxna uppe med tuppen vid 07.00. Inlindade i lakan for vi med mopparna ner till Faim de Loup för att köpa ett gäng lussebullar att ha med till våra sovande vänner. Jodå, vi blev ganska uttittade... Första anhalten blev hos Frida och Kenneth. De trodde nog inte att vi var rikgtigt kloka! Men vad gör det? Det är vi ju nästan inte heller... :-) Därefter blev det ett andra stopp hos Micke och Tina, som, p.g.a. föregående kvälls alkoholintag, tyvärr inte riktigt var med på noterna :-). Men de fick i alla fall lussebullar att äta lite längre fram på dagen och vi fick oss en andra kopp kaffe. Sedan bar det hemåt igen, för att hinna med att sova en timme eller två, innan vi skulle infinna oss vid båtpiren i Saladan, för att möta upp familjen Nilsson-Berg som skulle komma med båten från Phuket.

Efter "installation" på resorten, blev det moppehyrning för Ulrika och Ingvar och sedan for vi ner till Bulan för att käka en sen lunch. Eftersom denna dag var Marias födelsedag, intog vi en liten födelsedagsfika med kaffe, tårta och lite pepparkakor på vår uteplats efter lunchen. Men sen kände vi att ett dopp i poolen nog skulle sitta fint, så ett par timmar senare var man som en ny människa igen! Det kan verkligen göra underverk - att få svalka sig i en skön pool eller i havet. På kvällen käkade vi på Bajen, men eftersom alla var lite sletna så blev det en ganska tidig kväll. Dessutom hade vi ju planerat in en ö-runda på mopparna på söndagen.

Även söndagen bjöd på ett fantastiskt väder! Vi fick en helt underbar dag med rolig moppekörning på fina vägar. Inga incidenter. Inga punkteringar. Inga skrapsår. Inga apbett...

• Frukost på Faim de Loup
• Liten koll på barnens skola
• Glasspaus i Old Town
• Ett stopp hos Sjö-zigenarna
• Sen lunch + sol och bad vid Otto's på Klong Nin

Åter hemma blev det dusch och sen iväg med tuk-tuk till Funky Fish för att käka middag. Även denna kväll var vi nog lite sletna, men vi hade ju verkligen haft en toppendag, så det gjorde liksom inget att vi satt och gäspade lite...

Liksom när vårt förra besök från Sverige lämnat oss och Koh Lanta, känns det nu lite tomt på nå't sätt. 07.30 for Ulrika, Ingvar, Felicia och Julia iväg till båten i Saladan, för att senare i eftermiddag vara tillbaka på sitt hotell i Phuket. Det är aldrig kul att säga hej då... Men vi har verkligen haft jättemysigt och trevligt och kul de 2 dagar familjen från Stenberget varit här!

Snart jullov...

3 down, 1 to go...
Ja, då har vi klarat av 3 av våra totalt 4 slutprov! Bördan från axlarna har lättat avsevärt. Igår hade vi vårt muntliga slutprov, som bestod av en något annorlunda intervju, kan man säga. Det gick väl bra, tror jag, men det var ju bara fasen så nervös man kan vara! Fast kanske berodde det lite på att det hela videofilmades...? Idag har vi gjort ett hörförståelseprov + ett läsprov och imorgon ska vi spela upp en väldigt mycket förkortad version av Cinderella (Askungen) på thai. Ja, jag skrattar oxå när jag tänker på det... Ha, ha, ha... Men nu har vi liksom gjort de värsta bitarna, så det här med att spela teater på thai, ser vi bara som en kul grej, helt enkelt. Ikväll har vi varit på Somewhere Else tillsammans med våra kurskamrater + Ying, vår lärare, och käkat middag. I helgen far de flesta från Koh Lanta. En del åker hem, andra ska resa runt lite i Thailand och länderna intill. Så det blir väl jag och Maria kvar då... Och fy tusan som vi ska njuta av att vara lediga i 3 låååånga, skööööna veckor! Vi får till och med en vecka här nu först "utan" barn. Ja, jag kan väl kanske tycka att det låter lite ego att säga så, men jag tycker faktiskt att det ska bli förbannat skönt att bara ta det lugnt och slippa höra på pojkarnas gnäll och bråk (åtminstone fram till kl. 14.30...). Jag och Niklas kan sticka till gymet tillsammans på morgonen och sedan ta resten av dagen som den kommer. Och får vi nu bara lite sol över Koh Lanta under julveckorna, så blir det ju helt underbart!

2:a advent...

Igår var det 2:a advent. Ingen julkänsla så långt ögat når här, inte... Men vad gör väl det? Även om det var söndag så var vi i skolan ändå, jag och Maria. Inge' vidare, men vi slutade redan kl.12.00, så det var ju egentligen inte hela världen. Under tiden var samtliga killar i våra familjer vid "Slow Down", på Klong Dao, för att vara med i en volley-boll turnering. När vi slöt upp, var gruppspelen avklarade redan. Vi käkade lunch och sedan kollade vi på slutspelen. Niklas, Christofer P, Christoffer I och Thomas var "Lag Backman" och fick till slut spela om 5 och 6 plats... Inte så lätt när man aldrig spelat tillsammans tidigare... Tyvärr började det det regna precis innan vi skulle bege oss hemåt, så det var bara till att bita ihopa och ge sig av på moppen. Väl hemma var vi ganska blöta, kan jag säga. Resten av dagen passade vi på att prata med både kompisar och familj hemma i Sverige över Skypen. Vilken tur att den finns! Skypen, alltså! Då känns det inte som om man är så himla långt bort ändå...

Första helgen i december...

Igår fyllde Thailands kung och världens rikaste monark, Bhumibol, 81 år. Det avfyrades en och annan raket och smällare på kvällen när vi satt på Bajen och åt middag, men för övrigt märkte vi inte av något födelsedagsfirande. Lilla Svenska skolan här på ön, hade stängt i och för sig, men det kan ju ha varit på grund av en studiedag, likaväl som att man skulle ställa in all undervisning på grund av att kungen fyllde år...

För övrigt firade vi fredag på Funky Fish, i vanlig ordning. SÅ LJUVLIGT! Jag vet inte hur många gånger jag använt mig av det ordet redan, för att beskriva olika upplevelser här nere, men det är ett himla bra ord. Inte sant? Solen strålade från en blå himmel, killarna satt och drack öl och tippade, barnen lekte på stranden och jag och Maria solade, badade och drack en god drink. Lite lagom avslappnad i kroppen, var det inte alls svårt att till 101% bara va' och njuta av livet och lugnet en stund i de stora, mjuka solstolarna man har till sitt förfogande, som gäst på Funky Fish.

Idag är det lördag och som vanligt har vi sovit ganska länge. Så gott det är att inte behöva bli väckt av en väckarklocka! I love it! För några timmar sedan drog Niklas på sig "joubbeböjjsorna" och körde iväg till Poseidon Villas-området, en liten bit härifrån, för att hjälpa till med nå't problem de har med avloppsrören under Mickes och Tinas hus. "Svensk expertis", kallas han visst...

Liam och Movitz bråkar i vanlig ordning, så nu harjag precis slängt in Movitz på rummet för att han ska vila en stund. Han blir alldeles omöjlig när han fått för lite sömn. Kan inte alls hantera det... Jobbigt! Vädret är helt OK idag. Lite disigt, dock, men jag tror nog att vi drar iväg till nå'n strand lite senare ändå. Kan ju inte sitta här inne och kuckelura hela dagen! Imorgon ska jag till skolan igen. Vi ska ta igen förra fredagen, då lektionerna blev inställda på grund av att det var många kursdeltagre som inte kunde komma den dagen. Känns lite trist, men vi kommer bara att gå fram till lunch. Nästa vecka är sista veckan på thaikursen. Jisses, så mycket vi lärt oss! Men OJ, så skönt det ska bli med lite ledighet! Hjärnan är ganska utarbetad, faktiskt. Att det har varit en intensivkurs är det ingen tvekan om... Men det har varit riktigt roligt! Nästa vecka kommer till större delen att bestå av våra slutprov. På onsdag ska vi ha ett intervju/konversationsprov, på torsdag har vi ett skriftligt prov samt ett läsprov och på fredag ska vi framföra en kort-kort version av Cinderella. På thai, såklart! Och därefter hoppas vi på att vi håller våra välförtjänta diplom i handen! :-)

Inlägg nr.101...

Jag har ju i tidigare inlägg berättat om att de thailändska barnen är allt annat än änglalika i sitt sätt att leka. De är verkligen jättesöta att titta på, men där slutar allt vad sött heter...

Tidigare idag hörde Niklas ett fasligt liv utanför vår dörr och går dit för att kolla vad som står på. Och gissa vad han får se. Eller nä, det är inte lönt. Om ni så hade fått tusen gissningar, så tror jag inte att ni klurat ut vad som mötte hans blick... Precis utanför står alltså vår hyresvärds 2 små pojkar (5 och 3 år gamla), varav den äldste har en stor hushållskniv i handen och håller som bäst på att skära sönder alla våra uppblåsbara leksaker som ligger precis utanför vår dörr!! Amen HALLÅ!? Niklas knackar på rutan och försöker väl att inte se alltför arg ut och vips, så har skitungen slängt iväg kniven och stuckit sin kos. Ja, minstingen med såklart. Nu har Chez, vår hyresvärd, lovat att köpa nya badleksaker till våra barn inne i Saladan...

Fast den största skräcken heter Bismee och är 3 år och bor rakt över gatan. Han brukar komma in hit till oss med världens största leende på läpparna och 10 minuter senare, sitter vi här och undrar vad fan som hände!? Då har han dragit fram som en orkan här inne och i stort sett slängt ut alla leksaker vi har på golvet, plus att han även hunnit med att rita LITE på MÅNGA papper och sen slängt färgpennorna utan korkar på, några här och några där. Senast han var här inne, hann han inte riktigt ut för att pinka, utan började dratta redan inne på vårt golv, vid dörren, och sedan promenerade han kissandes, på våra plattor längs med huset och bort till trappan. Ett riktigt litet charmtroll, med andra ord... ;-)

Fotboll...

På eftermiddagen idag, var vi och kollade på när barnen från Lanta Sanuk School (dock inte de minsta...) blev spöade i fotboll av thaibarnen på skolan inne i Saladan. Det viktiga är inte att vinna utan att deltaga och ha roligt! Även om jag är en tävlingsmänniska ända ut i fingertopparna, så är jag i detta fallet benägen att hålla med. Det var ju just för skojs skull som det anordnades en fotbollsturnering, modell mindre, för både svenska och thailändska barn, denna dag. Och jag tror att alla hade roligt. Och vi fick alla möjlighet att vara med om nå't annorlunda. Dessutom sken solen från en nästintill molnfri himmel! Våra barn är lyckligt lottade... Tänk så mycket de kommer att ha med sig hem i sina "ryggsäckar" till sommaren! Det var inte utan att jag fick en liten tår i ögat, när jag såg Liam springa omkring inne på planen, sådär lagom tafatt, vilset och osäkert. Han var så söt! Och så lång han har blivit! Eller var det bara en synvilla, orsakad av strumporna, som han av någon underlig anledning, dragit upp ända till knäna? Fast det kändes kanske mer som "på riktigt" då, när strumporna satt likadant som på "riktiga" fotbollsspelare?

Varken jag eller Niklas är av den typen som läser mycket böcker, men den tid vi varit här nere, har det faktiskt gått åt en del pocketböcker. Just nu läser vi den populära serien av Camilla Läckberg. Jag har precis läst ut Isprinsessan (den första boken, alltså), men Niklas är nog snart klar med samtliga. Hur som helst, så passade vi på att titta på filmatiseringen av just Isprinsessan igår kväll. Men jag måste nog säga att den kändes platt och fattig, på nå't vis. Eftersom jag faktiskt inte har läst så hemskt mycket i mina da'r, så vet jag inte om det brukar förhålla sig så, att böckerna vanligtvis är bättre än filmerna? Men igår blev både jag och Niklas besvikna. Fattig, är nog det ord som bäst beskriver vad jag tycker om filmen. Så mycket tankar och känslor som inte går att få fram "på vita duken", givetvis, men ändå... Dessutom tyckte jag att skådespelarna var, hur ska jag säga... ja, inge' vidare, helt enkelt... Nu blev jag väldigt negativ känner jag, och det var inte riktigt det jag hade tänkt. NÄ, det blir nog bäst om jag håller mig till böckerna i fortsättningen! För Isprinsessan var verkligen bra! Om jag orkar, ska jag börja läsa Predikanten ikväll...

Dagens påstående (Niklas): Tummen är inget finger.

Jag känner bara att jag vill förklara lite kring det hela, innan ni idiotförklarar honom... :-) Och hur tänkte han här då? Ja, det kan man ju undra. Här kommer svaret: Alla de andra fingrarna heter ju pek-FINGER, lång-FINGER, ring-FINGER och lill-FINGER, men tummen heter bara TUMME! Alltså är tummen inget finger! (Observera att detta är INTE min åsikt, utan "jag kör bara mjölken", som en gammal kollega till mig brukade säga...).

Ha en fortsatt trevlig onsdag!

Fantastiskt!

Jag tror knappt att det är sant! SOLEN SKINER!!! Hade en liten tanke i mitt huvud igår kväll, när det blåste så in i norden, att kanske, kanske skulle alla gråa, trista moln blåsa bort nu. Och det gjorde de! Ja, ja, nu ska jag inte ta ut nå't i förskott - kanske rullar det in nya regnmoln över himlen under dagen, men oavsett vilket, så är det SÅ mycket trevligare att vakna till solsken, än till ett grått och mulet väder!

Dagens Liam-fråga: Varför kan fåglarna sitta på el-ledningarna utan att få ström i sig?

Dagens insikt: Niklas börjar få myror i kroppen av att inte ha nå't att göra... Och eftersom vädret inte varit det bästa heller, så blir ju myrorna inte färre, precis...

Hoppas alla får en riktigt bra tisdag!

Längsta uppehållet hittills...

Förra veckan skröt jag för någon om att jag skriver på vår blogg nästan varje dag. HA! Vilket skämt... Senaste inlägget är ju för tusan nästan en hel vecka gammalt. Så när som på en dag....

I torsdags kväll var vi på Funky Fish för att kolla på Job2Do... igen... (det där bandet som vi skulle lyssna på när Ohlssons var här, men som aldrig fick tummarna loss och började lira, vilket resulterade i att vi gick hem vid 22-tiden, innan vi ens sett skymten av de där reggae-killarna...). Kvällens aktiviteter till ära, hade jag tagit mig ledig från skolan på fredagen + att vi skulle tagit båda barnen lediga oxå. Nu blev det tyvärr som så, att det var bara Movitz som fick bli hemma från skolan på fredagen, eftersom han ännu inte har skolplikt, men framför allt för att vi måste hushålla med de 10 dagar som Liam får lov att vara ledig under läsåret, utöver loven och studiedagarna. Och som den goda mor jag är :-) så tyckte jag inte att det kändes rätt, att vi övriga tre skulle ligga kvar och gotta oss i sängarna, och stackars Liam skulle vara tvungen att gå upp och åka med skolskjutsen på morgonen, så jag bestämde mig för att hänga med honom till skolan och se hur han har det där, en helt vanlig fredag. Det var väl fint?? :-) Nåja, tillbaka till de där sengångarna till reggaeband - Job2Do. När vi suttit och druckit öl och pratat med varandra från kl. 19.00 till kl. 23.30 på Funky Fish, men fortfarande inte fått höra så mycket som en endaste liten ton ur Job2Do's repertoar, så kände jag att nu fick det fanimej vara nog! Barnen var SUPERTRÖTTA. Och jag med för den delen... Det blev en taxi hem och så i säng med oss! Niklas ville stanna kvar ett litet tag till (observera ordet "litet"...). Han drattade hem kl.05.00 på morgonen! Nu har jag alltså betalat inträde för att lyssna på Job2Do 2 gånger, men inte fått höra en enda sång!! Jag ska ALDRIG mer gå iväg för att se dem!!

På Lanta Sanuk School blev det en lite annorlunda fredag än vanligt. Alla skulle vara med och redovisa sina respektive StoryLine-arbeten i sina respektive "familjer". Varje familj har haft ett eget område som de "specialiserat" sig på under höstterminen. Liams familj redovisade det de lärt sig om kristendomen. Andra religioner som man tittat närmare på var Hinduismen, Buddhismen (för övrigt en livsstil som jag själv är mycket fascinerad av), Islam samt Sjözigenare. Barnen har bl.a. fått lära sig att vi kristna går till kyrkan och ber till Gud, buddhisterna går till templet och ber till Buddha och muslimerna går till Moskén och ber till Allah (eller Allan som en kille i Liams klass skrev...). Varför denna koncentration på dessa olika religioner? Förmodligen för att här på Koh Lanta är alla, utom kristendomen, representerade. Och det går hur bra som helst att leva tillsammans här, under fredliga förhållanden, trots de olika gudarna man tror på!! Under terminen har barnen bl.a. besökt både munkarna i templet i Saladan och en av moskéerna här på ön. Intressant! Vid redovisningen av StoryLine-arbetet fick Liam läsa upp de 5 första av de 10 budorden ur Bibeln. Vilket han klarade med bravur! Och så har alla barn fått skriva sina egna resedagböcker. Himla roligt att få se!
I Liams klass brukar man tydligen diskutera och tillsammans bestämma sig för, vilket som ska vara "Veckans mål". Förra veckans mål löd: "Skyll inte på andra!" Inte nog så viktigt! Eller hur?
För övrigt skulle Liam och några kompisar i fredags, även hinna med att öva lite på det musikaliska julspel de ska framföra på julavslutningen. Man ska spela upp "De tre vise männen" och en (elev-)kör ska vara med och sjunga lite mellan varven. När Liam kom hem och berättade för oss om detta julspektakel, för en tid sedan, så fick vi veta att han ska spela "Heder 2". Först fattade vi inte alls. Men till slut fick han ju fram att pjäsen handlar om 3 killar, som ska gå med lite grejer till han, den där, vad heter han nu igen... JO, Jesus... :-), ja, då fattade vi att Liam ska spela "Herde 2" (av 3...). Tokigt det kan bli!!!

På fredagkvällen var vi hemma hos Micke och Tina och käkade SÅ god hemmalagad mat (västerländsk) och spelade Buzz. Kanontrevligt!

I lördags fick vi det mycket tråkiga beskedet om att en god vän till oss gått bort, efter en tids sjukdom. Alldeles för tidigt i livet. Vi tänder ett ljus och tänker på de efterlevande - föräldrar, syskon, sambo och barn.