Vi lär oss varje dag...

När jag skapade vår blogg, var min ambition att skriva lite varje dag... MEN, det är ju så sällan saker och ting blir som man tänkt sig! Kanske är det tur ibland, men just nu känner jag mig lite stressad över att jag inte uppdaterar "Mot nya mål" så ofta som jag skulle vilja. Men jag tror (hoppas) att ni som läser vår blogg förstår...

En av de större anledningarna till att jag inte skriver varje dag, är att vi inte upplever lika mycket nya saker längre, vilket gör att det inte känns lika lätt/naturligt att göra inlägg på bloggen. Fast egentligen stämmer detta bara lite grand. Vi upplever inte lika mycket nya saker längre, helt rätt. Men istället lär vi oss något nytt varje dag, om hur vi själva, men även andra, reagerar och agerar i olika situationer. Detta kan vara nog så intressant och lärorikt (om man är lyhörd och ödmjuk), men det kan även vara lite jobbigt.

Här, på andra sidan jordklotet, får man en väldig distans till livet vi levt hemma, innan vi for hit, och det, i sig, kan kännas omtumlande. Jag kan stundvis ha svårt att släppa tankarna på Sverige och i stället bara njuta av att få vara här, med min familj, i lugn och ro. Men som jag skrev i ett tidigare inlägg - jag försöker verkligen att fånga dagen (åtminstone lite då och då i alla fall...), men har en del kvar att lära... Kanske lite meditation skulle hjälpa till på traven? Det finns en svensk tjej här, som heter Anneli, som driver ett yoga- och meditationscenter (The Retreat) här på ön, och jag är SÅ sugen att gå en meditionskurs hos henne! Vi får väl se om jag får tummarna loss lite längre fram...?

Det är aldrig fel att lära sig nya saker!

Pannkakor och ösregn...

En av denna veckans eftermiddagar gräddade jag pannkakor till barnen när de kom hem från skolan. Ett uppskattat alternativ, till de annars så trista rostemackorna som vi brukar ta till, till mellis annars... Men ack så trist att behöva "stå vid spisen"! :-) Och dessutom grädda pannkakor, som jag nog tycker är nå't av det drygaste som finns! Men, men... barnen blev ju glada!

Förra söndagen var mulen och regnig... På eftermiddagen i alla fall. Förmiddagen var solig och fin, och då passade vi på att ta en longtail-båt ut till Bu Bu Island, som ligger på andra sidan ön. Först mopparna till Old Town och sedan båten. Rätt som det var kom ett litet gäng munkar ut till ön, och för ett litet ögonblick kände jag och Maria oss något obekväma i våra lätta klädslar, bestående av bikini och badhandduk... Men detta verkade inte bekomma munkarna nå't nämnvärt (nä, åker man som munk till en badstrand i tron att inte behöva se varken bara axlar eller knän, så är man väl bra dum?). Det verkade vara ett glatt gäng med munkar för de ställde gladeligen upp på lite fotografering. Annars har veckan som gått inte bjudit på sådär väldigt många soltimmar... Tyvärr... Och regnet som kom i natt var inte nådigt!!! Vi, Pålssons och Kroons var hos Micke och Tina i deras fantastiskt fina och lyxiga kåk för lite "fredagsmöte" med prat och gott i glasen, när himlen fullkomligt öppnade sig! Kroons fick tag på skjuts hem till deras hotell och vi hoppade på mopparna för att så gott det gick ta oss hem till vårt. Vattenmassorna forsade ner från bergen och över stora vägen och vi hade vatten upp över fötterna där vi satt på våra moppar! Det gick INTE fort att ta sig fram, kan jag säga! På vår lilla gata rådde full aktivitet. Klockan var ungefär 01.15. Folk gjorde vad de kunde för att rädda sina madrasser och annat från att dränkas i vattnet, som inom loppet av några minuter, skulle börja rinna in i husen. Det var liksom bara att vänta... Någon satt på en stol med sina pyjamasklädda barn i knät, utanför sitt hus och såg vattnet stiga. Niklas fick hjälpa några thaiare att putta en liten röd sportbil, upp mot stora vägen, i det halvmeter höga vattnet, som kom forsande ner mot resorten och havet. Någon stackare fick ge sig av med bilen för att sova någon annanstans... Ja, jag säger då det. Det var det värsta regnet jag någonsin sett. En kille kom med sin ko och hennes lilla kalv i släptåg, för att låta dem stå på andra sidan stora vägen över natten. Som tur var, var träsket sidan om oss, relativt upptorkat och kunde därför "svälja" en hel del av allt det vatten som kom farande. Jag och Niklas stod i dörren till vårt hus och undrade om vi skulle ha turen på vår sida och slippa undan... Det var på håret! Hade vattnet stigit 5 cm till, så hade vi oxå fått in vatten i vårt hus. Jag passade på att lyfta upp golvfläktarna och skor och annat på bord och stolar innan jag gick till sängs vid 02.30. Där fanns ju inte mer vi kunde göra...

Tiden rusar...

Nä, det var ingen förkylning som Liam dragit på sig. Igår var han "frisk" igen. Vad det var som gjorde att han nös och hade sig, vet vi egentligen inte med säkerhet, men vi har våra funderingar kring det hela. Antingen överreagerade han på det nyklorerade vattnet i poolen eller så var det våra nytvättade och väl(-digt)doftande kläder och handdukar som vi samma dag, på morgonen, fick tillbaka från grannen. De luktade visserligen väldigt gott, men oxå väldigt skarpt. Eller kombinationen av klor och tvättmedel? Nåja, nu är han som vanligt igen, så vi lägger det här åt sidan för denna gången.

Idag har Pålssons varit och mött upp "Kronarna" (Jenny, Jocke, Julius och Oliver) på flygplatsen i Krabi. Vi strålade samman med dem på Somewhere Else i kväll, för att käka lite kvällsmat. Det kändes lite underligt minsann, att se bekanta ansikten hemifrån här nere... Nu har de några veckors skön semester framför sig, innan de ska återvända till kalla Sverige igen. Vi känner nu att vi längtar väldigt mycket tills Anna, Fidde, Henke och Anna ska komma hit till oss den 5 eller 6/11. Men kanske får vi Blentarpsbesök (!) redan i nästa vecka, av familjen Ohlsson, som faktiskt bokade in sin höstsemester här på Koh Lanta redan innan de visste att vi skulle befinna oss här för så lång tid.

Imorgon är det dax för veckotest på thaikursen igen. TUSAN va' veckorna flyger iväg! Någon nämnde nå't idag om Halloween-fest nästa vecka, och det kom som en total överraskning för mig. Halloween? Redan?? Visserligen fyller ju Movitz år den 1/11, men inte tänkte jag mig att det var dax för det redan nu... Kan det vara vädret som "spökar till det" för mig?? ;-)Någon av dagarna i första novemberveckan måste vi ju dessutom åka till Malaysia för att aktivera de sista 60 dagarna i våra VISUM. Det har liksom legat så långt fram i tiden innan...

Morgondagens eftermiddag har vi tänkt spendera på Funky Fish. Vi hoppas såklart på finfint väder och att många av våra svenska vänner är där. Planen är att försöka få Funky Fish att bli en typ av "samlingsplats", för de svenskar som vill, på fredagseftermiddagarna. Barnen slutar ju skolan redan klockan 12, så varför inte käka lunchen där och sedan bara softa lite, spela volleyboll, leka i sanden, sitta och snacka strunt eller vad man nu känner för ett par timmar eller 3... eller 4?? Vi får väl se hur det utvecklar sig...

Förkylning på G?

Klockan är endast 19.20, men Liam sover redan. Vi var nere och tog vårt eftermiddagsdopp, som vanligt, men när vi kom hem var han alldeles röd i och runt ögonen + irriterad och "kli-ig" även i näsan. Lite mat, en dos Alvedon och sen sängen, fick det bli för hans del. Förhoppningsvis är han bra i morgon bitti, annars får han stanna hemma från skolan... Vi håller tummarna. Även Wilmer (Pålsson) kände sig lite krasslig i dag - ont i halsen. Någon förkylning med ev. feber vill man ju inte precis dra på sig här nere i denna värmen!

Just nu kom Niklas tillbaka med lite mat till oss. Ikväll har barnen ätit spagetti här hemma (skulle vara nå't som gick snabbt att laga...), och så ska vi käka stekt ris + kyckling med cashewnötter nere från resorten. Smarrigt! Jo, faktiskt!

Dyktur till Bida Nai (Phi Phi)

Att behöva ställa klockan på ringning 06.30 en lördag, borde i normala fall kännas åtminstone en liten aning jobbigt. Men i fredags kväll, var vi alla så förväntansfulla inför lördagens aktiviteter, att det varken knorrades över att behöva gå till sängs "i tid" eller kändes tungt att ställa väckarklockan. Vi skulle ju åka speed-boat ut till Phi Phi öarna och dyka och snorkla!!

Strax innan 07.00 var vi alla uppe på benen och intog vår vanliga "hälsofrukost" bestående av havregrynsgröt. Väskorna packades med diverse ting och 07.50 blev vi upphämtade av FlipFlop Divers. Strax efter 08.00 satt vi i båten och var på väg ut mot Phi Phi öarna, för att dyka och snorkla. Efter lite oro över den något mulna himlen, sprack det sedan upp och vi fick en helt underbar dag med gassande sol och ett stilla hav. 45 minuter ca, tog väl turen ut till Phi Phi, och där var det dax för dykarnas första dyk för dagen. På med alla attiraljer och så en sista kontroll av varandras utrustning och sen i plurret. Gott om fisk var där, det såg vi redan från båten. Randiga och silvriga och långa och korta... Någon minut senare var alla dykare borta. Då var det vår tur att prova ut fenor och mask och snorkel, för att kunna snorkla lite med barnen. Med flytvästar på såklart. Det gick jättebra och var riktigt roligt. T.o.m. så att man nästan blev sugen på att prova dyka på riktigt! Jag sa NÄSTAN.... :-) Efter att ha hört Niklas berätta om övningen, på 18 meters djup, som de skulle göra tillsammans med sin instruktör, Per, så försvann mina funderingar på att själv dyka, på direkten! De skulle sätta sig på knä på botten (på 18 meters djup, ja), ta av sig masken/cyklopet (där hade mina ögon ploppat ur sina ögonhålor som champagnekorkar!) och sedan lugnt och sansat sätta den på sig igen. Vid ett annat tillfälle fick de göra ytterligare en liten trevlig övning, som gick ut på att testa hur det känns, men framför allt för att lära sig, hur man tar sig upp till ytan OM syret eller tuberna eller regulatorn skulle flippa ut. Först fick den person, vars utrustning låtsas-strulade, låna kompisens reserv-regulator, och sen tillsammans stiga upp till ytan i lagom takt för att undvika tryckfallsproblem. HA, lätt som en plätt! Nä, FY FASEN, säger jag!
Efter en timme var alla dykarna uppe vid ytan igen, tillsammans med sina instruktörer och det var dax för lite lunch à la FlipFlop... Kallt, stekt ris til barnen och kallt ris med chicken cashewnötter eller chicken nå'nting annat till oss vuxna. Torrt som f-n, men i brist på annat, sådär mitt ute till havs, så gick det ju att trycka ner ;-)
Malin och Ralf hade minsann sett en sköldpadda! Niklas, Christofer, Per och Kung (Ralf's flickvän, betyder "Räka" och är ett populärt smeknamn i Thailand...) hade tyvärr inte lika stor lycka... Såg väl mest de "vanligaste" fiskarna... (bättre tur väntade dock, vid nästa dyk!).
Under tiden vi satt och åt, kom en båt full med turister som skulle snorkla. Guiderna kastade i lite brödsmulor och fiskarna blev ju som tokiga! De fullkomligt brottades vid vattenytan för att komma åt smulorna! Till turisternas stora förtjusning, såklart. Ralf hade berättat för oss innan vi for ut på morgonen att vi absolut inte fick kasta något som helst i vattnet, varken skräp (såklart!) eller matrester. Varför? Jo, för att om fiskarna blir matade av oss människor, så slutar de att äta på/av korallerna i havet, och i ett lite längre perspektiv på detta, så kommer det inte att bildas mer koraller och utan koraller så dör havets fiskar och till slut så är havet alldeles tomt och dött. Så egentligen kan man ju bli förbannad på de snorkelguider som matar fiskarna med brödsmulor och annat!! De borde väl veta bättre?!
Vid dyk nr. 2, efter att ha förflyttat oss en liten bit med båten, väntade alltså bättre lycka för Niklas och Christofer. Nu fick de se både leopardhaj (2 st á ca 2 meter) och så en rejäl sköldpadda!! Jag förmodar att det är upplevelser som denna, som gör dykningen så fantastisk! Vi som höll till uppe vid ytan fick se massor med fiskar igen och emellanåt var stimmen av dykare nere på botten, nästan lika stora som stimmen av småfisk! Dessvärre kunde vi känna små "stick" på benen emellanåt, vilket visade sig vara rester av, av båtmotorerna, söndertrasslade brännmaneter, som flöt runt i vattnet och tydligen fortfarande kunde brännas. Movitz ville upp i båten och Wilmer ville inte alls i. Så jag, Maria, Anton och Liam snorklade runt själva.
Vid 14-tiden var vi tillbaka i Saladan igen, trötta men väldigt nöjda med dagen. Och därmed har Niklas och Christofer nu sina dykarcert avklarade! GRATTIS!

Pot thai, nit-noy....

Nu har det "lossnat" en aning, vad gäller att våga prata lite thai med lokalbefolkningen. Så imponerade de blir när man säger nå't litet ord på deras språk! Det är riktigt roligt! Lite betänketid behöver jag dock, när det kommer till att lyssna efter vad saker och ting kostar... Men med lite mer träning så går säkert det oxå riktigt bra snart! Vi är så duktiga, jag och Maria!! En klapp på axeln får man allt se till att ge sig själv, lite då och då... ;-)

Igår gjorde N och C sina skriftliga prov för dykarcert'en som de håller på att ta. Idag har de gjort sitt första dyk. I en liten pool... (vilken syn... skulle varit kul att få vara med...). Imorgon ska de ut med en båt till nå'n av öarna häromkring, och på lördag ska de ut på sina sista "dopp" innan de (förhoppningsvis) blir godkända dykare (PADI). Och då är det Phi Phi-öarna som gäller och såklart ska ju vi, övriga i familjerna, åka med för att snorkla och bada. Hoppas vi får ett strålande väder! Det ska bli riktigt roligt. Kanske kommer vi att få se en och annan haj!!! Så spännande!

För övrigt tycker vi att det redan har kommit lite för många faranger hit till ön... :-) I trafiken måste man vara extra uppmärksam nu (många fler tuk-tuks och moppar som far rundor hit och dit) och solstolarna vid poolen är för det mesta upptagna (just nu av holländare och en och annan fransos) när vi kommer ner på eftermiddagen efter skolan!

Imorgon är det så åter dax för "weekly test" på thai-kursen. Denna gången kommer det att handla om släkt och familjemedlemmar... Mamma, pappa, syster, broder, faster, morbror, farmor, farfar osv... Inte det mest solklara, det heller :-), på thaispråket... Ska därför sjunka långt ner i mina anteckningar en timme eller två, nu.

Hejhopp!!

Båtgöra...

Igår skulle Niklas och Christofer varit med Ee ut i hans longtailfiskebåt och lagt ut nät, men när de kl.08.00 stod redo på stranden så var inte Ee där. Och inte kom han heller... På kvällen träffade vi på honom nere på resorten när vi skulle käka kvällsmat, barnen och jag och Niklas, och då passade Niklas på att fråga... Nämen, då hade havet varit alldeles för oroligt för att man skulle kunna åka ut för att lägga ut näten... Jaha...? Men då hade det väl varit på sin plats att meddela detta för medresenärerna? Fast så fick vi påminna oss om att vi är i THAILAND! :-) Och det är vid sådana här tillfällen som man ska le och säga "Mai pen rai!" (ung. Ingen fara!, Det är lugnt!, Det gör inget!)

I förmiddags åkte Niklas med Ee på moppen för att kolla på hans nyinköpta longtailbåt, modell större. Efter de senaste nätternas regnskurar, var båten lite lagom fylld med regnvatten, varpå Ee gav Niklas en 5-litersskopa, och menade att Niklas skulle hjälpa honom att ösa ur båten. Det bar sig inte bättre, än att efter 5 minuter var Ee försvunnen, och Niklas fick ösa ur allt regnvatten själv! :-) Efter sisådär en 20 minuter kom Ee tillbaka och tyckte väl att Niklas skött sig så bra, att han gott kunde fortsätta med att skrubba rent insidan av skrovet. Efter 2 minuter var Ee som bortblåst igen... Men båten blev i alla fall fin! ;-)

Carpe Diem...

Hur många gånger har jag skrivit i bloggen att Bulan äger?? 23, eller nå't? I alla fall så har jag ändrat mig nu! Inte så att jag kan säga exakt, vilken restaurang som äger istället, utan mer som att nu, helt plötsligt, har jag ganska många restauranger på min "Restauranger-som-äger"-lista. Ikväll, t.ex, har vi besökt ett för oss nytt ställe. Funky Fish heter det och ligger "vägg i vägg" med Somewhere Else - det där stället alldeles på stranden på Long Beach, där barnen kan gunga på en jättestor gunga och man kan ligga och ta igen sig lite i hängmattan, innan man får in sin mat. Minns ni? Det går liksom inte att beskriva känslan att få sitta på ett urmysigt ställe och i väntan på en god måltid se solen gå ner i horisonten. Obeskrivbart! När tanken se'n slår en, att det är den 14 oktober, och att vädret hemma inte är riktigt som här, blir det hela så mycket mer ljuvligt... :-) Vi är verkligen glada över att ha tagit beslutet att åka till denna underbara plats på jorden. Det här är "once in a lifetime"!!

När jag nu sitter här med mina lurar på och lyssnar på lugna, sköna låtar (Come Away With Me - Katie Melua, Märk Hur Vår Skugga - Thåström, Devil's Arcade - Bruce Springsteen) är det inte utan att jag kommer att tänka på de bevingade orden: "Carpe Diem". Fånga Dagen, Fånga Ögonblicket, Lev i Nuet... Men hur gör man??! När vi nu befinner oss på denna underbara plats och egentligen inte behöver titta på klockan en enda gång på hela dagen (eller jo, på morgonen behöver vi ju... då ska vi ju iväg till skolan, jag och barnen... ) och inte har en massa måsten som ska göras (ingen matlagning, i alla fall så gott som obefintlig, inget "plocka av efter middagen" och ingen tvätt att vika eller hänga upp...), så borde det väl vara lätt som en plätt att leva i nuet? Tid har vi gott om här! Jag jobbar på det och försöker bli bättre på att verkligen "vara här och nu", men har fortfarande lång väg kvar... Men jag ska dit och en dag är jag där!!

Vecka 41...

Det där med miljötänk - det finns tyvärr inte i detta underbara land. Under hela september månad har man städat och fejat till höger och vänster, och skräpet har man samlat i små högar längs vägen eller ute på nå't fält (kokosnötsskal, papper, plastflaskor, tappade flip-flopskor, you name it...). Till skillnad från hur det sedan brukar gå till i Sverige, när man sorterar upp skräpet och därefter kör till tippen och kastar det i olika containers och kärl, så tuttar man här istället helt sonika fyr på dessa högar med blandat skräp och låter röken stiga mot skyn, som om det vore ett majbål... Man kan riktigt känna hur ozonlagret tunnas ut ytterligare. Har faktiskt kört förbi den s.k. tippen vid något tillfälle, men det är verkligen ingen trevlig syn som möter en där. Eller lukt heller för den delen... Riktigt bedrövligt, måste jag säga. Hundar som letar efter något ätbart och någon enstaka thaiare med scarves över näsa och mun, letandes efter saker som han eller hon anser är för fina för att kastas bort...

En av eftermiddagarna i denna veckan, fick vi besök av hela gatans ungar och det ritades och målades hej vilt med Liams och Movitz färgpennor. Tur att vi köpte en hel bunt med vita papper när vi var i Krabi! De hade så roligt allihopa och jag tror nog att jag skulle kunna göra ett helt litet häfte av alla teckningar jag fick den eftermiddagen! Så go'a ungar, även om de är helvilda emellanåt. Liam blev särskilt kompis med en tjej som heter Loth och bor mitt emot oss. Vi var nere vid poolen och badade, jag och Niklas och pågarna, en annan av veckans eftermiddagar, och då hängde 4 thai-barn med oss dit, och innan vi visste ordet av så hade de hoppat i med kläderna på och busade och lekte med oss och vi hade jätteroligt!

I lördags besökte jag och Maria en frisörsalong inne i Saladan, för att få topparna klippta. För vars 60:- blev vi av med lite mer hår än vi nog hade tänkt oss, men va' fan, det växer ju ut igen! I stolen för shamponering satt en tjej och väntade på att få håret sköljt. Det var inte utan att jag smålog lite, när frissan böjer sig ner och börjar skopa vatten från en stor tunna, och på så sätt sköljer av shampot från kundens hår. Dessa stora tunnor med vatten i, hittar man även på offentliga toaletter, där man alltså spolar ner "det man gjort", genom att hälla vatten i toalettstolen. OM det finns någon toalettstol, vill säga. Annars får man hälla lite mer varsamt, om toalettstolen består av ett hål i golvet... :-)
Samtidigt var Niklas, Christofer och killarna iväg på en liten utflykt. De tog en longtailbåt över till Lanta Noy, för att plocka snäckor och kolla in hur stora krabbor där fanns. Efter att ha lunchat på "Lanta Seafood" begav sig familjen Månsson ut på en liten upptäcktsvandring på havsbotten utanför Saladan, eftersom det var lågvatten...

I dag har vi varit aningen möra efter gårkvällens svenskafton på Bajen. Eller, vi och vi... Mest jag, tror jag. Niklas hade sin "dagen efter" redan igår... efter att ha suttit på Bajen med Micke, Tina, Don (Bajens ägare) och Frida och snackat och druckit en aning för många öl i fredags . Och sedan inte kom i säng förrän vid 2.30-snåret. Han tog det alltså lite lugnare igår... Innan vi for hem för att sova i natt, blev det ett nattdopp i Mickes och Tinas pool. Så gött! Prick kl.01.00 var jag i säng. Idag har vi allihopa sovit till klockan 12 och sedan badat lite, innan vi for in till Saladan för att köpa en ny skolväska till Movitz. Kvällsmat käkade vi på Rann Restaurang (ett av alla de ställen vi har på vår "Restauranger-till-vilka-vi-vill-ta-med-vänner-och-familj-som-kommer-på-besök"-lista). Pojkarna har precis kommit i säng efter att ha tittat på en film och jag ska ta mig en god kopp te nu...
Det har alltså varit en FEST-lig helg och nu känner jag mig redo för en ny vecka med nya, utmanande thaikunskaper! :-)

Relax Bay...

...är ett ställe här på ön som vi besökte igår kväll, på Christofers födelsedag. Men det ska jag säga, att dit kommer vi INTE att gå fler gånger! Först fick jag en Pad Thai Gai, som jag tyvärr inte kunde äta (och det ska tilläggas att jag är INTE av den kräsna typen!), sen fick vi in nå'n rätt som ingen av oss hade beställt (vilket blev ganska bra ändå, eftersom jag ju satt utan...) och som pricken över "i", fick Wilmer inte in sina Chicken Nuggets förrän alla vi andra ätit färdigt och vi dessutom hunnit be om notan! Hör här sen - när vi betalat för oss, efter att, för säkerhets skull, ha granskat notan i detalj, väntade vi på att Wilmer skulle få äta sina Nuggets, och då, har en av personalen mage att komma fram till oss och be om MER pengar, för "datorn hade gjort något fel"!! Helt absurdt!! Restaurangbesöket blev betydligt längre än vi hade tänkt oss från början (vi skulle ju hem och plugga oxå!) och till råga på allt så trillade Movitz ute på stenarna i vattnet och skar sig på båda händerna/handlederna! Vilken skräll... NOT!

Nä, på den restaurangen kommer vi INTE att sätta våra fötter igen!

Vikka go'a killar!

Idag har jag namnsdag och då har jag fått dessa fin-fina teckningar av mina go'a killar! Det blev minsann även en go' fika med fikabröd från... ja, gissa.... Faim de Loup, när jag kom hem från gymet!!

Thanx!

Sol och blå himmel...

Oj, oj, oj, vilken helg vi haft!!! Först "gubb-fritt" på lördagen, med en helt fantastiskt fin dag - sol från klarblå himmel och ett lugnare hav än vi hitintills varit med om. Wow! Se'n en lika fin söndag! Bilderna i webalbumet talar nog egentligen för sig själva...

Visserligen började vi lördagen med en lite torftig frukost, jag och barnen, men det tog vi igen med råge längre fram på dagen :-)! Förmiddagen tillbringade vi tillsammans med Maria, Anton och Wilmer nere vid poolen/stranden. SÅ härligt havet var! Runt 30 grader och precis så lugnt och turkost som vi har väntat så länge på! ÄNTLIGEN! Faktiskt finaste dagen hitintills! Men nu känns det att vindarna har vänt, och havet har lugnat ner sig avsevärt, så sådana här dagar förväntar vi oss betydligt fler av nu... ;-) Efter några timmar kändes skinnet lite stramt, så vi beslöt oss för att ta mopparna upp till Faim de Loup för att käka lunch. Vi kände oss som "rediga thai'are" när vi for iväg på våra moppar med vars två barn där bak... På Faim de Loup blev det baguetter, café latte, shake, läsk, vatten och så en Pain au Chocolat, såklart. Sikken fest! Barnen fick ett eget bord och de åt och åt och jag och Maria bara satt och njöt av det fina vädret den goda kaffen ( ja, ja, okej då, vi åt oxå lite grand... ;-) ). Fika är den bästa uppfinningen i hela världen! Det kom en svensk familj, med två killar, och satte sig vid bordet sidan om oss, och vi började prata med varandra. Det visade sig att de var nyanlända och att deras killar skulle börja på Lanta Sanuk School idag (måndag). Vi blev hembjudna till dem för att bada i poolen, och för att killarna skulle få chans att lära känna varandra lite innan skolan idag. Vi for hem och hämtade badkläder och se'n gav vi oss iväg till Kullmans. De hyr ett hus på vägen upp mot gymet, så det är nära där vi bor (det är verkligen roligt att få möjlighet att se svenskägda hus här nere - det är STOR skillnad från huset vi bor i... men samtidigt betalar de som hyr dessa svenskägda hus beydligt mer i hyra än vi). Fram mot 17-tiden for vi hem för att duscha och slappa lite innan vi skulle ge oss iväg till Bajen (vårt lördagsmatställe). Som vanligt var servicen på Bajen god och maten ännu godare, och som vanligt hoppade barnen sig fullständigt genomsvettiga i hoppborgen! Jag förstår inte varför jag alltid ska envisas med att Liam och Movitz ska duscha och göra sig fräscha, innan vi far dit och äter på helgen?? Fullständigt meningslöst! Lagom till öl nr.2 anlände "gubbarna".

Även söndagens väder inbjöd till sol och bad. Några timmar vid poolen/stranden, lite lätt lunch hemma och sen provade vi ett nytt matställe på kvällen. "Somewhere Else" heter det och ligger på Long Beach (nära vår skola). SÅ mysigt!! Dit kommer vi att åka många gånger till, det kan jag lova! Helt nere på stranden ligger det, och när man beställt sin mat, kan man ta en liten stund i nå'n av gungorna som hänger från de höga träden, eller bara slappa i en hängmatta och titta ut över havet på solnedgången. Jisses så ljuvligt!

På vägen hem från "Somewhere Else", stannade vi till vid marknaden, som pågått i en hel vecka nu. Thaiarna verkar älska dessa tillställningar! Det var fullt ös på marknadsplatsen och Liam och Movitz hann både skjuta luftgevär, kasta pil och köra radiobilar, innan det var dax att bege sig hemåt - skola idag...

Jag säger bara en sak - vilken kanonhelg!!!

GOLF!!!

Kl 06.15 i lördags morse ringde klockan, då var det dax att stiga upp och göra sig i ordning för min första golfrunda sen ankomsten i augusti!!! 07.30 stod jag och Christofer tillsammans med Micke och Fredrik vid 7eleven i Prae och väntade på vår chafför för dagen, Nuie (tror jag han heter).

Resan till Pakasai golfcourse tog ca 1 tim och 45 min, vilket är ganska ok (hyfsat flyt med färjorna). Väl framme, så var det dax att ordna klubbor, vilka man hyr i shoppen. Micke, som lirat här tidigare, tog täten och och väl där inne fick vi raffsat till oss lite klubbor ( jag fick tag i skit dåliga klubbor, gick snett som f-n :-) ). Jag köpte 14 st bollar - de kostade 2kr/st (fattar nu varför de var så billiga) - och tänkte att de ska jag ju lätt klara mig på. Och det gjorde jag.... i 9 hål!! Fick fylla på med lite fler bollar de sista 9. Ganska tidigt kom vi överens om att inte låta våra caddies (jepp, sådana måsta man ju ha!) slösa någon energi på att skriva scorekort, det var bättre att de letade bollar... När vi gått 18 hål, hade vi haft så kul, att vi drog till med 9 hål till. Våra damer vet ju ändå inte hur långt tid det ska ta, så de skulle ändå inte få veta... Men det visade sig, att de inte saknat oss ett dugg! Istället hade Jenny och Maria passat på att synda, typ hela lördagen! Ja, på godis och kakor och annat onyttigt.

Vi var "avgolfade" och klara vid 15 snåret och då var det snabbt in i duschen och svabba av sig. Därefter satte vi oss och tog en bira ute i restaurangen, och den var riktigt fin! Mmm...

Nuie hade väntat på oss hela dagen, och jag tyckte nog att han sken upp när vi äntligen ville sätta oss i "pickisen" och åka hemåt. En resa på 20 mil, tur och retur, plus att stackarn var låst hela dagen! För detta ville han ha 2000 bath, 400 kr, inte klokt vad billigt!

En greenfee kostade 800 bath, 160 kr, i de pengarna ingick caddie, men man ger dem tydligen en liten extra slant när man e klar, varför vet jag inte, men så är det. Så det fick vi ju naturligtvis också göra... Bilen kostade 250 bath per person (golfbil plus caddie, jajjemän!)

När vi så äntligen kom tillbaka till vår kära ö, så strålade vi samman med våra familjer på Bajen (Skandinavisk restaurang med god mat, men tyvärr med ett väldigt irriterande namn för oss himmelsblå :-)). Jag var väl i ärlighetens namn beredd på lite knorrande, för att vi tagit sådan tid på oss, men det första de sa var: När ska ni åka nästa gång!! Tack franska bageriet, tack Lipton, tack Fazer ock Marabou!! Utan er skulle inte en sådan här dag vara möjlig!!

Första visumtrippen...

Då var första visumtrippen avklarad! 30 nya dagar har vi nu köpt oss för 1.900 thb/person. Barnen behövde inte få några stämplar i sina pass eller fylla i några papper - de hängde liksom med på våra ansökningar... Helt OK! Nästa visumresa måste vi göra i början av november. Då måste vi ut ur landet, för att få aktiverat våra nästa 60 dagar som vi ansökte om och fick beviljade genom Thailändska Ambassaden i Stockholm innan vi lämnade Sverige.

För dagen hade vi hyrt killen som skjutsar barnen till skolan och hans pick-up (se bilden här ovanför). Inte det mest bekväma transportmedlet, kanske, men ändå... Här gäller det att inte vara kräsen. På något som helst sätt! Kl. 07.00 i torsdags, blev vi upphämtade. Förväntansfulla inför dagen (speciellt inför all shopping vi skulle göra!), smakade det superbt med baguetterna och det nygjorda kaffet, som vi stannade till och hämtade på Faim de Loup. Vive la France, en gång till! :-) Helt enligt vår tidsberäkning av första etappen, anlände vi till Krabi Immigration office, runt 9.45-snåret. En knapp timme, sen var det klart! Nästa stopp blev ett spontant besök på Wat Tham Sua, med dess tempel, grottor, munkar, nunnor och vilda apor. Wat Tham Sua är ett område, mitt inne i Krabi, beläget alldeles nedanför en brant och hög klippa. Idag är detta en plats för buddhist-munkar/-nunnor, men från början var det egentligen ett boställe för tigrar... Intressant.
Nästa stopp - "Big C"!! Nu skulle det shoppas! Inköpslistan i högsta hugg. Dammsugare, moppset, badhanddukar, stekjärn, riskokare, lakan, whiskey, frukt,ris, bacon, bananmuffins, rengöringsmedel, simfötter till barnen, joggingskor till Niklas.... och lite till... Flaket på pick-upen var välfyllt av kassar med diverse i. Dock inte värre än att vi själva kunde sitta något så när OK på resan tillbaka. "Big C" är ett stort köpcentra - fräscht, svalt och med gott om saker att titta på! Trevligt! ;-) Skulle kunna tänka mig att det blir några fler turer dit under vårt år här på Koh Lanta... Väl hemma igen vid 19-tiden, var vi helt slut i rutan allihopa. Det blev lite stekt bacon och ägg och rostade mackor innan vi stupade i säng ganska tidigt. Fast först fick jag såklart lyssna lite på thai-läxan i Mp4-spelaren... Skulle ju ha vårt "weekly test" idag... (vilket gick bra).

Idag har vi haft kanonväder nästan hela dagen. Lunch käkade vi på en av restaurangerna uppe vid view-point, mitt på ön. Det var en magnifik utsikt därifrån, men tyvärr lyckades jag inte fånga det tillräckligt bra på bild... Ni som kommer ner och hälsar på, kan ju se det "live"...!
Senare på eftermiddagen fick så pojkarna inviga sina simfötter. Det var poppis... Lite bananmuffins som mellis vid poolen smakade såklart bra! Ikväll har vi käkat middag hemma - spagetti med en av såserna, som vi köpte i Krabi i går (tyärr inte lika god som jag önskat...) och sen har vi kollat på film med barnen. "Meet the Robinsons", tror jag att den heter... Sådär lagom bra... Nu ligger Movitz och sover i soffan, jag bloggar, Liam ritar och Niklas spelar dataspel.

Imorgon ska Niklas och Christofer åka med några andra "faranger" och spela golf i Krabi. Hela dagen kommer de att vara borta, så jag och Maria har bestämt att vi och barnen ska ha en riktig mys-dag med mycket fika :-), bad och sol (vi håller tummarna att vädret blir kanon i morgon oxå) och bara ha det gott. Jag berättade för pojkarna om mina och Marias planer på go'a fikor imorgon, och sa att det skulle vara vår lilla hemlis, så de fick inte säga nå't till Niklas. Efter middagen ikväll, gick jag upp till affären och köpte vars en glass, och när jag kom tillbaka satt Movitz i soffan och såg lite lurig ut...

"Jag har berättat om vår hemlis", säger han då.

"Va?! Vad har du??", frågar jag.

"Jag har berättat för pappa om vår hemlis", säger han stolt en gång till.

"Men!!? Det skulle ju vara vår hemlis!", sa jag.

"Jag vet!"

"Ja, men då kan jag ju aldrig berätta någon hemlis för dig fler gånger!"

"JO!"

"Nä, det kan jag inte... för då är det ju ingen hemlis längre!"

"Näe...."

Ramadan slut...

Han har ändå klarat sig ganska länge nu, Movitz... Ja, från att göra sig illa, menar jag. Så idag passade han på att göra sig illa 2 gånger, när han ändå var i farten. Först skrapade han upp två små tår på pool-trappan (den där förbannade poolen!), och sen brände han sitt lilla knä på moppens avgasrör! Aj, aj, aj... De där mopederna är farliga! Ja, framför allt i trafiken såklart, men jag tänkte nu främst just på avgasrören. Man ser gott om både thai-are och faranger (mest faranger förstås...) med brännsår, stora som små, nå'nstans på smalbenet. Här om dagen var det en tjej (fransyska, tror jag... om någon skulle undra...) som badade i poolen, med hela smalbenet i en plastpåse, som satts fast med rejäl tejp. Det spekulerades såklart, kring vilken anledningen var, till att hon hade en plastpåse om benet, men senare såg jag henne promenera förbi vårt hus med ett MAFFA-brännsår på vaden! STACKARE! Usch, jag blir piggig på hela kroppen bara jag tänker på det! Än så länge är det "bara" Christofer, Maria och Movitz som vet hur det känns att bli brännmärkt, men förmodligen kommer vi väl allihopa att någon gång, innan vi åker hem, få erfara, hur ett hett moppe-avgasrör känns mot benet... Herre, låt det bli en mild erfarenhet!!

Idag är Ramadan slut. Vår granne och hyresvärd har varit borta under större delen av denna "fastemånad". Kanske inte bara fysiskt borta från sitt hus, utan kanske även borta rent mentalt...? Jisses! Tänk att inte få äta eller dricka, så länge solen är uppe, under en hel månad!! Det hade jag ALDRIG klarat! :-) En eloge till de som tar sig igenom detta helvete med förståndet i behåll! Vi stötte på vår granne i morse, och kors, så glad och festlig han var! Han berättade att idag skulle man fira att Ramadan är över, och att nu var det FEST (utan alkohol??!!). Inte för att jag anser att man MÅSTE dricka alkohol för att festa och ha kul, men nog blir det åtminstone LITE roligare med några droppar innanför västen?? ;-) Utanför moskén, som ligger endast 50 meter uppåt stora vägen mot Saladan till, stod det fullt med moppar och pick-uper i morse när jag och Maria körde till skolan. Hela familjen muslim var där, snygga och prydliga - pappa i sin långa dress och lilla hatten på huvudet, mamma med fina klänningen och slöjan, flickan och pojken klädda som sig bör och så lilla barnet på mammas arm. Vår granne och hyresvärd, Chez, och hans fru Kung, är nog ganska mycket muslimer (om man nu kan säga att man är mycket eller lite muslim?). Kanske har jag redan nämnt det vid tidigare tillfälle? Vi tror i alla fall att de är i vår ålder, eller möjligen något yngre. Chez är i moskén och ber 5 gånger om dagen och Kung bär alltid svart, heltäckande klädsel med slöja som täcker hela håret, samt en slöja även för ansiktet. Man ser alltså bara hennes ögon (de är fina, säger Niklas...). Fast jag har sett henne någon enstaka gång i "vanliga" kläder, när jag varit inne med tvätten och hon varit inomhus. Så synd att dölja ett så fint ansikte!