Här sitter jag...

Ja, här sitter jag och Niklas sitter i Phuket. Eller, sitter och sitter... Han flänger väl mest runt på barer och dricker öl, skulle jag tro. I går morse for han iväg och kommer tillbaka vid lunch-tid i morgon. Det var några kompisar hemifrån, som är på semester i Phuket, som han skulle träffa... Så vi har det lugnt och skönt, jag och barnen! :-) Igår var vi och käkade med Pålssons på The Tavern. Lite dyrare, lite godare... Revben, hemmagjord hamburgare och chicken nuggets. Det satt fint! På eftermiddagen var Christofer snäll och tog hand om alla barnen efter skolan, så att jag kunde sticka upp till gymet. Det var väl schysst? Idag på eftermiddagen har vi varit och kalasat på milkshake på FlipFlop. Och så passade jag och Maria på att beställa lite frukostbaguetter och kaffe på Faim de Loup, som ligger "vägg-i-vägg" med FlipFlop, som vi ska hämta upp på vägen till Krabi på lördag. Pålssons ska till de stora varuhusen och shoppa, men vi hoppar av på flygplatsen, för vidare transport med Thai Airways till Kuala Lumpur. Det är dax för nya visum... Så nu blir det tyst på bloggen några dagar igen. Vi är åter på onsdag den 4/2.

Och så fyller ju Liam 8 år på lördag! Stora killen! Herregud...

Jobbigt...

Ytterligare en dag till ända... FY vad tiden går fort nu! Det är inte utan att man börjar känna sig lite smått stressad! För er som ännu inte vet, kan jag meddela att vi kommer att lämna denna underbara ö lite tidigare än tänkt från början, troligtvis den 31/5. Anledningarna är några stycken, men bl.a. är vårt beslut taget, med tanke på att Koh Lanta, i allra högsta grad, är en ö som verkligen lever upp under högsäsong och därmed även "går i ide" under sommarmånaderna. Väderleken går från torr till fuktig och regnperioderna avlöser varandra. Vi känner att vi hellre vill njuta av den svenska sommaren, vad än den bär med sig, rent vädermässigt... Vidare slutar barnen skolan den 29/5 och med det lämnar väl de sista svenskarna ön. 80% av affärerna och restaurangerna här på Koh Lanta slår igen och thaiarna själva återvänder till hängmattorna och sover sig igenom månaderna fram till nästa högsäsong drar igång i november :-)
Fram tills nu har vi känt att herre gud, det är gott om tid! Men nu börjar det gå upp för oss att det faktiskt inte är så lång tid kvar, innan vi ska bege oss hemåt igen. USCH! Det är verkligen med blandade känslor jag tänker på det! Ni kommer förmodligen att få läsa mer om mina tankar och känslor längre fram, så därför vill jag inte bli långrandig redan nu... :-)Men en sak är säker - det kommer att bli skitjobbigt!

Veckosummering...

Igår var det endast millimeter från att vi hade blivit en mindre i familjen... Och gissa vem det gällde? Jodå, mycket riktigt - Movitz. Givetvis! Även om vägen utanför vårt hus är liten, smal och allmänt hålig, så ska jag säga att de flesta som kör här, kör som idioter. Knappt tonåriga killar som drar förbi på sina moppar i alldeles för höga hastigheter, vuxna karlar som troligtvis fortfarande är tonåringar i sinnet och som trampar gasen i botten på sina stora, fina pick-ups o.s.v... Men just igår, när olyckan kunde ha varit framme, var det tack och lov en mer försiktig förare i bilen som höll på att köra över Movitz! Barnen var ute och härjade och Movitz skulle just springa över vägen, utan att se sig för när det kom en bil körandes... Jag var här inne och gjorde mig i ordning inför kvällen födelsedagskalas vi skulle iväg på, när jag hörde en bil tvärbromsa så att det kasade i gruset. Jag kollar ut och där står Liam, Movitz och tre thai-tjejer på en rad sidan om varandra, som om de stod i giv-akt. Blickstilla. Med stora ögon. På vägen, precis framför barnen, står bilen med motorn i gång och dammet från gruset har precis lagt sig. Av barnens blickar att dömma förstår jag ganska snart att det är Movitz som är "boven i dramat". Vad ska man säga?? Jag blev inte jätteförvånad...

På kvällen var det som sagt födelsedagskalas på gång. Kenneth fyllde år. Vi träffades ett helt gäng (skulle väl kunna säga att det var de gamla, vanliga filurerna...) i baren på Lanta Good Days (en resort bara en liten bit från oss). Där tog vi några drinkar innan vi promenerade strandvägen till Moonlight Bar. Vi vuxna satt vid ett långbord och barnen fick sitt eget lilla bord. Jättegod mat! Lite dyrare än de ställen vi brukar välja mitt i veckorna, men är det fest så är det! Det blev en trevlig kväll som vi avslutade där vi började - i baren på Lanta Good Days. Tack Kenneth och Frida för alla go'a drinkar och en jättetrevlig kväll!!

I veckan har vi och Pålssons varit och bokat en liten semestertripp tillsammans. I februari kommer vi att åka till Koh Lipe över en helg. En liten semester i semestern, skulle man kunna säga. Ska bli jättemysigt! Och på lördag, den 31/1, Liams födelsedag, åker familjen Månsson till Kuala Lumpur på VISUM-resa. Det ska oxå bli trevligt. Spännande att få se nå't annat än vår egen, lilla ö under några dagar.

Idag har vi, inte helt oväntat, varit trötta hela högen. Speciellt Christofer... :-) Han har legat och sovit i en solstol nere vid poolen med keps, solbrillor, t-shirt och så lurar i öronen. Ungefär lika social som jag, Niklas och Maria annars är när vi sitter och läser våra böcker... Under tiden lekte Niklas kurragömma med barnen och jag och Maria bläddrade i tidningar. En riktig slappedag, med andra ord. Vi spelar ibland Plump på kvällarna, vi vuxna, men idag passade vi på att spela en runda nere vid poolen, när barnen hoppade runt ute på stenarna i havet. Jag förlorade STORT. Som vanligt...

Ikväll har vi provat en ny restaurang på "vår" strand. God mat, men dessvärre med en nästintill obefintlig service. Inte för att vi blir särskilt förvånade längre, men just ikväll kändes det bara tröttsamt. Och på vägen flippade Movitz ut i ett sån't där trötthetskaos, då ingenting är bra. Först började han skrika för att jag skulle hålla honom i handen. Sen skrek han att han ville åka tuk hem och vägrade gå under några minuter. Därefter skrek han för att vi skulle springa i kapp de andra, som hunnit lite längre än oss två, eftersom han ju precis vägrat gå över huvud taget. Därefter skrek han för att sanden var för mjuk att gå i. Till slut skrek han att vi gick för fort. Men då var vi typ framme vid vår egen resort! En promenad på ca 12 minuter! Herrejisses, vad den ungen kan ställa till väsen! Kanske var det ändå inte Christofer som var tröttast av oss alla idag...

Så var vi där igen...

Nu har jag sådär lite dåligt samvete igen för att jag inte skrivit i bloggen på FLERA dagar! Och inte tänker jag göra det nu heller. För klockan är jättemycket! Typ 22.35 och jag skulle egentligen ligga i sängen för 35 minuter sedan. Men jag fastnade här framför datorn bland mail och Facebook-vänner, så nästa inlägg får bli antingen imorgon eller i helgen. Barnen sover och Niklas är nere på resorten och tar en öl (eller två...) tillsammans med några nyfunna vänner från Sverige och kanske även Christofer.

Natti!

Förresten...

Jag läste ut boken "Tusen strålande solar" av Khaled Hosseini i går. Jag vet inte vad jag ska säga! Jisses, vilken historia! Så starkt och ofattbart... Den berör verkligen. Tar liksom på dig...
Läs den, Tessan!!

Nu måste jag alltså få tag på "Flyga Drake"! Så jag tog moppen i förmiddags och körde först in till barnens skola för att se om boken fanns där i bokhyllan, men inte. Sen for jag till Bajen och kollade in bokbytarhyllan där, men det jag sökte fann jag inte där heller. Grrr! Jag får väl helt enkelt ta ett litet prat med min snälla mamma... Hon ska snart skicka ner lite grejer till oss och en pocketbok väger ju inte så mycket... :-)

Ack, ack...

• Feber
• Hosta
• Kräka
• Huvudvärk
• Sova
• Se på film
• Spela dataspel
• Alvedon
• Hostmedicin

Ja, det var väl i stort sett denna helgen...

Imorgon är det ny vecka, nya tag på gymet, nya tag i skolan... Och Niklas får ha båda våra barn hemma imorgon. Nu är nämligen även Movitz dålig. Ikväll hade han nästan 40 graders feber. Liam har pendlat lite upp och ner under helgen, men har varit mest "ner" idag, så han får vara hemma ytterligare en dag.

Vad hade livet varit utan musik??? Jag är för tillfället helt såld på Leona Lewis' låt "Run"

http://www.youtube.com/watch?v=EGaph8eMiqA

1 storm om dagen...

Dagen idag började lugnt och harmoniskt, men vid strax innan 08.00 drog det ihop till storm. Och då talar jag inte om vädret, utan om Movitz's humörsvängningar och den där förbannade envisheten som inte ens en åsna kan mäta sig med!! När det var dax att gå iväg till skolskjutsen så bara totalvägrade han! Det slutade med att vi blev stora ovänner här hemma, skolskjutschauffören kom gående ner mot vårt hus för att kolla om vi kanske bara var lite sena, Niklas stack ut huvudet genom dörren och sa till honom att Movitz inte skulle med till skolan idag, varefter chauffören vänder och börjar gå upp mot vägen och bilen igen OCH vi skickar in Movitz i sovrummet och säger att då får han stanna där inne hela dagen! Men då blev den lille fan varse om att vi menade allvar och började tjuta och skrika att han visst ville åka till skolan...!! Så då var det bara till att fort som tusan ut med ungen genom dörren, på med foppisarna och ryggsäcken och sen fick han springa ikapp chauffören som, tack vare att han är lite halt, inte hade hunnit hela vägen tillbaka och kört iväg! Alltså... Dessa jäkla ungar!!! Så var denna morgonen förstörd! Annars har det väl varit en bra dag... :-) Fredagar är ju ändå fredagar... Bästa dagen på hela veckan! Efter skolan körde vi ner till Funky för att tippa och sitta och snacka bort några timmar. Idag fick vi sällskap av tre äldre damer som är på semester här på Lanta tillsammans... Lunch, kaffe och en glass i skuggan och sedan lockade solstolen nere på stranden... Jag har precis avslutat den sista Camilla Läckberg-boken, Tyskungen (ja, jag vet att där är en till som heter Sjöjungfrun, men Tyskungen är den sista som vi har här nere...), och nu börjat på "Tusen strålande solar" av Khaled Hosseini. Mycket bra bok! Stark och berörande (om man nu kan säga så...). Jag har ännu inte läst "Flyga drake" av samme författare, men kommer definitivt att göra det!

Klockan är nu 21.30 alldeles strax och här sitter jag i lugn och ro medans barnen sover sött (Liam tröttare än vanligt efter timmarna på stranden eftersom han fortfarande är lite hängig av förkylningen) och Niklas och Cristofer är nere på resorten och tar nå'n bira tillsammans. Så här sitter vi, jag och Maria, på vars ett håll med våra barn. Ikväll var det Antons tur att få feber, så det var liksom inte riktigt läge för några livligare aktiviteter...

Hemma från skolan...

Igår kväll började Liam känna sig lite trött och hängig, så för säkerhets skull fick han en dos Alvedon innan han somnade. Dessvärre vaknade han i natt och var rejält varm. Feber. Suck... Så det blev till att stanna hemma med honom idag. Eftersom Niklas just denna veckan har fått förfrågan att hjälpa till på ett bygge som har lite problem med rör/vatten, så blev det alltså min lott att stanna hemma... Liam har haft ca 39 graders feber, från och till hela dagen, så det har varit lugnt på så sätt... :-) Troligtvis kommer vi att hålla honom hemma veckan ut. På lördag bär det nämligen av på utfärd till Koh Rok och då vill vi ju ha ett friskt barn med oss! Peppar, peppar... Låt nu oss alla andra oxå få vara friska!

Nu har pojkarna gått och lagt sig, Niklas tittar på film och jag sitter här framför min dator och skriver lite...

Vädret är fortfarande fint, men idag har det blåst väldigt mycket. Fast jag och Liam har ju varit inne precis hela dagen så det har varit helt OK ändå. Liam har vilat och sovit och kollat på film. Jag har mailat lite, kollat lite på flygbiljettspriser för hemresan, fyllt i blanketter för barnomsorg o.s.v... Jag SKULLE ha pluggat oxå en del, men jag kände inte det minsta för det!! Vad ska jag göra??! Förra terminen kändes det kul att lära sig en massa nya saker och att lära sig att kommunicera lite på det här underliga språket, men nu... Jag vet inte vad som har hänt. Jag vill inte, helt enkelt! Inte helt bra, eftersom vi ju faktiskt har 11 veckor kvar att gå!!

Lovely friday...

I fredags infann sig den där sköna, avslappnade fredagskänslan som vanligt. Det är det bästa på hela veckan när man går i skolan/jobbar. Eller hur? På förmiddagen var vi elever (4 stycken) tillsammans med vår lärare på en grönsaks-frukt-kött-hygienartikels-torrvaru-bra att ha grejer-marknad/affär. Vi skulle lära oss lite nya namn på grönsaker och frukt, var tanken. Ganska roligt, men det var väl självaste den vad där luktade! Jag vet inte riktigt VAD det var som luktade, men otrevligt var det! Uschiamej!
Eftermiddagen spenderade vi som vanligt på Funky. Vi var en liten, tapper skara som tippade och satt och snackade en stund, innan vi drog hemåt för att lite senare promenera bort till Green Chili (nya favvisrestaurangen??) och käka. Det var vi och Pålssons och det blev verkligen en kanonkväll! Vi satt nere på stranden och åt och drack gott. Vitt vin till maten. Mmm... Det har inte blivit mycket av den varan här nere. Vin, alltså. Att bara få sitta på stranden under stjärnorna och månen och sippa på ett glas gott, kallt, vitt vin. Det ni!! Det blev både 3 och 4 glas vin, innan man kom ut och sa att nu hade man minsann inte mer kvar... :-) Nähä, så då fick det väl bli öl istället! Vi var lagom varma i kroppen och runda under fötterna när vi fram mot midnatt beslutade oss för att återvända hemåt. Det är fint med en lagom dos alkohol i kroppen! :-)) Pålssons tog en tuk-tuk eftersom Wilmer redan somnat och det hade blivit TUNGT att bära honom hela vägen hem, och vi tog strandvägen jag och övriga Månssons. Efter en liten bit stannade vi till utanför en bar - Niklas hörde att de spelade en bra låt precis då - och det slutade med att vi gick in, tog vars en dricka och satt och hängde en liten stund. Vid 01.30-tiden bestämde jag mig för att traska sista biten hem, men Niklas och pojkarna var inte alls sugna på att följa med. Vid 02.30-tiden kom de hem och lade sig! Gissa om vi var trötta igår! Vi sov till klockan 12 och missade därmed "barnens dag" som man firar här i Tailand varje år den andra lördagen i januari och som vi hade tänkt besöka. Lite synd, men utan vår skönhetssömn så hade det inte blivit nå'n bra dag... Istället blev det lunch och frukost i ett och sedan en tur in till Saladan. Kvällsmat hämtades på Bulan och sen stupade jag i säng kl.21.00.

Lovely friday, men tyvärr inte lika lovely saturday... :-)

Green Chili...

Ikväll har vi varit och käkat på Green Chili (restaurangen där Niklas och Cristofer överraskade oss med egenhändigt lagad mat) tillsammans med Pålssons och en familj från Småland. Supermysigt ställe, faktiskt! Jag och Maria tog strandvägen dit, medan övriga tog sig dit på moppar/tuk-tuk. Det var en riktigt härlig kvällspromenad vi fick och så många ställen vi såg på vägen dit!! Inte visste jag att vi hade så många olika, mysiga "kryp-in" alldeles inpå knuten! Det blir till att ta kvällspromenader på stranden lite oftare fram över! Jag tror att vi skulle kunna välja en ny restaurang varje kväll i 14 dagar...

Time flies...

Igår var det exakt 5 månader sedan vi lämnade Sverige. Den 6 augusti började vår långa och stora resa. Vilket äventyr vi skulle ut på! Och tänk, nu är vi mitt uppe i det! Även om det numera känns mer eller mindre som hemma, här på andra sidan jordklotet! Till och med den där "äventyrskänslan" har försvunnit... Men inget ont i det! Vi lever ett ganska bekymmerslöst liv här i värmen. Ett enkelt liv. Både vad gäller att få tiden att räcka till (eftersom vi inte har lika många måsten som hemma...) och rent materialistiskt sett. Här får vi inte en massa reklam i postlådan, för diverse onödiga ting, som ropar "Köp mig! Köp mig!". Här har vi massor av tid till att bara vara. Att njuta. Att slappa. Att umgås. Och det är värt oerhört mycket! Även om det kostar oss en hel del pengar. Men vi ser det som en investering i livet. Vi köper oss tid istället för en sprillans ny bil...

Inget mer jullov...

Då var det slut på hamburgare, pommes, pizza, läsk, öl, breezer, glass och... ja, you name it... Med tanke på att de 3 senaste (lediga, lata, underbara, ljuvliga) veckornas energiintag, kommit från just ovan nämnda energikällor, så var det nog, med handen på hjärtat, läge att bryta detta destruktiva mönster nu, innan det var för sent :-). Men ändå... FY SÅ TRIST det kändes att gå upp i morse, när himlen var alldeles blå och resten av familjen lugnt kunde ligga kvar tills de kände för att stiga upp! Vädret har varit helt fantastiskt idag! Så klart! Samtliga killar i familjerna Månsson och Pålsson har legat vid poolen HELA dagen, medan jag och Maria kämpat för att väcka våra hjärnor till liv + att dessutom få igång thai-tänket! Vi har ju fått en ny lärare nu till denna fortsättningskurs, men idag kändes hon inte alls lika spännande som när vi träffade henne, precis i slutet av förra kursen... Då var ju, för det första, våra hjärnor helt och hållet inne i det där thai-tänket och för det andra var vi glada och uppåt för att det snart var jullov. Men, som sagt, idag kändes det helt annorlunda... Jobbigt... Ansträngande... Och inte alls kul! En dag som denna vill man ju vara ute i solen och njuta och bada och läsa en bra bok! Men, men... det är bara att vakna till liv och inse att de närmsta 13 veckorna kommer att se ut precis som dagen idag. Väckning 06.30 för att vara på skolan 08.30, intensiv hjärngymnastik fram till kl.14.00, besök på gymet en stund fram till kl.15.30 och sedan hem för att förhoppningsvis, om vädret tillåter, byta om till badkläder och sen hopp i plurret. Va' fan har hon att gnälla över??!, tänker ni säkert nu, och där får jag väl nog ändå hålla med - jag har verkligen inget att gnälla över! Det är bara det att dagen idag har bara känts helt hopplös. Jag tror att jag fattade ungefär 35% av allt som sades på lektionerna idag! Men inatt ska jag sova gott och så vaknar jag med all säkerhet på ett STRÅLANDE humör imorgon, med hjärnan inställd på thai! :-)

Nyårsafton

Ny dag... Nytt år... Precis som på julafton var det svårt att hitta rätta känslan denna nyårsafton. Men å andra sidan är vi ju nu mitt uppe i en högst annorlunda och ovanlig tillvaro... Så varför skulle jul och nyår vara som vanligt, när inget annat är det?? :-)
Vi spenderade dagen igår på Ottos, nere på Klong Nin. Ett mysigt ställe med god mat och fin strand. Till barnens stora förtjusning gick det höga vågor denna nyårsafton och de tumlade runt i vattnet, ut och in, upp och ner i flera timmar utan uppehåll. Själv blev jag oxå aningen omtumlad, när jag efter ett sanbbt dopp var på väg upp ur vattnet, men inte uppmärksammade den våg som snart skulle rulla över mig som en vägtrumlare. När jag äntligen fick koll på läget, var jag nästan ända uppe på stranden igen och alla andra i sällskapet satt och skrattade åt min trippel saltomortal (eller vad det brukar heta när man slår volter...). Det var bara till att hoppa ut i böljan blå igen, för att tömma ut de 2 kilo sand, som nu hade lagt sig tillrätta i min bikini!
Efter lunch hängde Niklas med barnen ut för att stoja i vågorna, men nu var oturen framme... För Movitz's del... Det var ju trots allt ett tag sedan sist! :-) Niklas kommer upp ur vattnet med en gallskrikande Movitz i famnen och Movitz försöker få fram att det svider på benet. Nå'nting har bränt eller bitit honom vid knävecket, det kan vi se, men Movitz vägrar låta oss röra vid. Vi får upp honom i dushen för att få bort saltvatten och sandkorn men inget hjälper mot svidet. Såklart tror vi ju att han blivit bränd av en brännmanet, men eftersom vi inte är säkra (ingen av oss har sett ett brännmanets-märke tidigare...) så rådfrågar vi en av personalen på Ottos. Men inte heller hon kan säga om det är en brännmanet som orsakat svidet, eller inte. Niklas och Movitz får hjälp att stoppa en tuk-tuk och åker till apoteket som ligger bara en liten bit bort. Inte heller där kan man ge ett bra svar. Kanske är det en stingrocka, säger man. Varpå Niklas blir lite lätt panikslagen - att bli stingad av en stingrocka ska ju vara riktigt farligt! Niklas lyckas få en kille att hämta sin bil och köra dem till sjukhuset i Old Town. Där tittar man på Movitz ben och konstaterar att det varken är en brännmanet eller en stingrocka som varit framme. PHU!! Vilken lättnad! Med sig hem får Movitz smärtstillande och febernedsättande tabletter fall i fall... Troligtvis är det nå'n typ av fisk som stuckit stackars Movitz. Under tiden går jag och oroar mig och tänker såklart de värsta tankar man som förälder kan tänka. Jag visste ju ingenting! Jag fick bara meddelat av en tjej på Ottos att de åkt vidare till sjkhuset i Old Town, men inget mer. Och av den infon blev jag ju inte precis lugnare... Det var riktigt jobbigt! Vi har inga väl fungerande mobiltelefoner här nere, så Niklas hade inte ens sin med sig. Alltså kunde jag inte få tag på honom för att kolla läget! Jag och Pålssons lämnade Ottos till slut i alla fall och väl hemma tog det inte många minuter innan Niklas och Movitz oxå kom hem. VILKEN LÄTTNAD!!!

Nydushade och fräscha tog vi en bil upp till Bootshaus, där vi beslutat att vi skulle äta vår nyårsmiddag, tillsammans med Pålssons. Vi var alla ganska trötta, men gjorde några tappra försök att få igång partykänslan med hjälp av vin, öl och snaps. Fast jag tror nog att det fick rakt motsatt effekt istället :-) Efter maten drog vi vidare till Funky, där Job 2 Do skulle spela, men när de satte igång, precis efter 12-slaget, var vi så trötta att vi helt enkelt tog oss hemåt och stöp i säng!

Nu är klockan 12 och alla 4 i familjen Månsson är äntligen på benen. Lite trötta är vi, men i alla fall inte bakis... ;-) Vi hade en lugn och skön nyårsafton igår och nu hälsar vi 2009 välkommet!

God fortsättning!

OJ!!

11 kommentarer på förra inlägget!!! Måste vara rekord...

Ser ut som om jag "rörde upp" det för er där hemma... :-) NÄ, jag längtar inte hem, inte på det viset. Jag ville bara skriva av mig lite av den irritation som uppkom efter att jag blev så "uppjagad" i mitt bikini- och klädletande! Inget farligt alls... Allt har lagt sig nu igen... Det rann liksom av mig i vågorna i havet ;-)

Men visst saknar jag de där sakerna ändå... :-)