Sista inlägget för september...

Ny vecka, nytt huvudbry... I skolan alltså! Vi andas, sover, tänker och äter thai... I fredags avslutade vi de 44 konsonanter som finns i thai-alfabetet och igår påbörjade vi inlärningen av de 32 vokalerna. Eller 33?? Eller var det 38???? Jag vet inte längre... :-) HELT sanslöst!! Visserligen känns det lite spännande nu när vi snart kan börja "läsa på riktigt" (åtminstone de små korta ord, som endast består av en konsonant, en vokal och så en konsonant till sist...). Varje dag tränar vi på ljuden (dessa förbannade konsonanter och vokaler!!) som "thai-alfabetet" består av, och det ska jag säga er, att det är nästan, så att det är just detta avsnitt på dagen, som är höjdpunkten! Vi fnissar och skrattar åt varandra, och av de så fullständigt olika ljud, var och en kan få till. Det känns som om vi går på en teaterskola! Jing, vår lärare, "låter" först, och sen ska vi härma henne och "låta" precis likadant, en efter en. SÅ ROLIGT!! Det är liksom inga vanliga, normala ljud som vi har i vårt språk. Kan tyvärr inte förklara det i text, men kul är det i alla fall!

Igår var det strömavbrott på hela ön mellan kl.9.30 och 16.30 ca. Jag och Maria traskade ner till "engelsmannen" på lunchen, för att käka stekt ris med kyckling (som vanligt), men där var det såklart stängt... Vi tänkte att de säkert lagar maten över gaslåga och därför ändå skulle hålla öppet, men tydligen inte... Så vi begav oss hemåt istället (eftersom vi ändå inte kunde sitta vid datorerna på skolan, som vi egentligen brukar göra efter lunchen), för att kolla med Niklas och Christofer om vi tillsammans skulle leta upp nå't ställe som, trots strömavbrottet höll öppet, men de var visst inte hemma... Så vi chansade på att Faim du Loup skulle ha öppet och möjlighet att servera baguetter. YES! Tydligen hade de en generator som rycker in vid sådana här tillfällen... Så vi beställde vars en baguette och vars en Café Latte Macchiato. SÅ GOTT!! Jag bara älskar det stället! Vive la France!! :-))

På torsdag bär det av till Krabi, för "aktivering" av våra turistvisum (på 30 dagar), och då har vi bokat killen med skolskjutsen så att han kör oss dit vi ska. Kl. 7.00 kommer vi att bli upphämtade och med ett litet stopp på Faim du Loup, för att hämta kaffe och baguetter till frukost, beger vi oss sedan iväg på den 2,5 timmar långa förden upp till Krabi. Med pick-up! En shoppingtur på Lotus Tesco (stort varuhus) har vi såklart planerat in... Jag har skrivit en lång handlelista :-) Stekjärn, dammsugare och mopp-set (ja, tyvärr måste man städa även här i paradiset...), lakan, badhanddukar, riskokare mm... Sen får vi se vad vi kan finna av allt på min lista, och vad saker och ting kostar. Kan inte tänka mig att det där Lotus Tesco är ett ställe man prutar på... Sorry, Nikkosan!

Om en knapp månad börjar familjemedlemmar och bekantskaper hemifrån att "dimpa ner" med jämna mellanrum, för besök här på ön. Det ska bli SUPERKUL, och såklart har vi sett ut några riktiga "smultronställen", när det gäller restauranger och matställen, som vi gärna vill ta med dessa människor till. Så "be prepared" på allt som tänkas kan, från väldigt fräscht och dyrt, till mindre fräscht, men med lika god mat och en garanterat annorlunda upplevelse!! ;-)

Slappedag...

Idag är det söndag och verkligen en RIKTIG sådan... En slappedag som heter duga! Timmen blev sen igår innan vi kom hem från Micke och Tina, så inte förrän kl.10 i förmiddags vaknade jag till liv, efter att Liam väckt mig. Movitz sov nog ända till 11.20 ungefär... Sen frukost, därefter lite lätt städning och sedan dataspel för hela slanten. AC:n är på och det är riktigt skönt att vara inne med en behaglig temperatur. Första dagen sedan vi lämnade Sverige som jag inte varit svettig! :-) Himlen är grå idag och det har regnat en skur. Någon timme efter lunchtid, hoppade jag upp på moppen och stack iväg för att köpa lite fika på Faim du Loup. Det var mumma... Tur vi har dem så nära :-)

Vi fick en visning av Mickes och Tinas nya hus igår kväll, som de väntar på att kunna flytta in i snart. OH, MY GOOOD, vilket bygge!! 4 våningar högt. Nä, 3 våningar var det nog "bara"!! Översta våningen består av ett rejält tilltaget kök i toppklass. Utanför skjutdörrarna i glas har de en gigantisk uteplats under tak, men inga väggar, som ska möbleras med ett stort matsalsbord för många gäster samt en soffgrupp. Och som pricken över "i" har de även en bubbelpool här uppe!! Ja, på taket!! Helt fantastiskt snyggt och lyxigt. Från 3:e och 4:e våningen har man havsutsikt. Magnifikt! Verkligen. Ska bli riktigt kul att få se detta värstingbygge i färdigt skick och möblerat... Kanske får vi möjlighet att provbada både bubbelpoolen på taket och swimminpoolen i trädgården?

Lördag...

Nu sitter vi här, nyduschade och luktar gott och känner oss riktigt fräscha (ännu så länge...). Ikväll är vi bjudna till Micke och Tina - ett par från Stockholm - som är här på Koh Lanta för tredje säsongen. Supertrevliga människor! De har en dotter, Malin, som läser Sofia Distans (högstadiet) på Lanta Sanuk School. Sedan årsskiftet väntar de på att deras hus, som byggs av Poseidon Villas, ska bli inflyttningsklart. Något försenat, med andra ord... Senaste budet är visst att det ska vara klart den 10/10. Vi får hjälpa dem att hålla tummarna! Jag och Movitz och Pålssons var på "plantshopen", ett stenkast härifrån, för att inhandla en "gå-bort-gåva" att ha med oss till Micke och Tina. Det blev en blomma på stam (typ miniträd), planterad i kruka. 150 baht! Alltså ca 30:-!! Känns verkligen snålt att komma med nå't så fjuttigt (prismässigt), men vi får tänka att det ju handlar om thailändska priser, plus att det är tanken som räknas... Såklart hoppas vi på att få en liten husvisning i det "ofärdiga" huset i kväll...

Idag har vi haft kanonväder! Lite blåsigt dock, men varmt och skönt och sol hela dagen. Bad i poolen har det blivit i 2 omgångar. Först på förmiddagen, sen på eftermiddagen innan vi skulle duscha och göra oss i ordning. Det är riktigt lyxigt att bara kunna sticka ner och ta ett dopp när man känner för det!

I går hade vi vårt veckotest på thaikursen. Gick väl bra... Hade 4 fel. Egentligen slarvfel som kunnat undvikas, om jag gått tillbaka och kontrollerat mina svar, men nu gjorde jag inte det... Jag överlever nog ändå.

Ikväll blir det skjuts av grannen till Micke och Tina, och så får det bli en tuk-tuk hem. Trist att inte kunna ta någon öl eller nå't glas vin, ju! ;-)

Ha en trevlig lördagkväll!

Mat...

Och så var vi tillbaka på Bulan ikväll... Det blev Pad Thai Gai (Pad Thai Kyckling) för min del (sikken skräll...), och den är SÅ GOD! Niklas åt INTE Massaman! Nä, ikväll testade han faktiskt nå't nytt: Stekt kyckling med chili och kokt ris. Barnen fick den dyraste maten (igen...): Friterade kycklingbitar med pommes. Så fort man frångår thai-maten på menyn, så kostar det lite extra. Inte för att det är speciellt dyrt ändå (150 baht/portion), men när man ska äta på "restaurang" i stort sett varje kväll, under ett helt års tid, så får man tänka på vad man beställer...
Jag, som är en så'n där matnörd hemma (kan inte stoppa en bit i munnen, utan att tänka på om det är proteiner eller kolhydrater eller fett eller vad det nu kan vara...), måste ändå få säga, att trots det lilla intaget av proteiner, i den thailändska kosten, så känns det riktigt bra i kroppen! Nu är ju inte jag någon expert på kost (långt ifrån), men kan det ha att göra med att den thailändska kosten nästan inte alls innehåller något fett? I alla fall inte något ohälsosamt. GI-tänket med mycket proteiner och fett, men lite kolhydrater, är ju raka motsatsen till thaikosten, som mest innehåller kolhydrater (snabba, dessutom) men nästan inga proteiner och väldigt lite fett... Ja, ja... jag bara slänger ut frågan. Kanske finns det någon av er läsare som kan svara? Det hade varit intressant att veta hur det förhåller sig...

I Thailand äter man med gaffel och sked. Kniv anses vara ett vapen, och förekommer aldrig vid en thaifamiljs matbord. Gaffeln använder man till att "skoffa" upp mat på skeden med. Man stoppar inte en gaffel i munnen! Ris anses som heligt och utgör största delen av en måltid. Det är ofint att inte lämna en liten bit mat kvar på tallriken när man ätit klart. Om tallriken är tom, tolkas det som att man inte fått tillräckligt med mat. Lämna dock INTE ris på tallriken... OM man har ris över i "risbyttan", så sparar man det till dagen efter. Skulle det fortfarande finnas ris kvar, så torkar man det för att sedan steka det till nästa måltid. Ris äter man både på längden och tvären, här i Thailand. Till frukost, till lunch, till mellis, till kvällsmål. Du kan få sticky rice, stekt ris, kokt ris, curry-ris... You name it... En thai-middag består ofta av många små rätter som man delar med de man äter tillsammans med. Man tar lite från varje rätt. MEN, skulle du hamna långt ifrån skålen med din favvis-rätt i, så FÅR DU INTE be någon skicka skålen till dig. Maten ska stå där den står - skålarna får inte lyftas från bordet, förrän måltiden anses vara avslutad. Du får helt enkelt skicka iväg din tallrik, så att den, som sitter nära skålen med din favvis-rätt i, kan ösa upp på din tallrik och sedan skicka tillbaka den till dig. Lite knasiga vanor, kan vi väl tycka, men samtidigt är det roligt och intressant att lära sig hur man äter i andra kulturer. Äter gör ju alla människor...

Kop kun ka = Tack ( med viss reservation för stavningen... :-) )

En "wai" är när du håller handflatorna mot varandra (som Lucia), och "bugar" lite lätt med huvudet. Denna "hälsning" gör man när man säger "Hej" (Sawadii ka) och när man säger "Tack" (Kop kun ka).

Massaman...

Jag har egentligen inget att skriva om idag... Tisdag, sol och varmt. Åkte hem från skolan redan efter lunchen. Kände mig underlig och olustig i magen och i kroppen. Åt pyttelite "Koa Pad Gai" till lunch (smakade liksom inte...) och sedan blev det moppen hem, på med AC'n i vårt sovrum och sen i sängen ett par timmar. Det gjorde gott. Ikväll var jag hungrig, och vi testade minsann ett helt nytt ställe! Även lunchen åt vi på ett, av oss, ditintills (?) obesökt matställe - "Mr Green", som ligger vid vår skola. Det var gott och billigt, men som sagt, för mig smakade maten inte riktigt just då... Ikväll blev det Fried Noodles och kyckling för min del, barnen åt spagetti bolognese resp. carbonara och Niklas, som just nu är mitt uppe i sin undersökning av vilket ställe här på Koh Lanta, som serverar den godaste Massaman (Kycklingsoppa med potatis, morötter, CURRY, kokosmjölk och CHILI) med kokt ris, beställde SÅKLART Massaman med kokt ris. Hitintills tror jag att det är restaurangen vi käkade BÅDE lunch OCH kvällsmat på igår, som kammat hem flest stjärnor i denna prestigefyllda (?) tävling. Om några veckor tror jag det räcker att säga "Mass-...." för att Niklas ska vomera!

På grund av de obehagliga känningarna i magen och kroppen idag, fick träningen stå till sidan. Suck! Det är ju liksom höjdpukten på dagen... Men imorgon tar vi nya tag. Jag tänkte nämligen inte vara sjuklig fler dagar - det är så trist!

Dagens läxa i Mp4-spelaren handlade bland annat om hur man prutar på thai. Jag tror att jag ska låta Niklas lyssna på det avsnittet. Inte för att han behöver det, egentligen, utan mest för att det sägs, att om man kan glänsa lite med några fraser på thai, på marknaderna, så är det mycket möjligt att priset sjunker några baht, bara för det... Annars har Niklas utvecklat ett väldigt effektivt sätt att pruta på. Eller rättare sagt, ett väldigt effektivt sätt, att verkligen få varan till det pris du är beredd att betala. Det enda "men:et" är, att din önskan att ha den där prylen, inte får vara starkare än att du, utan att bryta samman, kan gå därifrån tomhänt...
Så här bukar det gå till: Thai:aren knappar in ett pris på miniräknaren, som är ett måste i dessa sammanhang, som hon (det är väldigt ofta kvinnliga försäljare) är fullkomligt medveten om, är på tok för högt. Då knappar du in en siffra som visar -1/3 av ursprungspriset. Därefter kommer thai:aren, OM det är en kvinna, att säga nå't i stil med: "Ooh, no Sir... Can not!", och så virrar hon på huvudet lite grand. Då visar hon dig ett LITE lägre pris än hennes första, och det är NU du ska säga: "My last price", och så knappar du in det pris du redan från början bestämt ska vara ditt sista bud. 90% av gångerna säger thaikvinnan att nä, det kan hon inte acceptera, och så gör hon ett nytt försök med ett ytterligare lite lägre pris, men här måste du stå fast vid ditt sista bud. Du måste även vara beredd att lämna affären/marknadsståndet och gå därifrån. Om hon inte ger sig, så går du, alltså. MEN, i de allra flesta av dessa fall, kommer försäljaren att ropa efter dig, när du hunnit en liten bit iväg, och säga att, "OK, du får den för...!" Och så ler du ditt soligaste, varmaste leende och säger "Kop kun-ka!" och gör en "wai"!

Ny vecka...

Du, Svensson.... Det där med handtag, jag förstår inte riktigt...? Det har jag ju redan! ;-)

Ja, jag är oxå spänd på hur tatueringen ska komma att se ut, utan ruvor och tjocka färglager. Men det har redan börjat klia lite i kanterna idag, så nu dröjer det nog inte många dagar till innan den är "ren"... Bild kommer garanterat! ;-)

Ja, då gör jag sista rycket för idag. Klockan är 21.10 här och jag är trött som en gnu. Idag har vi haft kanonväder med klarblå himmel och stekande sol. Regn och mulet på helgen, när man är ledig, och så strålande väder när man är tillbaka i skolbänken... Nädå, jag är inte alls bitter...

Ikväll har vi inte varit på Bulan och ätit... Nä, faktiskt! Vi känner oss lite mätta :-) på det stället för tillfället, och tänkte därför pausa från dem en tid, innan vi blir så trötta på deras mat att vi aldrig mer kommer att gå dit! Det vore ju synd! Ikväll har vi varit och käkat middag på samma ställe som vi käkat lunch på både igår och idag... Ni ser mönstret? Tjata itu ställe efter ställe! :-) Nya "favvis-stället" vet jag faktiskt inte vad det heter, men det ligger alldeles intill min och Marias skola, och man serverar där riktigt god thai-mat för väldigt liten peng (40 baht för en portion stekt ris med kyckling). Det har nämligen, av olika anledningar, blivit lite väl mycket firande och kalasande sista tiden (man behöver egentligen inte ens anstränga sig för att hitta anledningar till firande!!), så nu känner vi att vi nog får hålla lite hårdare i stålarna framöver. Hur som helst, så är "vårt nya" matställe ägt av en engelsman och hans "chinona" (som Niklas skulle uttrycka det) och det är inte utan att lite av den engelska matkulturen lyser igenom. Förresten - HAR man nå'n matkultur i England över huvud taget??? Maria beställde i alla fall en "Chicken and Mushroom Pie with peas", och jag kunde inte hjälpa det, men jag fick en så'n där flashback (lite lätt obehaglig, faktiskt) från min studietid i Brighton -95, då jag bodde hos ett äldre, medelålders par, som serverade den mest osexiga, intetsägande, färglösa, smaklösa och fullkomligt vidriga mat jag nå'nsin smakat. Nu hade Maria tur, för just den här pajen var visst riktigt god! Men ändå... Jag kunde nästan känna lukten från Miss Ogundipe's kök i Brighton!
Här finns faktiskt ganska gott om verksamheter, av diverse slag, som ägs och drivs av just ovan nämnda kombination: farang (västerlänning) + "chinona" (thailändska). Faim de Loup (det franska bageriet), till exempel, ägs av en fransman och hans "chinona", "Dreamy SPA" ägs av en engelsman (dock inte sammae engelsman som äger "vårt nya" matställe...) och hans "chinona", "The Tavern" (ytterligare ett matställe) ägs av en engelsman och hans "chinona", "The Beach" ägs av en engels-, nä f-n, det ägs ju av en svensk (!!) och hans "chinona"... Annars verkar engelsmännen "vara vanliga" här...

Man får kanske passa sig? Rätt som det är, så har man kanske blivit utbytt mot en "chinona"!!

"Nikosans VVS på Lanta"...?

Förresten - thai-testet vi gjorde i fredags gick jättebra! :-)))

Söndag igen...

Nä, jag har inte lagt av med bloggandet! Men den här veckan har bara varit FÖR MYCKET av allt! Skola, läxor, skola, läxor, skola och så har Liam varit dålig. Nämnde nog att han fick bli hämtad tidigare i skolan i tisdags, men att vi trodde att han skulle kunna gå igen på torsdagen. Men ack, nä... Han var helt utslagen där ett par dagar, och hade helt enkelt inte fixat att gå iväg. Har fått ge honom vätskeersättning ett par gånger, vilket jag tror har gjort susen. Magen är väl ännu inte helt 100, men för övrigt är han nu lika pigg och glad som vanligt (läs: tillräckligt pigg för att bråka med Movitz och tjata efter sötsaker...).

Ja, då var det söndag. Igen... Nu går tiden ännu fortare! Skola måndag till fredag, och vips så är det helg. Och vips så är helgen slut! Precis som hemma... Känns lite "bull", men som sagt, det är väl bara att gilla läget. Vi kan ju i alla fall bada när andan faller på, hela året! :-)

I fredags hade vi vårt första vecko-test på thai-kursen. Först en liten känsla av nervositet i magtrakten, men det visade sig ganska snart vara helt onödigt. Provet var egentligen bara en repetition av veckan som gått. Och så som vi har tragglat på lektionerna, så var det inga större problem att svara på frågorna... Men riktigt skönt var det, att känna att det var dax för helg med lite ledighet, när testet var avklarat!

I onsdags var jag hos tatueraren för att kolla ut en ny tatuering. Jag har säkert nämnt att jag har en liten, gammal, suddig tatuering uppe på överarmens utsida, och att jag länge velat göra en "cover-up" på den, med nå't större, mer "jag", liksom. Så nu var det läge, tyckte jag... I onsdags satt jag alltså hos killarna på "99 Bamboo Tattoo", för att få en ny tatuering uppritad direkt på kroppen, så att jag kunde "tycka till" och ev. boka en tid. Jag visste att jag ville ha något "blommigt och mjukt", men när jag kom in i studion, fångades min blick av en bild på väggen, föreställande en fjäril. Den skulle jag ha! På armen! Precis där min gamla, fula tatuering satt! Men sen ville jag ju oxå ha lite blommor och blad... Torsdag och fredag kväll, samt lördag förmiddag har jag nu varit hos tatueraren och pinats. Det blev en STOR tatuering till slut... Resultatet visade jag för mina föräldrar över SKYPE'n idag, men ingen av dem blev särskilt imponerad... (inte helt oväntat, dock...). Jag kommer att ta bilder på konstverket när det läkt, och man lättare kan se detaljerna. På bilden här ovanför kan man skymta "svansen" på fjärilen...

Idag har vi varit på Koh Lantas svar på Sjöbo Marknad. OJ, så mycket saker! Och OJ, så billigt! Jeans för 40 spänn, t.ex.! Nej, inga Levis, Diesel eller Rip Curl, men vem bryr sig?? Pojkarna fick köra minimotorcykel respektive liten el-bil för 4:-/person. 2 kulor glass i en "strut-bägare", att svalka sig med efteråt, för 2:-/bägare, kostade vi minsann oxå på oss! :-)
På vägen hem stannade vi till på svenska Caféet "Gafae Aroy" (ung: "Gillar kaffe") och tog en fika. Läsk, kaffe och jordgubbsshake med kanelbulle, sockerkaka och bananmuffins. Gott, men jag måste nog ändå säga att fikan på "Faim de Loup" (det franska bageriet) var betydligt godare! Men nu har vi testat båda, och utsett en favorit!

Igår stod bröllopet mellan Niklas' lillebror Magnus, och hans Pernilla. Det fattades oss att inte kunna vara med och dela deras stora dag, men vi hade dem i tankarna hela dagen/kvällen. STORT GRATTIS och LYCKA TILL önskar vi Er, än en gång!

Vi vill oxå passa på att önska Niklas' moster Mia och hennes Rickard, som gifte sig på Kanarieöarna igår, ett lika STORT GRATTIS och LYCKA TILL!

Ikväll är Niklas på "The Irish Embassy" (en bar) och kollar på engelsk ligafotboll på TV. Jag sitter här i lugn och ro, alldeles för mig själv, och skriver, samtidigt som jag lyssnar på min blandning av lugna låtar i datorn. SÅ skönt! ;-) Barnen sover, det är ju skola imorgon, igen... Klockan är ½ 10 och jag känner att ögonlocken börjar bli tunga. Kanske skulle jag borsta tänderna och sen gå och lägga mig och lyssna lite på min mediaspelare med thai-prat? Eller oxå så skiter jag i det där med thai-pratet och lägger mig och läser min bok i stället? Egentligen inget svårt val. Eller hur?

Förresten - MOVITZ HAR LÄRT SIG ATT SIMMA UTAN PUFFAR!!! Och imorgon ska han få sin femte och sista rabies-spruta!

Hjärntvättad...

Det där med att plugga thai, vete tusan om jag tycker är så kul längre... F-N, va' mycket! Just nu känns skallen sprängfärdig och jag kan inte förmå den att tänka på nå't annat, än det vi tragglar på thailektionerna! Inte en enda, liten gnutta logik så långt ögat eller örat når! Inget ljus i tunneln över huvud taget. Bara mörker... ;-) Vi försöker dock intala oss själva och peppa varandra, med att det kommer att bli lite lättare och lite lugnare när vi "kommit in i tänket" (om si sådär 100 år...), men just nu känns det tungt... Barnen vill bada och spela spel med mamma och pappa efter skolan, precis som vanligt, men helt plötsligt har mamma inte tid att engagera sig, för hon måste göra läxan och plugga glosor och fraser på thai! Men, som sagt, det blir SÄKERT bättre längre fram... (ironi).

Idag har Liam varit hemma. Han hade feber och kräktes och var dålig i magen igår, så Niklas fick hämta upp honom på skolan, redan vid lunch, efter att rektor Eva ringt och meddelat oss. Idag har han dock varit piggare och ville både bada och gå iväg och leka med Anton på eftermiddagen, vilket han inte fick, så imorgon bär det av med skolskjutsen på morgonen, som vanligt igen.

Tuppen...

Här har vi Tuppen! I dubbel bemärkelse... Alla vi andra har redan våra "alias", men Niklas har liksom inte kunnat hitta nå't lämpligt. Men nu gav det ju sig själv, kan man säga! :-)
Ja, du Mojmoj... gör man frivilligt mer än en tatuering, så tror jag nog att man gillar smärtan lite ändå! Idag har Christofer varit och fått sig 2 nya tatueringar och imorgon ska Maria iväg efter skolan och få sig lite smärta.
Vilket osökt får mig att komma in på ämnet "skola". Jag och Maria for iväg på våra moppar imorse, för att vara med om en högst annorlunda skoldag. Vid "samlingen" ute i cafeterian blev vi först, dagen till ära, bjudna på smakbitar ur en thailändsk frukost. Nja, jag kan väl inte direkt påstå att jag är avundsjuk på thaiarna som måste äta dessa underliga paket med klibbigt ris i till frukost! Det ena paketet, innehållande "sticky rice" (klibbigt ris) kokt i kokosmjölk var egentligen helt OK (smakade ungefär som risgrynsgröt), men efter endast några munsbitar, så blev det bara stort i munnen. Sedan fick vi våra mappar, innehållande lite info kring LILC (Lanta International Language School), ett häfte som man kan träna på alfabetet och att lära sig skriva i (avsedd för thaibarn i åldern 3+) samt penna och ett anteckningsblock. Vad vi nu ska ha det till? Under hela dagen idag, har vi inte en enda gång fått använda oss av pennan och blocket för att anteckna... Nåja, vi får väl helt enkelt hoppas på att läraren vet vad hon sysslar med! :-) I vår klass är vi 12 stycken, än så länge. Alla från Sverige. Jag och Maria äldst... I alla fall, hade det varit en kurs i Sverige, så hade vi med all säkerhet fått presentera oss vid namn och kanske även brätta lite om vem vi är, var vi kommer från osv. Men här, idag, fick vi först av allt välja ut ett thailändskt smeknamn, som vi ska använda oss av under hela kursen. Så nu vet jag inte vad mina klasskamrater heter på riktigt! Knäppt, jag vet, men ganska kul... Jag vet inte ens var i Sverige de bor eller varför de har valt att plugga thai... I alla fall, så heter jag "Oy" mellan kl.8.45 och 14.00 måndag till fredag, under de närmsta 13 veckorna. Oy betyder Sugar Cane / Sockerrör. Maria heter under samma tidsintervaller Doa (uttalas Daao) och det betyder Star / Stjärna. I Thailand är det väldigt vanligt med smeknamn. Nästan ingen tilltalas vid sitt riktiga namn. Vår lärare (kvinnlig) t.ex. heter Jing (betyder kvinna) till vardags, men när hon behöver ta kontakt med myndigheter o.dyl. använder hon sitt riktiga namn. Ett mycket längre och mer invecklat namn. Omständigt! Vanliga smeknamn är t.ex. "Jord", "Vatten", "Vind", "Luft", "Tiger", "Kristall", "Fisk", "Elefant". Fast på thai, då såklart... Annars flöt dagen på ganska fort, men lite korvstoppning blev det allt till slut. Imorgon ska vi få med oss hem Mp4-spelare (mediaspelare som man kan se videoklipp på) för att kunna lyssna på thai samt se diverse videoklipp på. Vi har till och med blivit filmade under lektionen idag... 2 och 2 blev vi mer eller mindre kommenderade att "Öppna fönstret", "Gå till dörren", "Sitt på golvet", "Släck ljuset" osv. Och inte en enda fras eller ett enda ord fick vi skriva upp! Weird.... Lite tecken har vi oxå fått titta på idag. Väldigt vackra, måste jag säga, men f-n så invecklat! Vissa tecken låter exakt likadant, men ser helt olika ut... Efter lunch blev det lite jobb vid datorerna. ÄNTLIGEN fick jag möjlighet att i lugn och ro anteckna lite! Så gott jag kunde försökte jag skriva ner vad rösten i hörlurarna sa till de olika bilderna och jisses så bra det kändes!

99 Bamboo Tattoo

Åtminstone 4 saker hade vi på vår "Att-vilja-göra-i-Thailand-lista" när vi åkte ner hit. 1. Dykarcertifikat (Niklas), 2. Träna (båda två), 3. Tatuering (båda två) och 4. Gå en Thai-matlagningskurs (Jenny). Nu kan vi snart stryka punkt 3... Idag har Niklas gjort en tatuering! Det blev en tupp (??!!!) på utsidan av vaden... Bild på resultatet kommer imorgon...
Redan i mitten av veckan körde vi till det ställe på Long Beach som vi hört skulle vara en bra och fräsch tatueringsstudio, men dessvärre var där stängt. KANSKE skulle man öppna nästa vecka? Men vi hade även hört att samme kille, Don, skulle ha minst ett tatueringsställe till, längre söderut på ön, så idag for vi iväg hela Pålsson-Månsson-familjen på våra moppar, för att leta upp denna studio. Ända ner vid Kan Tiang Bay hittade vi "99 Bamboo Tattoo". Ett riktigt fint och fräscht ställe! Vilken tur! Och så glada vi blev! Tidigare i veckan hade vi nämligen varit inne på ett annat tatueringsställe på Klong Khong, men det kändes inte helt 100... Inte ens i närheten...
Eftersom Niklas var den av oss som redan visste vilken tatuering han ville ha, och dessutom var på kroppen han ville ha den, så var det ju givet att han fick börja (han fick helt enkelt bli försökskanin...). Så redan på eftermiddagen idag, kl.16.00, var han på plats i tattoo-stolen, för att efter ungefär en timme ha sin efterlängtade tupp på vaden. Kan tänka mig att några av er som läser detta, inte alls kan förstå varför i hela världen man vill ha en tupp på vaden (i ärlighetens namn förstår inte jag det heller...), medans ni som känner Niklas KANSKE kan lista ut vad tuppen står för. Och på...
Själv ska jag oxå "gadda" mig inom kort (har en gammal, ful tatuering som jag vill "baka in" i en ny, större), men eftersom jag gärna vill skapa mitt eget motiv, så kommer det nog att dröja åtminstone till helgen.
Dagens lunch käkade vi på ett riktigt mysigt ställe nere på stranden vid Kan Tiang Bay. Nä, servicen var väl inte bättre där än på vissa andra thai-ställen, men vi har börjat vänja oss... Anton fick sin lilla pannkaka först när vi andra 7 hade ätit upp och Klittopopp (Christofer's artistnamn... på polisstationen i Saladan...) hade påmint personalen för andra gången! Den som väntar på nå't gott... (fast jag vet inte om det stämmer alltid...).
Förresten, eftersom Kan Tiang Bay är en relativt liten vik, och havet därmed är lugnare där, är detta ett kanonställe att bada på även under lågsäsong. Skulle kunna tänka mig att det blir fler turer ner dit, för bad och sol framöver. Stranden är verkligen fin där!

Imorgon är min och Marias semester slut, då vi påbörjar vår thai-kurs på Lanta Learning Center. 8.45 börjar lektionerna och kl.14.00 slutar vi för dagen. Vi ska gå 3 delkurser (nybörjar, fortsättning och avacerad) under tiden vi kommer att vara här, och dessa är i sin tur indelade i block om 13 veckor. Känns tufft nu, men samtidigt tror jag att det kommer att bli roligt och intressant. Speciellt när man som vi, bor i landet, och har möjlighet att praktisera sina färdigheter varje dag. Bara att kunna räkna på thai...

Så nu börjar Niklas' semester på allvar... som han själv uttrycker det... :-)

Min födelsedag...

Första morgonen på länge som vi vaknade upp till ett strålande väder! Vilken härlig dag att fylla år på! Klarblå himmel och varmt och gott... Först en runda till gymet, i vanlig ordning, sen en "koppa-kaffe" tillsammans med paret Pålsson, som först uppvaktade med sång ("Vi gratulerar..."), present och minitårta. Därefter blev det ett svalkande dopp i poolen (under tiden som Niklas var tvungen att "fixa" lite grejer...??) innan det var dax att möta upp killarna vid skolskjutsen. En enkel och snabb lunch intog vi på Bulan och sedan drog vi iväg, upp till elefanterna, för en timmes tur i "djungeln". Det var rejält svettigt och genast insåg vi att det var helt meningslöst att vi duschade efter besöket på gymet och doppet i poolen... Våra killar tyckte det var riktigt spännande att "åka elefant", och Liam, som annars är väldigt noga med att framstå mer som den "coola" typen, erkände att han faktiskt var lite nervös där högt upp på elefantryggen (något han nu i efterhand ALDRIG skulle erkänna!). Jag och Niklas tycker väl att det här med att rida på elefanter är betydligt dyrare än roligt... Men nu var det ju inte för vår skull som vi gjorde det...

Kvällen har vi tillbringat på Bajen, tillsammans med familjen Pålsson (så ensamma vi skulle vara utan er!) och ytterligare en svensk familj - Ia, Johan, Sofia och Oskar. Supertrevligt! Och gott! Tårtan på bilden var Niklas' överraskning till mig på restaurangen. SÅ GULLIGT!! Tack, så mycket. Puss! Ett presentkort på Dreamy SPA fick jag av mina favviskillar på eftermiddagen. Kan det ha varit det som Niklas var tvungen att "fixa" tidigare idag, tro??? Eller nä, tror inte det, Niklas är ju killen med framförhållning! :-)

Jag har haft en UNDERBAR och kanontrevlig födelsedag, tillsammans med min familj och våra vänner, både gamla och nyfunna. 1000 tack! Och tack för grattiskort och grattismail och SKYPE-samtal från er därhemma! Nu är det dax att gå och lägga sig - imorgon ska vi upp och städa stränderna tillsammans med thailändare, svenskar och andra...

Vilken dag!

Eftersom regnet bara fortsätter att falla här över Koh Lanta, så beslutade vi oss för att ta en dag (åtminstone fram till kl.14, då barnen kommer hem från skolan...) i kroppens och njutningens tecken. Först ett styrkepass på gymet (går väl sådär att hålla i hantlar och skivstänger med den onda handen, men det blir snart bättre!) och därefter en halvtimmes snabb promenad på löpbandet. Lite stretching på det och sen full koncentration på balans och moppe, för att ta sig hel, men framför allt ren, ner till stora vägen. Sträckan mellan gymet och stora vägen liknar nämligen mer en röd lervälling med bitvis stora, kladdiga gyttjebad än en väg. Man får passa sig för att sätta ner foten, för då är risken stor, att flip-flopen fastnar... Hem i duschen och sen upp på mopparna igen, och iväg till Dreamy SPA på Long Beach. Vi har hört att det ska vara öns bästa SPA, med massor av behandlingar att välja mellan, men såklart oxå lite dyrare än andra ställen här. Fast tänker man på vad SPA-behandlingar kostar hemma i Sverige, så tycker jag nog inte att 80:- är speciellt dyrt för en hel timmes massage! Det kostar vi gärna på oss för att få det där lilla extra. Niklas kände sig som en helt ny människa efteråt, sa han ( tänk om det ändå hade varit sant - att få en helt ny Niklas på bara en timme! :-) ). Mjuka i skinnet och väldoftande efter vars en cocos- (Månssons) respektive choklad- (Pålssons) bodyscrub satte vi oss på The Tavern som ligger alldeles intill, för att käka en sen lunch innan pojkarna skulle komma hem från skolan. Lunchen var väl inte av den nyttiga sorten, precis, men fantastiskt god! Man måste ju se till att inte göra av med alldeles för mycket kalorier, utan att fylla på igen... ;-)

Förresten - "Dagens Movitz": Vi var nere vid poolen, jag och killarna, i eftermiddag, och gissa vem som springer och trillar vid poolkanten?? Jodå, MOVITZ! Så nu har han skrapsår på hela vänsterarmens insida. Ni kan ju tänka er ett sån't liv det blev på honom! Stackaren... Men det var väl ingen som blev jätteförvånad? För det första: KAN barn GÅ lugnt över huvud taget? Och för det andra: Det var väl bara en tidsfråga innan nästa incident med Movitz skulle inträffa...

Så nu kan vi kanske pusta ut i en vecka eller så.

Fika!

Idag gjorde Niklas starkt intryck på mig - han föreslog att vi skulle åka och ta en Café Latte och en Pain au Chocolat på Faim du Loup!! Man ska visst aldrig sluta förvåna sig! :-) Riktigt gott, var det. Som jag skrev igår - det kommer att bli många besök där, innan vi far hem till Sverige igen...

Bonjour!!

Idag var jag inne på det franska bageriet och caféet, "Faim de Loup", och köpte Pain au Chocolat! Oj, oj, oj så goda!! Det kommer onekligen att bli fler besök dit, nu när de äntligen öppnat upp för säsongen. Och om ett par veckor kommer det svenska caféet, "Gafae Aroy", att slå upp sina portar. Nu börjar det hända saker här på ön! :-) Svenskt lösgodis ska man visst kunna handla både på Gafae Aroy och inne på Lanta Mart i Saladan fr.o.m. oktober. Ser vi fram emot!

Thai-boxning igen...

Det här blir ett kort inlägg - sitter här med svullna fingrar och en värkande hand... Jo, det är sant. Idag provade vi ju på thai-boxning, och när vi höll på som bäst med "jabs and punches" så knakade det till i min vänsterhand. Eller, knakade och knakade... det var väl kanske mer som det kändes... Nå't hände i alla fall, och nu har jag ont. Annars var det ett superkul träningspass! Enligt min mening... Frågar ni Niklas, så får ni nog ett annorlunda svar :-) Ja, nu säger han att det var visst kul, men FY F-N va' trött man blir!! Visserligen är det väl det som är meningen, men när man är så trött att man knappt vet vad man heter, så känns det där med att ha kul, en aning avlägset. William, thaiaren som äger Lanta Gym, har varit världsmästare i thai-boxning. Det, ni!! Och han hade äran att få träna oss idag! :-)

Kvällen har vi tillbringat hos Ia och Johan och deras barn Oskar och Sofia. Ia är lärare för Sofia Distans-eleverna på barnens skola. Familjen bor i "svensk-byn", som ligger intill skolan, och det var riktigt trevligt att få se hur de har det där. Fräscht och civiliserat, men oxå aningen dyrare än vårt boende. Och Shangen är precis lika god här som där... ;-) Det var Movitz och Wilmer som följde med Oskar hem efter skolan idag för att leka och när vi kom dit för att hämta hem våra yrväder, så blev det både kaffe, vin och öl. På vägen hem tog vi mat med oss från Sawasdee, men jag måste ändå säga att Bulan äger!!

Thai-boxning

Och så regnar det igen... (suck). Vi skulle ju varit iväg på elefant-trekking i fredags efter skolan med barnen, men det smög sig, eftersom det fullkomligt vräkte ner hela eftermiddagen. Så det fick bli en stillsam fredag eftermiddag i vårt hus, tillsammans med Pålssons och lite YATZY- och UNO-spel. Överraskningen fick alltså vänta till lördag eftermiddag... Trodde vi, ja... Nu är det söndag kväll, barnen sover, jag bloggar, Niklas tittar på film och vi har fortfarande inte varit på elefant-trekking. Och överrraskningen är inte längre en överraskning. Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig... :-) Efter Niklas joggingtur på löpbandet uppe på Lanta Gym igår morse, for vi in till Saladan och käkade lunch, för att sedan åka upp till elefanterna i tron att ta en liten tur i "djungeln", men tyvärr kom vi precis i samma minut som de stängde för dagen! Och därmed var överraskningen ingen överraskning längre! Men vi fick i alla fall bokat en tid till kl.14.00 idag, söndag. OM det inte regnade, vill säga... Vilket det gjorde hela förmiddagen och en bit in på eftermiddagen. Nu hoppas vi på elefant-trekking till nästa helg! Idag har vi istället varit på "Bajen" och spelat minigolf. Bajen är en restaurang, ägd av en dansk, som serverar västerländsk mat. Vi var där igår kväll och firade lördag och käkade pizza, plankstek, wienerschnitzel och köttbullar med sås, potatis och lingon. SÅ GOTT! OCH SÅ DYRT!

Idag kl.10.00 var vi på plats på Lanta Gym för ett prova-på-pass i thai-boxning för barnen. Vi hamnade givetvis mitt i en rejäl regnskur när vi var på väg dit med våra moppar, så väl framme var vi fullkomligt genomblöta. Men vad gjorde väl det, när vi ändå går omkring och är konstant mer eller mindre fuktiga av svett? Oftast mer... Liam fixade hela passet utan problem - fick t.o.m. beröm för att vara så duktig och stark och att han vågade "ta för sig" rejält - medan Movitz, pajasen, mest lattjade och ville inte alls göra som han blev visad av tränaren. Nåja, några riktigt bra kickar och slag fick han väl till i alla fall, när det var dax att fightas i ringen... Vi får väl se hur det blir, men Liam ville gärna fortsätta med thai-boxningsträningen när den kommer igång nästa månad. Imorgon, kl.10.00, är det min, Niklas, Marias och Christofers tur att testa thai-boxningen! Det ska verkligen bli roligt!

I några blogginlägg har jag berättat om saker, som det kan hända har lämnat frågetecken efter sig. Här kommer några svar:

• Makrillen som jag var så glad över att ha hittat i affären i Saladan smakade ski.... inte gott, :-(
• Regnet som rann in på vårt golv och in under datorbordet, torkade snabbt upp igen, tack vare temperaturen... Det ska till ett rejält ösregn för att det ska läcka in vid våra fönster, men det har väl hänt ett par gånger nu...
• Vi äter kokt ägg till frukost varje dag... :-)
• Att man här i Thailand inte alltid får det man beställt på restaurangen, eller att det kan dröja LÄNGE innan man får maten, OM det inte är så illa att man inte får den alls, känns inte riktigt lika "charmigt" längre... (i fredags glömde man visst bort Niklas' beställning av lunch - vi andra fick vår mat - men efter att inte ens ha fått ett "Vi ber om ursäkt för detta", så kan jag härmed berätta att det var sista gången vi åt på det stället).
• Movitz fick sin fjärde av fem sprutor med Rabies-vaccin i går.

Om någon skulle undra över något annat, så bara hojta till!

Vidare kan jag berätta att Niklas är flitig på gymet. Kanske aningen FÖR flitig för hans eget bästa...? Igår var han ynklig och hade svårt att gå. Det såg liksom ut som om han gjort på sig... Idag har han pausat. Kanske tur det, med tanke på vad som väntar oss imorgon... :-)

Topp Form?

Idag har vi "gymat"! Niklas och jag tillsammans på ett gym, för första gången i hela vår gemensamma livshistoria! Riktigt trevligt! Tyckte åtminstone jag... :-) Vi gick igenom "maskinparken" och jag försökte instruera min lagom intresserade make hur de olika maskinerna funkar. Rent hopplöst! "Kan du inte bara göra ett program åt mig?" sa han när vi tagit oss igenom alla "stationerna". Och så ställde han sig på löpbandet och körde igång sin joggingtur i stället. Jaha... ? Otränad som han är, tänkte han gå ut lite mjukt så här första dagen och springa endast (???) 1 mil. Smart drag... (läses med lite ironi i tonfallet). Nu var jag och Pålssons klara lite innan Niklas, så av hänsyn till oss (??) så bestämde han sig efter endast 4 kilometer att stanna på 5 kilometer idag. Trött ända ut i fingerspetsarna, stapplade han till slut av löpbandet, och med svetten droppande säger han: "När jag bara hade sista spurten kvar innan mål, så får jag 'Mjölnarens Irene' i lurarna!! Vilken energikick!!" NOT! Nu har han precis kommit tillbaka från en timmes skön massage rakt över vägen... Annars hade han väl inte kunnat ta sig ur sängen imorgon... ;-) Perfekt att ha ett sån't ställe så nära!

Imorgon tar vi nya tag och drar till gymet direkt när barnen åkt på morgonen. Tänkte hämta upp pojkarna på skolan när de slutar kl.12, för att ta med dem på elefant-trekking imorgon eftermiddag. Som en liten surprise.

Koh Lanta Marine National Park

Glada i hågen, efter att ha besökt Lanta Gym och sett att alla "maskiner" står kvar, trots tidigare besked om att dessa skulle försvinna i början av september, och gymet stänga ner, begav vi oss på mopparna ner mot allra sydligaste spetsen av ön - Nationalparken. Det visade sig bli en både fysiskt och mentalt krävande resa... Man kan väl säga att när vi kört 2 tredjedelar av sträckan, så försvann vägen! Puts väck! Vi hade visserligen hört att en del av sträckan skulle vara besvärlig, men SÅ besvärlig hade vi nog inte riktigt tänkt oss... Det blev till att bita ihopa och ge sig den på att inte ge upp och vända tillbaka (inte Niklas då, såklart - han tyckte det var skitroligt!). En utmaning, men ändå lite roligt, om jag ska vara ärlig. Mycket upp och lika mycket ner och efter ca 45 minuter var vi framme. Precis i tid till regndropparna började falla! Typiskt! Men vi hittade ett ställe att skula på och som tur var, var regnet snabbt förbi. Man kan vandra en led på ca 2,7 kilometer i "djungeln" och bergen i Nationalparken, men på grund av det våta vädret när vi anlände så beslutade vi oss för att spara det till nästa gång. Istället promenerade vi ut till fyren och tittade på utsikten över havet och öarna runt omkring. Så vackert! Nere på stranden passade Niklas och Christofer på att ta sig ett dopp i det 30-gradiga vattnet. Och jodå, "joubbeböjjsorna" går alldeles utmärkt att bada i oxå! Sikka kalasbyxor! :-)

I god tid innan lunch började vi vår hemfärd, som faktiskt gick betydligt fortare än färden dit. Lite för fort i det mest besvärliga avsnittet för vissa... "Vägen" som där egentligen inte är nå'n väg, består av djupa fåror som tillkommit när regnvatten forsat ner för branterna, samt stora stenar och plattor av skiffer. Där kommer då Niklas. På väg ner för en ganska brant sluttning (lite för fort...) tar plötligt inte fotbromsen på hans moppe!! För en bråkdels sekund, såg han sig själv seglandes genom luften och ut i djungeln, och tänkte att "Nu är det kört!!", men som tur var, så lyckades han få stopp på moppen i Grevens tid! Men det var visst mer tur än skicklighet. Sa han själv, alltså... Men i alla fall, innan vi gav oss iväg från Nationalparken hann vi se en STOR ödla! Eller "ögla" som Movitz säger... Se bilden på det räliga djuret i webalbumet. Maria och Christofer hade nöjet att få se en ÄNNU STÖRRE ödla, traskandes på vägen när vi for hemåt. Christofer var helt övertygad om att odjuret var en krokodil, men Maria hade för sig att krokodiler inte bor uppe i bergen... ;-) Fart därifrån fick de i alla fall...

Förresten - vår egen lille oturskille, Movitz, har lyckats klämma ett långfinger i en dörr på skolan idag... Känns som om olyckslistan kan bli ganska lång innan vi är åter i Sverige nästa sommar.

Bloggande...

Nu får ni snart sluta skriva kommentarer till Niklas blogginlägg - han går ju inte att prata med längre. Har suttit framför datorn hela dagen idag och "väntat in" era kommentarer och har inte ens haft tid att bada!!! :-) På nå't sätt så tror han nu att detta är en tävling mellan honom och mig... Och så har han snott min kamera!
Fast jag fick tillbaka den igen - han visste inte hur han skulle byta filmrulle...

Nä, skojar bara.

Lite....

Whiskey...

Ikväll har Niklas och Christofer smakat på den ena av de två thailändska whiskey-sorterna som de köpte i helgen. Vi hade varit och käkat kvällsmat på Bulan, men eftersom det regnade när vi for hem på mopparna och vi därför blev lite blöta, så tänkte vi att vi skulle "värma" oss med lite kaffe och whiskey/Baileys och en omgång Canasta uppe hos Pålssons. Lite Nescafe och en god whiskey - det skulle verkligen smaka... Eller inte... Kaffet var det inget fel på, men whiskeyn gick inte ens att dricka! Den åkte i vasken, och så blev det Baileys för herrarna oxå... Inget de är stolta över, dock :-) Whiskeyn smakade ungefär som fönsterputs luktar, var det någon som sa (Niklas). På skolan använder man den visst till att göra rent whiteboardtavlorna med, berättade Christofer, men när detta uppdagades hade inköpet av möget tyvärr redan gjorts... Vetskapen till trots - man måste ju testa! :-)

Kanske ger de sig på den andra sorten i morgon? Eller oxå så dröjer det väldigt länge?

Lanta Sanuk School-OS

Ett lag för varje färg och världsdel. Och så lika många funktionärer. Det var dagens uppdelning av lärare, elever och några föräldrar. Lanta Sanuk School-OS hölls idag, den 2/9, nere på Klong Dao-stranden och vädret var det allra bästa. Disigt och kanonvarmt. Men hade det varit klarblå himmel skulle nog samtliga deltagare fullkomligt ha runnit bort i svett. Nu blev vi bara genomvåta av svett... Alla barn skötte sig utomordentligt och det var go' gemenskap och tävlingsanda under hela förmiddagen och genom alla 5 grenar:

• Träffa en pinne med en kokosnöt från några meters avstånd


• Stå hela laget, utan att nudda sanden, på en liten, liten yta tills man räknat till 5 pannkakor "Längdhopp" genom att alla i laget först hoppade vars ett jämfotahopp framåt i följd efter varandra och sedan vars ett jämfotahopp bakåt i följd efter varandra


• Förflytta sig, hela laget med hjälp av 2 st. rockringar liggande på marken, som man flyttade framåt en i taget


• "Idioten" i form av att springa och lägga bollar i en korg

Gröna laget vann, Blå laget (Liams och Wilmers lag) kom 2:a och Gula laget (Movitz's och Antons lag) tillsammans med Svarta och Röda kom 3:a. GRATTIS!

Niklas' premiär!

Jaha, då var det min tur (om man kan säga så) att kasta sig ut i blogg världen, tack så mycket Christofer. Vad kan jag då bidraga med? Fotografera kan jag inte, har tagit en del bilder på Jenny, men hon blir inte bra! Skriva, eller rättare sagt stava, är heller ingen av mina starkaste sidor, jepp Jenny har kollat efter stavfel. Så ska jag bidraga med något, så får det väl bli några dråpliga, språkliga situationer som jag tyvärr allt för ofta hamnar i. Troligtvis har jag ärvt detta i rakt nedstigande led av Lars Månsson (trafikläraren).
Den första situationen så hade vi varit på Bangkoks flygplats i någon timmes tid, varpå hunger började tränga sig på. Väl inne på restaurangen så beställdes det in lite käk. Efter en stund kom en servitris fram till våra lintottar: "waasjå neem?", varpå Movitz tittade förskräckt på mig.
Hon: "waasjå neem?"
Jag: "säg vad du heter."
Movitz helt knäpptyst!
Jag: "he is shy."
Hon: "åhhh, hai Shy"
Jag: "ehh, no he is SHY!"
Hon: "åhh, naaais neem, Shy!"
Jag kollar lite på Jenny och konstaterar att, yes Shy is naais neem.

Den andra situationen var här på Koh Lanta, samma kväll som vi anlände till vårt hus här på ön.
Vår granne visade oss runt här på området, kollade lite bungalows, vilka pooler som vi fick använda. Här är tre stycken som vi får använda, en som är i dugligt skick. Efter rundvandringen blev vi så klart hungriga, vi tänkte att vi får bjuda Ee, grannen (uttalas I) på lite käk. Vi satte oss ner och beställde in lite mat. Det tog en förfärlig tid, varpå jag sa: "åhh, I'm hungry". Ee tittar på mig och säger "iisookee". Jag snappa upp det direkt och sa "hungry=iisookee". Ee nickade, jag stolt som en tupp hade lärt mig min första thailändska och skulle givetvis imponera på övrigt folk vid bordet (resten av min familj samt hela Pålsson family). "Jaha, vet ni att hungrig heter iisookee?" Jag kollar på Ee och säger "hungry is iisookee" och tar mig lite på magen, varpå han börjar garva och säger: "no no iisookee!"
"What?!" säger jag
Ee säger på lite bättre engelska: "is okey!"
Var på jag ännu en gång fick bjuda på ett hjärtligt skratt. Tur de har mig, ibland.