Massaman...

Jag har egentligen inget att skriva om idag... Tisdag, sol och varmt. Åkte hem från skolan redan efter lunchen. Kände mig underlig och olustig i magen och i kroppen. Åt pyttelite "Koa Pad Gai" till lunch (smakade liksom inte...) och sedan blev det moppen hem, på med AC'n i vårt sovrum och sen i sängen ett par timmar. Det gjorde gott. Ikväll var jag hungrig, och vi testade minsann ett helt nytt ställe! Även lunchen åt vi på ett, av oss, ditintills (?) obesökt matställe - "Mr Green", som ligger vid vår skola. Det var gott och billigt, men som sagt, för mig smakade maten inte riktigt just då... Ikväll blev det Fried Noodles och kyckling för min del, barnen åt spagetti bolognese resp. carbonara och Niklas, som just nu är mitt uppe i sin undersökning av vilket ställe här på Koh Lanta, som serverar den godaste Massaman (Kycklingsoppa med potatis, morötter, CURRY, kokosmjölk och CHILI) med kokt ris, beställde SÅKLART Massaman med kokt ris. Hitintills tror jag att det är restaurangen vi käkade BÅDE lunch OCH kvällsmat på igår, som kammat hem flest stjärnor i denna prestigefyllda (?) tävling. Om några veckor tror jag det räcker att säga "Mass-...." för att Niklas ska vomera!

På grund av de obehagliga känningarna i magen och kroppen idag, fick träningen stå till sidan. Suck! Det är ju liksom höjdpukten på dagen... Men imorgon tar vi nya tag. Jag tänkte nämligen inte vara sjuklig fler dagar - det är så trist!

Dagens läxa i Mp4-spelaren handlade bland annat om hur man prutar på thai. Jag tror att jag ska låta Niklas lyssna på det avsnittet. Inte för att han behöver det, egentligen, utan mest för att det sägs, att om man kan glänsa lite med några fraser på thai, på marknaderna, så är det mycket möjligt att priset sjunker några baht, bara för det... Annars har Niklas utvecklat ett väldigt effektivt sätt att pruta på. Eller rättare sagt, ett väldigt effektivt sätt, att verkligen få varan till det pris du är beredd att betala. Det enda "men:et" är, att din önskan att ha den där prylen, inte får vara starkare än att du, utan att bryta samman, kan gå därifrån tomhänt...
Så här bukar det gå till: Thai:aren knappar in ett pris på miniräknaren, som är ett måste i dessa sammanhang, som hon (det är väldigt ofta kvinnliga försäljare) är fullkomligt medveten om, är på tok för högt. Då knappar du in en siffra som visar -1/3 av ursprungspriset. Därefter kommer thai:aren, OM det är en kvinna, att säga nå't i stil med: "Ooh, no Sir... Can not!", och så virrar hon på huvudet lite grand. Då visar hon dig ett LITE lägre pris än hennes första, och det är NU du ska säga: "My last price", och så knappar du in det pris du redan från början bestämt ska vara ditt sista bud. 90% av gångerna säger thaikvinnan att nä, det kan hon inte acceptera, och så gör hon ett nytt försök med ett ytterligare lite lägre pris, men här måste du stå fast vid ditt sista bud. Du måste även vara beredd att lämna affären/marknadsståndet och gå därifrån. Om hon inte ger sig, så går du, alltså. MEN, i de allra flesta av dessa fall, kommer försäljaren att ropa efter dig, när du hunnit en liten bit iväg, och säga att, "OK, du får den för...!" Och så ler du ditt soligaste, varmaste leende och säger "Kop kun-ka!" och gör en "wai"!