Månssons Zoo...

I morse satt där en liten, förskrämd mus i den stora råttburen... Plötsligt kände jag att jag tyckte synd om den. Den var ju så rädd! Niklas gjorde sig av med det lilla kräket, strax efter att vi åkt till skolan, men det var ingen angenäm uppgift, sa han...

Tänkte berätta lite om Månssons Zoo.

Kackerlacker:

Kväll nummer 2, i vårt nuvarande hem, upptäckte vi, precis lagom till sängdax, att vi hade otrevliga, men framför allt OBJUDNA gäster i köket. Kackerlacker!! FY TUSAN, så obehagligt det var! 4 stycken 6 eller 7 cm långa bestar, sprang omkring på köksgolvet. Niklas, som inte är den där tuffa, coola typen, när det kommer till spindlar och andra kryp, höll sig i bakgrunden medan jag, kallsvettig, stel som en pinne och med en puls på 200 slag i minuten, trodde att jag skulle fixa att mosa odjuren, ett efter ett, med en sko... HA!! Vilket skämt! Jag vågade mig inte ens i närheten av dem! Nä, det var bara att stänga dörren in till köket, gå och lägga oss och hålla tummarna att kackerlackerna inte skulle ta sig ut från köket och in i sovrummen. Det fick bli ett fall för hyresvärden dagen efter. Kan säga att den natten sov vi inte speciellt gott...

Febermask:

Här i Thailand finns det en sorts mask som liknar en STOR och TJOCK 1000-foting, fast "klädd" i ett ljusbrunt "pansar". Denna otrevliga varelse hade vi inne på toaletten en dag. Jag fick snabbt tag i vårt supereffektiva spray mot kackerlacker och annat skröfs, och tryckte väl iväg en något överdriven dusch med dödligt medel. Masken vred sig i plågor innan den till slut låg alldeles stilla, och jag stod bara och kände mig SÅ lättad. Vilken makt man har med den där sprayflaskan i handen!! :-) Vi fick senare veta att dessa maskar kan knipas med sina gaddar baktill, vilket kan framkalla feber på oss människor. Usch!
Grodan Boll:

Han har visserligen tröttnat nu, men ett tag hade vi just Grodan Boll på besök i köket varje natt. Han tog sig in, precis som alla andra snyltgäster (sniglar och kackerlacker och möss...), via den stora öppningen under dörren, som leder ut mot träsket, bakom vårt hus (Varför har man en dörr som inte leder nå'nvart förutom rakt ut mot ett träsk?? Och när man nu ändå kände att man ville sätta in en dörr just där, VARFÖR såg man då inte till att den sluter tätt??). Nåja.... Den där Grodan Boll, han var nog en lycklig skit, så länge han stod ut med att varje morgon bli uppsopad i sopskyffeln och sen ivägslungad genom luften till andra sidan vägen. Bara för att på kvällen återigen ta sig in i vårt kök och göra sina behov på vårt golv! Han hade ju skaffat sig världens största skithus! "Som en, gummiboll kommer jag tillbaks till dig..."

Ödlor:

Dessa tyckte vi var lite jobbiga i början, men nu är det faktiskt riktigt hemtrevligt med de små liven som springer runt på väggarna och ibland även pratar lite... Jo, faktiskt!

Utanför dörren har vi katter som ibland lägger sig och solar på vårt bord på terrassen. Om de inte känner för att ta sig en tur in i huset, förstås... Mamma Mu och hennes små kalvar har vi oxå på besök allt som oftast. Nä, inte inomhus, men nästan...

Tuppen gal från staketet precis utanför vårt sovrumsfönster med start kl.06.00. Efter ett tag flyttar han runt till andra sidan av huset, och fortsätter gala därifrån, för att försäkra sig om att INGEN fortfarande sover när klockan är 07.00. Tuppjävel! I alla fall de dagar man är ledig... När han till slut ser oss sitta och käka frukost, struttar han stolt och rak i ryggen som en fura, fram och tillbaka, utanför vår dörr, tillsammans med sitt harem av höns. Och efter sig lämnar de sina bladdor av hönsskit...

De senaste dagarna har vi haft ett lite ovanligare besök i vårt hus. Gärna 2 stycken är de, när de kommer inhoppandes sådär nyfiket, för att kolla läget och kanske till och med hitta lite käk av nå't slag...

Skulle det dyka upp nå't mer djur här på Månssons Zoo, så lovar jag att återkomma med detaljer! ;-)

Måndag...

Idag har vi:

- satt en råttbur i köket och "laddat" den med banan (tips av grannen...)
- varit en sväng i Saladan efter skola och gym (behövde inhandla havregryn, tandborstar, deo...)
- köpt en ny hjälm till mig (min blev stulen i fredags!)
- ringt och sjungit "Vi gratulerar" för mamma/mormor/svärmor
- ätit på en ny restaurang
- kollat lite på flygstolspriser för hemresan till sommaren (känns konstigt)

Vädret är fortfarande inte sådär jätteroligt, men när vi ringde hem till mamma och fick se henne och Karin (kollega), klädda i tjocka jackor och tröjor (nä, de brukar nog inte sitta framför datorn fullt påpälsade, utan var precis på väg ut för att gå en runda), så kändes det helt plötsligt inte så farligt med lite regn! ;-) Vi kan ju trots allt ändå gå i kortärmat och shorts...

Idag är det precis en månad kvar till julafton! Känns helt sinnes... Jul? Nu? Här? Vad vi ska hitta på över julen, vete sören, men skönt med ledighet ska det bli! Både jag och barnen längtar tills vi kan få sova lite längre på morgonen. En "visa-run" till Krabi blir det nog förstås, någon av dagarna på jullovet. I slutet av januari åker vi till Kuala Lumpur, för att ansöka om ytterligare ett "double-entry visa", om allt går som vi tänkt oss.

Och hur ofta gör det, det...? ;-)

Ny frissa!

Imorse klippte vi till! Eller "trimmade till" det, rättare sagt. Movitz's hår har blivit fullständigt jätteknasigt här nere! Han är väl inte precis känd för att ha ett tjockt och tåligt hår, och nu var det bara tvunget att vi klippte av det! Så, fram med trimmern, redan innan frukost, och bort med allt det tunnslitna, toviga! En efter-bild kommer snart...

Livet är skört...

Igår tog livet slut för en thai-kille här på ön. Han körde utan hjälm på sin moppe och skulle dra förbi en annan moppe, när de hakar fast i varandra, och killen utan hjälm faller och far genom luften 5-6 meter och störtdyker rakt ner i gatan. Jag satt på en restaurang och käkade lunch och noterade att det blev lite köbildning på gatan utanför. När jag gick tillbaka till skolan, såg jag en moppe ligga mitt på vägen några 10-tal meter längre fram. Sadeln låg en bit därifrån och sidan om låg ett par flip-flop skor. Sen såg jag blodfläcken på marken... Jag fick en klump i halsen och blev alldeles piggig på kroppen. Jag såg ju att det inte var Niklas' moppe eller flip-flop skor, men kunde ändå inte låta bli att tänka tanken om det hade varit han som kört omkull...
Några av mina kurskamrater stod på restaurangen alldeles intill där olyckan inträffat och jag frågade om de sett något. Jodå, det hade sett alltihopa. Någon hade visst stannat med sin pick-up och man hade hjälpts åt att lägga upp den livlösa kroppen på flaket och sedan körde pick-upen iväg mot sjukhuset i Old Town. Men förmodligen hade killen på moppen dött omedelbart när han slog i gatan. Någon hade ringt till sjukhuset från min skola, för att förvarna läkarna, men inte fått något svar... Att råka ut för någon olycka, oavsett sort, här på Koh Lanta, ska man akta sig för!

Jag är glad att jag slapp se när olyckan inträffade - det var obehagligt nog att se moppen, flip-flop skorna och blodfläcken, bara minuterna efter att det hände! Men jag är framför allt glad att det inte var Niklas. Eller Christofer, för den delen! De kör ju ganska mycket i trafiken varje dag.

Stryktips

Jaha, då ska man bli miljonär igen! :-) Det skulle verkligen sitta fint nu... Igår var vi på Funky Fish. I vanlig ordning, skulle jag nog våga påstå... Det var en mulen, men ändå väldigt skön eftermiddag vi hade på favvisstället. Medan vi vuxna satt och pratade och hade det gott, lekte barnen och hade roligt i sanden. De badade lite och körde med bilar och byggde torn och vägar i vattenbrynet. Precis som det ska vara en helt vanlig fredag eftermiddag i november! ;-)
Niklas, Christofer, Micke och Christoffer satte ihopa en tipperad som de ska dela med ytterligare två killar, Kenneth och Håkan. De ska i fortsättningen lämna in tipset varje vecka via nätet. Så nu håller vi tummarna! Några pengar in, blir det inte för mycket av för tillfället...

Kalas...

I torsdags var vi bjudna på födelsedagskalas. Micke Isaksson (längst till höger på bilden) fyllde 45! Grattis! Det blev först lite snacks och god dricka uppe på deras ljuvliga uteplats på 3.e våningen. Vi var ett lagom sällskap på 16 personer. Christoffer - Mickes och Tinas son (intill Micke på bilden), överraskade med att komma inrusandes i huset efter att ha anlänt med flyget från Sverige till Krabi, och sedan transporterat sig hem till ön, fort som tusan, för att hinna vara med på kalaset. Förmodligen bästa presenten... Av familjen Månsson fick födelsedagsbarnet 2 lektioner i thai-boxning. Nu hoppas vi såklart att han är schysst och ringer och talar om när han ska dit. Vi vill ju gärna vara med och titta!
Middag intog vi på Bajen och det blev sång och tårta till efterrätt. Vid 21.30-snåret tog vi våra genomsvettiga barn (behöver väl inte skriva varför... Bajen... hoppeborg...) på mopparna och for hemåt. Det var ju skola dagen efter...

Tillbaka till vardagen...

Vi har precis pratat med Lasse över Skypen och fått reda på att Anna x 2, Henke och Fidde har landat i Sverige. De skulle egentligen varit hemma som igår kväll/natt, men efter att något varit fel med flygplanet när de skulle lyfta igår eftermiddag, blev det försenat och sällskapet fick stanna i Phuket ytterligare en natt. Tidigt i morse lyfte de från Phuket flygplats...

Och så är vår thai-vardag här igen. För er som undrar hur en thai-vardag kan se ut, kommer här en redogörelse:

06.30 - väckarklockan ringer första gången
07.00 - uppstigning
07.15 - havregrynsgröten nästan klar
07.30 - frukost
08.00 - barnen åker iväg med skolskjutsen och Niklas sticker till gymet
08.30 - jag kör till skolan efter att ha kollat igenom mail och så
10.00 - Niklas tillbaka från gymet (vi andra är fortfarande i skolan...)
14.00 - jag slutar skolan och sticker till gymet (vad Niklas gör fram tills nu, vet jag inte riktigt...)
14.30 - barnen kommer hem från skolan och de äter mellis med Niklas
15.30 - jag kommer hem från gymet och vi går och badar en stund
16.30 - tillbaka från poolen och duschar och byter om
17.00 - läxläsning
18.00 - vi kör och äter nå'nstans
19.00 - hemma igen (barnen ritar lite eller jobbar i sina pysselböcker, ev. mer läxläsning)
19.30 - barnen gör sig redo för sängen
20.00 - barnen sover (eller åtminstone bör sova), jag läser min egen läxa och bloggar lite, Niklas tittar oftast på film
21.30 - jag går och lägger mig (oftast)
23.30 - Niklas kryper till kojs

Kanske inte så mycket som skiljer sig från vardagen hemma i Sverige... (förutom den vardag som Niklas har här :-)), men vi har det VARMT & GOTT!!! ;-)

Att det snart är jul känns bara helt underligt. För oss känns det som om tiden stannat i den bästa av sommarmånaderna. Att det är mörkt och ruggigt hemma blir nästan svårt för oss att förstå.

Hej då!

Vi hade planerat att köra med in till Saladan för att vinka av Fidde och Anna vid båten, men eftersom vi inte får liv i Movitz (klockan är endast 07.30), fick det bli så att Niklas och Liam körde med på moppen, och jag fick stanna här hos en sovande Movitz... Så nu har jag precis vinkat hej då till dem när de åkte förbi med pick-up'en, och ropat att de ska hälsa hem till alla våra nära och kära! Så tomt det känns redan... Snyft!

Trevlig resa, önskar jag dem, och hoppas att vi hörs på SKYPEN direkt när de kommit hem till Sverige igen.

Bedrövligt!

Här sitter jag i lugn och ro och surfar runt bland bloggar och annat på nätet, när det plötsligt slår mig att jag inte gratulerat min älskade pappa på Fars Dag!

FÖRLÅT!!!

Skickar den största kramen till dig här och nu, pappa! En vecka försent. Så när som på en knapp timme (thailändsk tid...).

Nationalparken

Vilken dag vi haft! Som vi bestämde igår, så for vi alltså till Nationalparken idag, med goda baguetter från Faim de Loup och vatten i fikakorgen. Vädret har varit helt OK. Lite väl blåsigt, men ändå varmt och skönt. Vägen ner till Nationalparken är ju, som jag berättat i ett tidigare inlägg, inte av bästa kvaliteten, så med tanke på det, tyckte vi nog att det var bäst om Anna fick hyra en ny, egen moppe, istället för att åka med Fidde (det hade nog aldrig funkat på de vägarna...). Den förra är nämligen fortfarande på "rehabilitering"... Och en sak är ju säker - "Moppebruttan Anna" är tillbaka! SOM hon körde! :-) När vi kom fram till Nationalparken blev det lite bad i havet innan vi traskade upp till fyren för att fika och njuta av utsikten. Därefter tog vi oss upp och igenom djungeln på den nästan 2 km långa vandringsslingan. Alla utom Anna. Hon valde att sitta i skuggan och läsa en bok istället (hon missade ingenting...). Tyvärr fick vi inte se några spännande djur på vår vandring, men istället fick vi ett rejält träningspass både för benen och flåset, eftersom slingan i djungeln mestadels bestod av höga trappsteg och branta backar. Det gäller att se positivt på saker och ting! ;-) När vi kom "i mål" var det riktigt skönt att få sätta sig på moppen och vila benen lite...
Tillbaka på resorten, tog vi oss en god fruktshake och njöt av solen som värmde så gott en stund. Ett dopp i poolen hanns oxå med, innan vi drog hem för att duscha och sedan köra iväg till Bajen för att käka en god middag. Hamburgare, pizza och thaimat... Efter maten blev det lite Nintendo Wii-spel (golf) och barnen hoppade sig, som vanligt, fullständigt genomsvettiga i hoppeborgen.
Nu har Anna precis sagt hej och go'natt till mig och barnen. Fidde och Niklas ska hänga med några thaiare från resorten, på Karaoke-bar i kväll, och har redan (redan? när klockan är 22.30?) gått till baren på resorten för att ta en öl (eller två...?), så jag tänker nog gå till sängs alldeles strax. Det är inte utan att vi nog är lite trötta efter en ovanligt aktiv dag, idag... :-)

En stund på Klong Dao...

Ikväll for vi till Klong Dao för att spela fotboll med andra barn och vuxna från barnens skola, men när vi kom dit, såg vi inte en enda från Lanta Sanuk School... Där var ett gäng, för oss okända människor, som redan var i full gång med att lira boll, men vi tyckte det kändes lite dumt att gå fram och fråga om vi oxå fick vara med, så det blev lite krabbjakt i lågvattnet istället en stund... Vilket var riktigt roligt! Liam och Niklas vågade bara peta lite på krabborna med vars en pinne, men tog stora skutt till sidan när krabborna rörde på sig. Kvicka rackare! Krabborna, alltså... En kille hade däremot lyckats fånga en stor krabba som vi fick fotografera.
På stranden var det full rörelse... några joggade, några badade, ett gäng spelade fotbll, en del satt bara ner och njöt av den ljumma förkvällen och ett förälskat par skulle strax vigas. Mitt i alltihopa stötte vi på en Blentarps-kille (!), numera bosatt i Stockholm, och pratade lite med honom och hans familj. De är här för en månads semester.

Imorgon har vi planer på att åka ner till Nationalparken här på ön. Vi tycker att där var så fint, jag och Niklas, så vi vill gärna visa det för Anna och Fidde... Vi håller tummarna för att det blir bra väder imorgon!

Natti!

Loy Kratong

Igår var vi i Old Town, för att se hur man firar Loy Kratong - ett festivalliknande spektakel, som från början (för sisådär 1.500 år sedan) egentligen var ett sätt att hedra och tacka vattnet i floder och hav. Det livsviktiga vattnet... Men idag är det, som sagt, ett spektakel mer riktat mot oss turister... I Old Town fick vi vara med om ett karnevalståg, modell mindre, som avslutades med ett blomstrande ekipage, med de 3 finalisterna i Hotell Pimlai's egen skönhetstävling, sittandes högst upp, som "pricken över i".

När mörkret lagt sig, var vi åter på vår egen resort, för att se de 100-tals "rislampor" som sakta, sakta steg upp mot himlen över havet. Otroligt vackert! Och så avfyrade man några raketer oxå... För säkerhets skkull :-) Loy Kratong går egentligen ut på att man skickar ut sina sorger och bedrövelser i havet, i små "båtar" gjorda helt av material från bananträdet. I dessa "båtar" lägger man några baht, en liten bit av en nagel samt några hårstrån. Och så får man passa på att önska något (typ att man får fortsätta vara frisk, att man ska nå välgång i livet eller att man ska vinna en miljon... kronor, alltså... :-)). Man skulle nog kunna säga att det är en "reningsprocess". De som vill kan såklart köpa en egen "Kratong" för mellan 50 och 100 baht. Våra barn fick dock tillverka egna "Kratonger" i skolan igår, vilka de skickade ut i havet på kvällen. De var så fina! Dekorerade med pärlor, blommor, ljus och rökelse. Liam blev jätteledsen och började gråta när han släppt ut sin "båt" i havet. Han ångrade sig och ville ha kvar sin fina "kratong"... Men det gick ju inte. Den var redan långt borta tillsammans med kratongen som Movitz gjort. Jag tror att de små "båtarna" seglade bort tillsammans, sida vid sida, som brödrar...

Det var åtminstone det jag försökte trösta Liam med.

Anna gästbloggar

Ja, tiden har verkligen gått fort. 2 dagar har vi kvar bara... Det har varit fantastiska dagar här på Koh Lanta! Tyvärr med lite dåligt väder, men vi har ju fått vara tillsammans med Niklas, Jenny och barnen, så det har ändå varit OK. Hade det varit en "ren" solsemester vi varit iväg på, hade vädret varit en besvikelse, men det är ju inget man kan göra något åt...

Just när det började kännas riktigt bra att köra moppe, och jag liksom började bli "varm i kläderna", tog det där med "moppebruden", här om dagen, plötsligt slut... Jag, Fredrik och Niklas hade varit inne i Saladan och shoppat lite på förmiddagen, och på vägen hem hade vi bestämt att vi skulle stanna till vid Mr Green för att käka lunch. Fredrik och jag tog mopparna och körde i förväg, eftersom Niklas skulle in ett ärende på banken först. Väl framme vid Mr Green, körde jag in till vänster sida och skulle därefter göra en U-sväng (eftersom restaurangen låg på andra sidan vägen och för att det är direkt förenat med livsfara att göra högersvängar i denna kaotiska trafik). Nu bar det sig inte bättre än att jag fullkomligt tappade kontrollen över moppen, vilket resulterade i att jag helt plötsligt befann mig i ett vattenfyllt dike! Tillsammans med moppen... Hela moppen, så när som på sadel och styre, var under vattenytan, och därmed även jag själv upp till ändan. Jag satt alltså kvar på moppen och tittade med bedjande ögon upp på Fredrik, som kom rusandes dit i full fart: "Kan du hjälpa mig upp?" Jodå, hjälp fick jag. Både av Fredrik och några thaiare som fick hjälpa till att dra upp moppen ur vattenhålet. Något skärrad och skakig i benen gick jag och Fredrik och satte oss på Mr Green, för att ta en dricka i väntan på Niklas, som dessvärre aldrig dök upp. Något som "dök upp", däremot, var chocken efter turen ner i diket med moppen! Jag började stortjuta och skratta hysteriskt om vartannat. Stackars Fredrik såg helt förskräckt ut: "Vad är det, mamma?? Skrattar eller gråter du??!" Jag kunde bara svara att jag inte riktigt visste. Men en sak visste jag, och det var att jag tyckte det hela var Niklas' fel! Snyftandes och skrattandes försökte jag förklara för Fredrik att det var ju Niklas' idé att vi skulle stanna och käka lunch på Mr Green, och nu hade jag kört och kvaddat moppen, och Niklas var inte ens där!!! När jag, efter en lång stund, hade samlat mig tillräckligt, tog jag Fredriks moppe och körde hem till resorten och Fredrik fick stanna kvar och "vakta" min moppe som inte längre var körbar... Väl hemma på resorten skrämde jag livet ur både Jenny och Niklas, när jag åter igen satte igång med mina snyftningar och hysteriska skrattattacker. De trodde ju att det hade hänt Fredrik något, eftersom jag kom ensam och var alldeles uppskärrad! Niklas fick ge sig av med både Chez och Ee i en pick-up, för att hämta hem moppen (och Fredrik), som fortfarande befinner sig på verksta'n... Numera åker jag baktill på Fredriks moppe när vi ska någonstans...
Vi har haft (och har fortfarande) många och långa, goda skratt åt detta, speciellt när Fredrik ger sin version av det hela. I hans ögon är jag inte längre någon "moppebrud" utan snarare en "hysterisk klimakteriekossa"!!

Detta blev ett ganska långt inlägg, men kanske har jag fått någon att dra på smilbanden. Tyvärr (tycker alla här, utom jag), finns det då inga foton på mig och moppen i diket, bara ett på vattenhålet som Fredrik tog efter att jag kommit upp därifrån... Historien kommer säkert, att med inlevelse, berättas både en och två gånger hemma i Sverige av Fredrik. Själv har jag förträngt alltihopa... ;-)

//Anna

Besökstiden snart slut...

Imorgon ska jag vara ledig från skolan. För snart åker ju Fidde och Anna hem till Sverige igen, och då vill jag såklart umgås med dem, så mycket som möjligt, innan de far. Se'n ses vi ju inte förrän till sommaren nå'n gång... Konstigt känns det, att de ska åka från oss. Att ha dem i närheten, är ju det vi egentligen är vana vid...

Nu ska jag, Niklas och barnen åka till Klong Dao (stranden nedanför barnens skola) för att träffa några andra familjer och spela fotboll och umgås en liten stund. Fidde och Anna "ligger lågt" och stannar på resorten för att slappa och läsa sina böcker under tiden.

Familjen Månsson på besök...

Tja, det där med att det skulle vara "åregnat" vid detta laget var ju alldeles fel! Nu har vi haft mulet och några regnskurar på det, i dagarna 3! För min och Niklas och barnens del spelar det inte så stor roll, men för våra besökare är det ju trist...
Men vi har i alla fall hunnit med en massa roligt! I torsdags kväll körde vi, som jag skrev i förra inlägget, till Old Town för att käka kvällsmat. Turen dit gick hur bra som helst! Ingen eftersläntrare där, inte! Nu kör Anna Månsson moppe som om hon aldrig gjort annat! ;-) Det blev en liten promenad längs huvudgatan (vilken oxå är den enda gatan) innan vi gick till restaurangen för att käka. Under tiden vi satt och åt, började det blixtra ute över havet, så vi fick snabbt äta upp, betala och sedan ge oss av hemåt i en flygande fart. Nja, kanske inte direkt flygande, det var ju mörkt när vi startade hemfärden, och då får man köra lite mer försiktigt. Men det gick relativt snabbt i alla fall och hem kom vi hela och hållna.
På fredagen begav sig alla, utom jag, eftersom jag var i skolan, till Funky Fish, för att äta lunch. Efter skolan gjorde jag de andra sällskap. Några timmar förflöt medan vi njöt av att inte göra någonting alls, och framåt 4-snåret begav vi oss hemåt för att duscha och sedan åka och käka på Retro. En skön fredag, trots det mindre roliga vädret!
Lördagen hade vi tänkt skulle bjuda på strålande sol och varmt och gott, men icke! Vi vaknade upp till en ganska mulen himmel, så i stället för att åka ner till Kantiang Bay för att sola och bada hela dagen, blev det först en sen frukost på Faim de Loup (2:a-frukost för vissa) och sedan körde vi nedåt ön för att besöka öns (enda?) vattenfall. Det blev en annorlunda upplevelse, men desto roligare! Vi visste först inte riktigt vad Anna Månsson skulle tycka om att köra på de bitvis riktigt dåliga vägarna, när man kommer så långt ner på ön, men hon visade sig vara en fullfjädrad "off-road" förare! ;-) Det gick hur bra som helst! Jag tror till och med att samtliga tyckte det var riktigt roligt med lite utmanande moppekörning... Väl framme vid "Waterfull" (som det står på skyltarna när man börjar närma sig), blev vi visade vilken väg vi skulle gå för att komma till vattenfallet. Så vi gick. Och gick. Och gick... Vi följde en bäck som ringlade sig genom djungeln och det var på sina ställen rikigt vackert och exotiskt! Vi fick traska i den svalkande bäcken mestadels, men även på slingrande stigar genom tät djungel. Ett riktigt äventyr... Efter något som kändes som en väldigt lång stund, kom vi slutligen fram till "Waterfull". Kanske inte riktigt som Niagara fallen, men nästan. Kolla in bilderna i webalbumet! ;-) Nåja, skämt å sido, det var jättehärligt och jätteroligt att svalka sig i de 7 strålarna som forsade ner från klippkanten 25 meter upp! :-) Avsvalkade och endast iklädda badkläder, började vi vår vandring tillbaka ut ur djungeln. Och såklart började det att regna! Och det var som vanligt inte det lilla regnet, utan det fullkomligt vräkte ner. Tur var att vi befann oss mitt i djungeln! Dels för att alla stora, gröna blad skyddade oss en hel del från regndropparna, men förmodligen främst för att det måste ha varit en rolig syn, där vi gick i våra bikinis och flipflop, jag och Anna Knutsson, mitt i djungeln, på en liten ö i Thailand... Det var inte utan att jag fick skrattat lite för mig själv när jag tänkte på hur roliga vi måste se ut! Och det där med att de stora, gröna bladen skyddade oss från regnet var egentligen inte helt sant. Anna Månsson, som inte badade i vattenfallet, promenerade med sina kläder på, men hon var fullständigt genomvåt när vi kom fram till mopparna! Regnet vägrade att ge med sig, så det var bara att sätta sig på mopparna och ge sig iväg på den typ 35-minuter långa färden tillbaka hem! SOM vi såg ut! Anna Knutsson endast i klädd bikini, flipflop och hjälm, bakom Henke i liknanade utförande som Anna, fast utan bikini, men med badbyxor istället. Jag, Niklas, barnen och Fidde såg ungefär likadana ut som det första ekipaget och sen kom Anna Månsson i blus och jeanskjol. Vilken det RANN vatten från, när hon steg av moppen vid macken där vi stannat för att tanka. Och här ska tilläggas, att det komiska med hela grejen, vid det laget, faktiskt började lägga sig... Nu började vi istället frysa och ville bara hem. Leendet som jag haft på mina läppar hela vägen fram till macken, var borta... :-) Vi kom hem till slut och kunde, efter att ha duschat och fått torra kläder på oss, ändå skratta åt det hela. Så det blev en tidig middag på Bajen med en snabb runda minigolf efter maten och därefter sängen. Vi var trötta...

Idag har vi varit ute och snorklat vid PhiPhi öarna. Fortfarande inget roligt väder... Niklas och Christofer gjorde 2 nya dyk och fick se ytterligare haj och någon rocka. På hemvägen stannade vi till för att lämna av Henke och Anna på PhiPhi, där de ska stanna 3 nätter, innan de far vidare till Phuket och därefter hem till Sweden. Anna och Fidde stannar här hos oss en vecka till...

Det här blev ett lååångt inlägg... Hoppas att ni inte blev uttråkade.

Snart helg...

Nu är klockan 08.30 och jag sitter på skolan i väntan på att dagens lektioner ska starta. Och passar därför på att göra ett litet inlägg.
Hemma ligger Henke, Anna och pågarna och sover. Niklas är på gymet och jag sitter alltså här. Vi har tagit barnen lediga från skolan idag och imorgon (fredag). Tänkte att de oxå skulle få lite semester nu när en stor del av familjen Månsson har semester, här hos oss.
I tisdags eftermiddag blev det rena julafton för våra killar - radiostyrd bil (en rejält stor!!) till Movitz i födelsedagspresent från farfar och Anna, filmer av Anna och Henke, pysselböcker, keps, tuschpennor, godis, ännu ett snorkelset till Movitz från mormor och morfar (nu har han 3 set!) m.m.... En kanondag för Liam och Movitz, med andra ord! ;-)

Ikväll ska vi köra till Old Town för att käka kvällsmat. Hela gänget har hyrt moppar! Det är allt en syn när vi kommer på en lång rad, 5 moppar, med mig i täten för att visa vägen och så Niklas sist för att "fånga upp" eventuella eftersläntrare. Vi har lite problem med Anna Månsson... :-) Till hennes försvar ska dock sägas att det är verkligen inte helt lätt att köra på dessa trafiktäta vägar, som dessutom är riktigt dåliga på sina ställen, med stora hålor, när man inte är van vid att köra moppe. Inga incidenter än så länge! Att hyra moppe när man är här på semester är ett utomordentligt sätt för att lätt och smidigt ta sig mellan t.ex. olika stränder, samt att man får större möjlighet att utforska ön på ett annat sätt på egen hand. Att ta en tuktuk till Old Town, t.ex., skulle ta ganska lång tid, men med moppe kan man ta sig dit betydligt snabbare.

Det fina vädret håller i sig och man börjar tro nu att regnperioden är över. Hoppas, hoppas. Det är bara så gött att vakna på morgonen och se denna blåa, fina himmel utan ett enda moln!

Nu börjar mina lektioner snart, så jag måste sluta.

Tisdag morgon...

Vilken morgon att vakna upp till!! Klarblå himmel (helt sant, denna gången!) och vindstilla. Idag blir det varmt! Och så väntar vi ju mer Sverigebesök idag. Henke, Anna, Fidde och Anna kommer med båten från Phuket i eftermiddag. Niklas ska åka med Ee, in till piren i Saladan, för att möta upp och ta våra gäster med hem hit. Kan knappt bärga oss!

Igår var vi på VISUM-resa till Malaysia. Hela dagen (06.30-17.30) i en pickup, susandes fram på Thailands kringelikrok-vägar i ca 130 km/tim. Inte den mest avkopplande färden, måste jag säga, men det gick bra. Och nu får vi stanna i Thailand ytterligare 60 dagar, innan vi behöver göra ytterligare VISUM-resa. Kanske blir det till att fira nyår i Kuala Lumpur? Vi får se, vi får se... På Pålssons blogg kan man läsa om pappersexercisen man måste genomföra vid Thailand/Malaysia-gränsen. Inte utan att vi drog på smilbanden emellanåt - helt sanslöst! Men det gick som sagt bra och väl hemma igen vid 17.30-snåret gick vi ner på resorten och såg solnedgången och käkade kvällsmat. Det är så vackert! Movitz passade på att ta sig ett dopp i poolen oxå.

I söndags kväll tog vi farväl av familjen Ohlsson, som efter några dagar här på ön, igår förmiddag, skulle fara vidre till bl.a. Koh Muk. Kanske återvänder de hit till oss till helgen, men inget är bestämt. Sista dagen med Ohlssons blev en riktig slappedag. Vi låg vid poolen precis hela dagen. Badade, solade, drack en öl, käkade lite stekt ris, fick se en orm och hade det bara oförskämt bra. Ännu en toppendag!

Födelsedag!

I lördags fyllde Movitz 5! Hipp, hipp, hurra!! Det är inte klokt - var tar tiden vägen?! Fram på förmiddagen, när den här lille killen behagade vakna till liv efter sin skönhetssömn, som är ett måste för att han över huvud taget ska fungera, tände vi ljus och sjöng "Vi gratulerar, vi gratulerar...". En av presenterna denna morgon hade kommit med posten för någon vecka sedan ända från Sverige! Det var ett litet paket från vår kära f.d. granne i Karup, Eva! På kortet stod det att innehållet var något som Movitz med all säkerhet skulle komma att få användning för. Och inuti ligger det ett paket Salvekvick plåster!! Det var så roligt! Jag och Niklas skrattade gott åt det hela, medans Movitz, som ni ser på bilden, inte rikgtigt visste hur han skulle agera. TACK, Eva, för din humor!! Movitz skickar en kram till dig! ;-) Dagen till ära käkade vi frukost "ute". Visserligen "bara" på resorten, men det var riktigt mysigt! Även denna dag bjöd på fantastiskt väder med sol från klarblå himmel (nåja, nästan i alla fall...), och förmiddagen spenderade vi tillsammans med Ohlssons vid poolen och i poolen. Lovely! Så där ska man ha det när man har det som sämst!! Tänk om det är "å-regnat" nu? Det hade väl bara varit helt gött?
På eftermiddagen drog vi in till Saladan, allihopa. Anneli ville gärna shoppa lite och jag och Niklas hade lovat barnen vars ett spel till deras nya Nintendo-konsoler. Väl inne i Saladan fick vi väl alla på oss spenderarbyxorna och det prutades till höger och vänster. Det blev skor, halsband, snorklar (tack, farmor & Lennart!!), spel, pannkakor (nä, dessa prutade vi inte på...) och julklappar. På hemvägen stannade vi på Bajen för att äta en tidig födelsedagsmiddag med glass och skön(?)sång till efterrätt. Efter att mörkret lagt sig över ön, gick vi ner till poolen på resorten, så att barnen fick ta ett kvällsdopp och vi slängde oss i vars en solstol med en bira.

Vilken dag!!!

Surprise!

I torsdags eftermiddag låg jag på soffan och läste en bok, medan ungarna och Niklas spelade dataspel. Ute var det ett riktigt busväder! Regnet öste ner och det var blåsigt och otrevligt. Plötsligt knackar det på rutan och jag hör en mansröst säga nå't på skånska. Tog såklart för givet att det var Christofer, men inte då... Snacka om överraksning! Utanför står Mikael Ohlsson, från vår kära "hem-håla" Blentarp, med familj (Annelie, Amanda, Frida och Vincent)!! Visserligen visste vi att de skulle komma hit nå'ngång under veckoslutet, men inte att de skulle ta sig ända fram till vårt hus på egen hand! Och inte väntade vi dem redan på torsdagen! Men så roligt! Och så konstigt! Det är ju inte precis varje dag man träffar på så'na kändisar här nere! Fast det känns lite som om vi kanske bör vänja oss - Jenny och Jocke från Skurup har ju alldeles nyligen åkt härifrån, och imorgon kommer en del av Niklas' familj hit och hälsar på några veckor. Verkligen kul med besök hemifrån!
Trots att familjen Ohlssons kläder vid ankomsten, var genomvåta efter den regniga båtturen från Phuket till Phi Phi och sedan vidare till Koh Lanta, tidigare på dagen, tog vi en snabb, typisk (?) "torsdagseftermiddagsfika" bestående av svenskt godis, whiskey och rött vin och en massa prat om allt och inget. Tack familjen Ohlsson, för alkohol och godis!!! Därefter traskade Niklas och Mikael ner till "vår" resort för att höra om det fanns nå't ledigt rum. Och det fanns det! Kvällsmat intog vi på Funky Fish, tillsammans med Pålssons och Krons och därmed fick vi även sagt hejdå till Jocke och Jenny och Julius och Oliver, som skulle fara vidare på sin Thailandsresa på fredagmorgonen.

Fredagen bjöd, hör och häpna, på alldeles underbart väder! Efter skola och fredagstest for vi tillsammans med våra svenska vänner till Funky Fish för att käka lunch och bara slappa lite. En helt ljuvlig typ "after-work"-eftermiddag! Även om vi inte precis jobbar...