Livet är skört...

Igår tog livet slut för en thai-kille här på ön. Han körde utan hjälm på sin moppe och skulle dra förbi en annan moppe, när de hakar fast i varandra, och killen utan hjälm faller och far genom luften 5-6 meter och störtdyker rakt ner i gatan. Jag satt på en restaurang och käkade lunch och noterade att det blev lite köbildning på gatan utanför. När jag gick tillbaka till skolan, såg jag en moppe ligga mitt på vägen några 10-tal meter längre fram. Sadeln låg en bit därifrån och sidan om låg ett par flip-flop skor. Sen såg jag blodfläcken på marken... Jag fick en klump i halsen och blev alldeles piggig på kroppen. Jag såg ju att det inte var Niklas' moppe eller flip-flop skor, men kunde ändå inte låta bli att tänka tanken om det hade varit han som kört omkull...
Några av mina kurskamrater stod på restaurangen alldeles intill där olyckan inträffat och jag frågade om de sett något. Jodå, det hade sett alltihopa. Någon hade visst stannat med sin pick-up och man hade hjälpts åt att lägga upp den livlösa kroppen på flaket och sedan körde pick-upen iväg mot sjukhuset i Old Town. Men förmodligen hade killen på moppen dött omedelbart när han slog i gatan. Någon hade ringt till sjukhuset från min skola, för att förvarna läkarna, men inte fått något svar... Att råka ut för någon olycka, oavsett sort, här på Koh Lanta, ska man akta sig för!

Jag är glad att jag slapp se när olyckan inträffade - det var obehagligt nog att se moppen, flip-flop skorna och blodfläcken, bara minuterna efter att det hände! Men jag är framför allt glad att det inte var Niklas. Eller Christofer, för den delen! De kör ju ganska mycket i trafiken varje dag.