Surprise!

I morse skrev jag en lista på vilka ärenden vi skulle uträtta under dagen idag. Första dagen på jullovet. Barnen i skolan. Så skönt att i lugn och ro kunna åka in till Saladan och uträtta vad man ska, utan en massa tjat om än det ena, än det andra... Eftersom mitt dumma knä, som jag skadade på en firmafest för snart 1½ år sedan, har bestämt sig för att göra livet surt för mig en tid nu, så var det ingen mening att hänga med Niklas upp till gymet i morse, utan jag fick istället en lugn stund för mig själv framför datorn, när övriga i familjen lämnat huset. Riktigt skönt! När Niklas kom hem tog han en dusch och gick sedan ner till poolen. Och sen blev allting väldigt konstigt...

Vid lunchtid ville jag att vi skulle åka och äta nå't och sedan köra vidare in till Saladan, för att uträtta alla våra ärenden och kanske ta pojkarna med på mopparna hem när de slutade skolan kl.14.00. Men nä, det skulle vi inte... Niklas skulle istället iväg och snacka med en snubbe på Poseidon Villas, så jag kunde väl själv köra in till Saladan? Men nä, det ville jag inte... Det är så trist att köra ensam! Jag var ju hungrig och tänkte att vi då åtminstone kunde köra till "Engelsmannen" och käka lunch. Men nä, inte det heller... Niklas var inte hungrig, utan då kunde jag väl själv gå och köpa mig nå't lätt? Amen va' f-n??! Första dagen på jullovet och så har man en så tråkig äkta hälft som inte vill göra nå't tillsammans med sin fru! Det var inte utan att jag blev lite irri då... Men för husfridens skull, så bet jag ihop och bestämde mig helt enkelt för att sticka ner till Bulan och ta med mig lite stekt ris hem. På vägen tillbaka, mötte jag Christofer (och Niklas, men honom såg jag inte bland alla andra trafikanter...) och tänkte att han nog var på väg till Bulan han oxå, för att hämta lite käk. Väl hemma satte jag mig på vår uteplats för att käka min lunch och läsa mina nylevererade skvallertidningar. Niklas hade ju åkt iväg till den där snubben på Poseidon Villas (trodde jag...), så jag väntade inte hem honom förrän lite senare. Efter endast 5-10 minuter kommer han tillbaka och säger bara att den han inte var där. Snubben som Niklas skulle ha tag på. OK, inte särskilt konstigt... Men sedan, efter en liten stund, kommer Niklas ut till mig och säger att jag ska ta med mig barnen, när de kommer hem från skolan, och köra ner mot Bulan, men svänga av på en liten grusväg, ner mot stranden, precis invid en skylt där det står Lanta Pavillion. Jaha??? Men du då, undrar jag. Nämen jag sticker nu, får jag till svar. ??!! Okej...? Varför det, frågar jag. Det får du se, säger Niklas. Jaha... Okej då... säger jag, som tycker det hela låter lite spännande. Så när barnen kommer från skolan hoppar vi upp på moppen, alla 3, och börjar leta oss nedåt vägen. Vi hittar fram, men inte ser vi till någon Niklas, inte. Jag ser att även Christofers moppe står på parkeringen, men inte Marias... Känns lite skumt, allting, men vi traskar ner på stranden, jag och barnen och då kommer både Niklas och Christofer ut från en av restaurangerna, med vars ett förkläde på sig!! HA HA!! De ska alltså bjuda på egenhändigt tillagad middag!! Inte illa! Några minuter senare anländer även Maria med Anton och Wilmer. Under tiden som männen fixar och trixar i köket, passar vi andra på att bada och gräva lite i sanden. Klockan är runt 15.30 och solen gassar från en klarblå himmel! Inte kan man fatta att det är den 15 december! LOVELY! Strax är middagen klar och vi får komma och sätta oss vid bordet. Det bjuds på Massaman Chicken, Fried Chicken med Cashewnuts och Paneng Chicken och så steamed rice, såklart. Barnen får en egen meny, bestående av potatismos och köttbullar. Allting tillagat av Niklas och Christofer! Det var så gott! En supertrevlig och uppskattad surprise! Tack, killar!