Äntligen...

Äntligen är jag ikapp verkligheten! Äntligen har vi lämnat huset på Ågevägen i Karup och flyttat in i mina föräldrars hus i Bjärsjölagård! Och nu, efter drygt en veckas boende här, har jag äntligen fått tid över att ordna och organisera bland alla våra prylar. Under hela tiden som jag packat och vippat in porslin i tidningspapper inför flytten, har jag envist hållit fast vid att "Nä, men vi har inte så mycket grejer, faktiskt...", men f-n vet om jag ändå inte vill dra tillbaka det uttalandet nu... Hur som helst så har våra prylar och kläder nu fått sina egna platser på hyllor och i lådor här på Nybyggaregatan 3. Numera kan vi på ett smidigt, men framför allt på ett väldigt normalt sätt, promenera igenom TV-rummet och in i vårt sovrum på källarplan. För bara några dagar sedan, om man skulle in i "vårt" rum, var man tvungen att först ta sig igenom en hinderbana bestående av sopsäckar med skor och kläder i, resväskor med ännu mer kläder i och så till slut några bananlådor med diverse i... SOM här såg ut!!! En kväll skulle jag och mamma kolla på nå't pogram på TV... Vi kunde inte låta bli att skratta där vi satt uppflugna och ihopklämda i TV-soffan bland alla dessa saker! Men nu är det fri väg igen - SKÖNT! Och framför allt så vet vi var vi har våra strumpor, badbyxor och trosor! ;-)

Idag är det precis en vecka sedan vi lämnade över våra nycklar till huset till dess nya ägare. Bye, bye, Ågevägen 11 i Karup.

Det har verkligen varit en påfrestande period med mycket jobb i och kring huset de sista månaderna. Här har vi ångat på i 190, jag och Niklas, utan att egentligen tänka efter hur det hela har påverkat våra barn... Jag fick mig en tankeställare när vi åkte ner till huset förra lördagen, efter att jag och Niklas varit där och tömt och röjt kvällen innan och barnen varit hos mormor och morfar. När Liam kom in på sitt rum kände han sig nog lika tom som rummet var tömt på alla hans prylar. Han satte sig ner på golvet och grät och sa att han inte ville flytta därifrån. Då grät mitt hjärta oxå lite.... "Det går över, ska du se". "Nu ska vi ju ut på stora äventyr och vi ska vara tillsammans hela familjen jättemycket". "Och när vi kommer hem ska vi hitta ett nytt hus att bo i och du och Movitz får nya, fina rum...". Men hur ska en 7-åring förstå allt det??