Skolan välsignad...

Det finns två munkkloster på Koh Lanta - ett i Saladan och ett på östra sidan av ön. Igår hade vi den stora äran att få "träffa" munkarna från klostret i Saladan, då de besökte barnens skola för att välsigna den. Det var en högst annorlunda stund vi fick vara med om, men samtidigt väldigt intressant. Varken fröknar, elever eller vi föräldrar fick just denna dag bära något orangefärgat, eftersom detta är munkarnas färg. Det delades ut sittdynor till oss före ceremonin startade eftersom vi var tvungna att liksom munkarna sitta på gumpen, på golvet. Av respekt sitter man på samma (eller en lägre) höjdnivå som en munk. Det fulaste man kan göra mot en munk är att visa sin fotsula/peka med foten, så det blev till att sitta antingen med benen i kors, som en skräddare, eller på knä. När ceremonin tog sin början, blev vi ombedda att sätta oss med handflatorna mot varandra, som en Lucia, för att visa vår respekt gentemot munkarna. Det hela kändes faktiskt lite fånigt och konstigt. Att sitta där på golvet och först och främst tänka på var man hade sina fötter, och sen även hålla händerna på ett speciellt sätt...
Tyvärr så förstod vi inte så mycket av vad munkarna gjorde eller varför, men det kändes ändå väldigt spännande och underligt. När de satte igång med sina mantra-liknande ramsor fick jag gåshud på kroppen - det blev på nå't vis nästan lite magiskt. Till barnens stora förfäran höll man på med dessa, fullkomligt obegripliga ramsor under en väääldigt lång stund, och när man till slut blev tyst, så var det endast för att omedelbart igen, återuppta "hummandet" i ett annat tonläge. Till slut började även vi vuxan att skruva på oss en aning... När detta "hummande" äntligen tog slut, skulle munkarna äta sin dagliga måltid. Som munk får man endast äta ett mål mat om dagen och det måste vara avklarat innan kl.12. Vi fick hjälpa till att dela ut ris till varje munk i hans egen matskål (se bilderna i webalbumet), som en skänk från skolan. När en munk tar emot mat från "vanliga" människor, måste han äta den från sin matskål - alltihopa tillsammans. Det kan vara lite ris, lite frukt, lite kyckling och lite fisk på samma gång. Som avlsut på hela ceremonin stänkte "gammelmunken" heligt vatten över oss alla. Så nu kommer vi att vara friska och lyckliga ett bra tag framöver! ;-)

Idag har vi varit barnlediga första dagen. SÅ SKÖNT! :-) Jo, men faktiskt! Maria och Christofer har haft besök från Pakistan (svenska kompisar som ska bo där ett år för jobb) och de har dessa dagarna bott på Southern Lanta Resort (där ju barnen går i skolan), så idag har vi varit där och badat och slappat tillsammans, ända tills barnen slutade skolan. Riktigt gott! När det blev för mycket grått på himlen och regnet hängde i luften, bestämde vi tjejer oss för att åka till "Dreamy Spa" på Long Beach och ta vars en massage. Sagt och gjort! Samtliga killar, stora som små, tog sig hem på mopparna (3 på varje...) och vi fick tag i en tuk-tuk som lämnade av oss utanför "Dreamy Spa" precis i samma sekund som himlen öppnade sig och regnet fullkomligt vräkte ner. Vi blev varmt mottagna och fick vars en kopp örtte, medan vi tittade igenom programmet och besämde oss för vilken behandling vi ville ha. För min del blev det en "Royal Thai Massage". 395 thb (= ca 80:-) för en timme! Det måste du testa när ni kommer ner, pappa! Riktigt skönt, men STOR skillnad från den klassiska massage man oftast får hemma. Dock hade jag lite svårt att slappna av och njuta, eftersom jag inte riktigt visste vad som skulle hända (kontrollbehov?), men jag kommer utan tvekan att gå dit fler gånger, så jag ska nog kunna njuta i fulla drag så småning om!
Just nu ÖSER regnet ner utanför och vår grusväg håller i princip på att flyta bort. Det kom en liten tjej förbi för en liten stund sen, och vattnet gick henne upp till knäna! Det rinner in regnvatten från våra fönster, så jag vill helst inte tänka på hur här kommer att se ut i allrummet när vi kommer upp i morgon bitti... Vi har i alla fall lagt upp alla sladdar och eldosor på stolar och bord. Från min dator får man lite strömstötar i sig när man lutar handlederna mot framkanten av tangentbordet, så med tanke på att det är vatten på golvet under stolen jag sitter på just nu, så vågar jag inte sätta ner fötterna...