Koh Lipe i ord...

Koh Lipe var verkligen vackert! Där nere på stranden, den vita, fina... Nästan som potatismjöl... :-) Men som på så många andra vackra platser på vår jord, så blir det ibland lite för mycket med alla turister som skeppas in och ut och fram och tillbaka. Jo, jag vet, vi är oxå turister, precis som alla andra besökare på Koh Lipe, men ändå... Jag tror att ni förstår vad jag menar. Det är synd att det blir så väldigt överdrivet samtidigt som det är klart att man vill SE och UPPLEVA dessa underbara platser! Nåja... Det var en supermysig och avkopplande helg vi hade tillsammans med Pålssons på Koh Lipe. Båtturen dit (och hem) tar 3 timmar ganska exakt, från piren i Saladan. Med speed-boat. Man kan visst även ta sig dit med en något större båt, men då tar resan betydligt fler timmar. 3 timmar räcker...

Vädret var helt fantastiskt hela helgen och vi var alla ganska röda om nosen på lördag kvällen, efter att ha spenderat hela dagen i solen på den där finfina stranden. Fast barnen var nog mer röda på ryggen. De ligger ju mest hela tiden på alla 4 i sanden och gräver och leker. Tänk så roligt man kan ha med sand! De bygger torn, berg och vägar och sedan får deras flip-flops eller foppa-tofflor tjänstgöra som bilar. Verkligen roligt att se att de kan leka så bra UTAN "riktiga" leksaker!

Jag har redan vid ett flertal tillfällen berättat om att servicen och klassen på väldigt många thailändska restauranger, inte riktigt kan mäta sig med den standard vi är vana vid på restauranger hemma i Sverige. Eller hur? Men den restaurang som vi besökte i fredags kväll, när vi anlänt till Koh Lipe, kammar utan tvekan hem 1:a priset i alla kategorier som finns på minuslistan!! Helt j-la otroligt!!! Vår mat på ett annat sällskaps bord, ljummen mat, lååång väntan, notan mitt i en tugga, kallt ris osv... Jag blir helt vimmelkantig av förundran över hur man över huvud taget kan driva ett ställe på detta vis! Men å andra sidan så tror jag att de turister som besöker Koh Lipe, inte stannar mer än ett par nätter innan de far vidare till nästa ö. Och därför behöver man ju inte bry sig om att få gästerna att komma tillbaka - det kommer ju nya hela tiden!

På lördagskvällen tog vi det säkra före det osäkra och stannade hemma på resorten för att käka. Där var så gott som alla bord bokade i restaurangen redan när vi kom, men vi lyckades i alla fall få plats till vårt sällskap på 8 personer. Maten var lite dyrare här, men det såg ut att vara god mat och standarden på service och tillmötesgående var hästlängder från den på fredagsrestaurangen. Vi beställde allt från Lasagne till Tenderloine Steak (eller vad det nu heter) till Anka och Cordon Bleu. Helt klart godkänt, men dessvärre inte så gott som vi hade önskat. Eller som det lät när vi läste i menyn... Säga vad man vill, men thailändarna ska nog ändå hålla sig till att laga sina egna, inhemska rätter...
Efter maten satte vi oss nere i baren, där Maria höll prisutdelning efter den lilla tävling/lek som hon sysselsatt barnen med tidigare på kvällen. De hade fått i uppgift att gå runt på resorten och leta efter olika djur. Ödlor, katter, hundar, höns, spindlar osv. De fick sätta ett streck på sitt lilla papper för varje djur de såg och sedan var det bara att räkna ihopa. Killarna tyckte det var jättekul och vi fick lugn och ro en stund!

Våra bungalows var väl OK, men sängarna var absolut de hårdaste jag nå'nsin varit med om! Vi kunde egentligen likga gärna ha sovit på golvet! Och så hade vi några kackerlacker som var läskigt stora. En av dem pös iväg upp bakom AC:n, men en annan trodde sig kunna smyga upp längs väggen vid fotänden av sängen, utan att vi skulle se, men se det sket sig! Rejält, skulle man kunna säga. Jag fick väl tag i min flip-flop och daskade till ordentligt! Besten trillade ner på golvet och jag kunde fösa upp den på en simfot som jag hittade utanför dörren. Iväg långt åt helsike med en och sedan gick jag in igen. Och vad får jag se där? Jo, där sitter Niklas, uppflugen i hörnet av sängen, med täcket i ett fast grepp uppdraget ända till näsan! Bara ögonen syntes... :-)) HA!! Vad skulle han gjort utan mig??!