Snart semester!

Då var 2 av våra 4 slutprov avklarade. Hörförståelse och konversation - check! Imorgon är det läs- och skrivprov som gäller. Har precis suttit och skrivit alla de ord vi fått som vi ska kunna skriva på thai. Alltså, i vanliga fall älskar jag att skriva. Tycker det är superkul och har inte speciellt svårt för det. Varken att formulera mig eller att stava. Men det här förbannade språket får jag bara inte rätt på!! Visserligen borde jag nog ha lagt ner lite mer tid och energi på att skrivträna, men... Tja, det finns väl inga ursäkter egentligen... Fast en sak har jag i alla fall lärt mig - det är fan inte lätt att skriva på thai.

Punkt slut!

Kom att tänka på en sak...

Om ni vill se bilder från vår tur till PhiPhi, så gå in på Pålssons webalbum. Niklas har haft vår lilla kamera med sig till Phuket och det var nå't "vajsing" med min storkamera, så jag kunde tyvärr inte fotografera alls...

Har ni tur, så kanske till och med Niklas bloggar lite om deras helg i Phuket... Man vet aldrig vad han får för sig! ;-)

Söndagspysslor...

Vi har verkligen sovit gott i natt! Vi var så trötta efter gårdagens utfärd till PhiPhi, så det var inte klokt! Klockan halv 8 i morse vaknade vi och lände oss utvilade och pigga. Så skönt! Jag ilade iväg till Seven Eleven för att köpa lite bröd och sen åt vi frukost, jag och barnen. Niklas kommer väl hem under eftermiddagen... Vädret har varit lite sådär idag. Lite regn, lite sol. Men ack så varmt! Det har blivit filmtittande för barnen och under tiden passade jag på att städa. Och frosta av vårt lilla frysfack. Det var så fullt med is, att det knappt fick plats nå't därinne! Efter en lång stund hade isen smält så pass att jag kunde få loss stora isflak :-), vilka jag kastade ut genom fönstret till barnens stora förtjusning. Så roligt man kan ha med lite is! Så nu är här städat och fint och kylen och frysen är fräscha igen. OJ, vad duktig jag har varit idag! :-) Nu har vi precis varit i tältet och handlat vars en leksak till barnen. De fick vars en peng av mormor och morfar när de åkte härifrån och därför fick de välja själva vad de ville köpa. Det blev pickadollor... Inte min favvisleksak, men det var ju deras egna pengar... Ikväll blir det nog lite pluggande inför veckans slutprov på thaikursen. Kan ni ana så skönt det ska bli att sluta skolan på torsdag???

En tur till PhiPhi...

Igår morse for Niklas till Phuket tillsammans med Mattias och Per. De planerar att komma tillbaka imorgon eftermiddag. Jag och barnen hade en lugn och skön och mysig eftermiddag tillsammans med Pålssons, mormor Anna-Karin och morbror Mattias (Marias mamma och lillebror) samt Jostners på Funky. Vädret var kalas och det blev både sittning i skuggan, bad och solning. På kvällen åt vi allesammans på Green Chili. Vi satt nere på stranden och det var bara hur varmt som helst. Barnen lekte och hade skoj ända tills vi skulle hem.

Idag har jag och barnen varit med Pålsson-klanen på PhiPhi öarna. Eftersom Niklas är i Phuket och rumlar runt, så tänkte vi att då kan väl vi hänga med och se PhiPhi-öarna! Och det var en intressant upplevelse, måste jag säga! Kanske inte helt och hållet intressant på det positiva sättet, dock... Vi tog en longtail-båt ut till Maya Bay, för att bada och sola en stund, men när vi kom dit var det nästan så att vi inte ens fick plats på stranden. Där var så mycket turister, så det var helt sanslöst! USCH! Fast jag kan ju inte säga nå't egentligen, idag har ju även vi varit turister... ;-) Nä, det blev inte nå'n lång stund på den stranden. Vi tog oss ett dopp, men hittade inte ens en ledig plätt att lägga oss ner för att sola på, så vi bestämde oss för att hoppa i longtail-båten igen och åka tillbaka till PhiPhi. Där var det oxå fantastiskt mycket folk, men ytan är ju något större. Vi strosade längs huvudgatan och gick sedan in på en restaurang för att käka lunch. Jag beställde en pizza med ruccola och gorgonzola på (jag bara älskar ost!) och kände liksom att det började vattnas i munnen av bara tanken på vad soom väntade. Efter 10 minuter ca, kommer servitrisen ut med menyn i handen och går raka vägen fram till mig. Ah nä, tänkte jag, nu har de säkert inte någon gorgonzola ost! Och nä, mycket riktigt, ingen gorgonzola... OK, jag fick snabbt ändra mig och beställde istället en pizza med olika sorters italienska ostar på, för det hade de hemma, fick jag info om. Jag väntar ytterligare 10 minuter ungefär, innan servitrisen kommer ut ÄNNU en gång, med ett leende på läpparna och berättar att nä, de har tyvärr inte dessa ostar hemma. Grrr! Nu började jag bli lite irri, kände jag. Inte helt konstigt, va? Till slut fick jag beställt en pizza med parmaskinka och svamp på. Den var klart godkänd, men nog tusan hade det varit mycket godare med en pizza med gorgonzola på!!!
Efter maten vankades det glass och så strosade vi lite till längs huvudgatan. När det började bli glest mellan affärerna, svängde vi in på en annan liten gata och hamnade snart på andra sidan om Ton Sai. Där var stranden jättefin och det var betydligt färre människor där än vid Maya Bay. Riktigt mysigt, minsann! Barnen badade lite till medans vi vuxna satt i skuggan och tog en svalkande dryck. Vid 15-tiden var vi tillbaka på piren och kunde gå på båten som skulle ta oss tillbaka till Koh Lanta. Jag tror att vi var hemma vid 17-tiden, trötta som bara den, efter en otroligt varm dag med mycket båtåkande. Jag och barnen bestämde oss för att ta en lugn och skön hemmakväll, med mat från Bulan, läsk, godis och filmtittande. Nu sover båda barnen sött och jag ska alldeles strax gå till sängs, jag oxå. Fast att det är lördag och klockan endast är 20.45...

Nu har vi i alla fall varit på PhiPhi-öarna, men det ska jag säga, att jag kommer nog aldrig att vilja åka dit fler gånger. Jag tycker bara att det är synd att så fina ställen blir helt förstörda av den förbannade turismen! Av oss turister... På stranden ute vid Maya Bay hittade vi massor med glasskärvor i sanden och jag hittade en ölburk på botten när vi var ute och badade! Vi vågade ju inte gå barfota på denna vackra, vita strand! Skandal! Varför måste man svina ner på det sättet???!!! FY SKÄMS!!

Natti, natti...

Att säga hejdå är väldigt jobbigt...

Idag har barnen sagt hejdå till en del klassompisar samt några lärare som kommer att lämna Koh Lanta i helgen. Strax efter 11-snåret anlände jag och Maria till barnens skola, för att ta farväl av de lärare som nu lämnar Lanta Sanuk School. Det var bl.a. Jeanette - Movitz's ena fröken, samt Mattias - Liams lärare. Det blev kramkalas och tårar (igen...) och tackohej. Usch, va' jobbigt! Liams lärare, Mattias, ställde sig i dörröppningen in till klassrummet och kramade om sina elever, en efter en. En liten tjej hängde kvar kring halsen på Mattias och ville inte släppa taget. Hon snyftade och var riktigt ledsen. Då kunde Mattias inte hålla sig. Tårarna rann nerför kinderna på honom och jag, som höll mig lite i bakgrunden, gjorde så gott jag kunde för att inte börja gråta, men förgäves... Jag gav Mattias en kram till sist och tackade så mycket för tiden som Liam och vi fått tillsammans med honom. Han har verkligen varit en toppenlärare!! Det kändes riktigt sorgligt att säga hejdå...

Bye bye...

...men inte för så lång tid, denna gången! I går sa vi hejdå till mormor och morfar. Liam blev lite ledsen och började gråta när han kramade om mormor. Då blev ju mormor också ledsen och fick tårar i ögonen... Och givetvis kunde inte heller jag hålla tårarna tillbaka då! Inte helt oväntat, dock... Det ÄR så jobbigt att säga hejdå! Det har varit fantastiskt roligt att ha mamma o pappa här några veckor. Även om det inte riktigt blev som vi hade tänkt oss, så har det ändå varit himla mysigt att kunna pratas vid per telefon varje dag samt kunna åka och hälsa på dem närhelst vi velat. Som ni kanske har förstått, så var mamma och pappa med om en liten moppe-olycka redan dag 3 på deras semester, vilket resulterade i några sjukhusbesök, omplåstring, sveda och värk och en något mer stillsam semester än de var inställda på från början. Men för att se positivt på det hela, så hade de ändå tur att det inte var en än värre olycka med än större/allvarligare skador...
Hur som helst, det har varit jätteroligt att ha er här, mamma och pappa, och vi saknar er redan!!

Näst sista dagen för mamma & pappa...

Idag är det onsdag. Sista hel-dagen för mamma och pappa. Känns konstigt...
Movitz är hos mormor och morfar idag, istället för att vara på förskolan. Det tycker han är toppen! Han var uppe i god tid i morse för att packa sin lilla väska. Pettson & Findus-bok, pysselbok, färgpennor och badbyxor. Solen strålar från en klarblå himmel och det är VARMT ute. Jag och Maria har precis varit och käkat lunch hos "engelsmannen", som vanligt. Stekt ris med kyckling och så ett stekt ägg ovanpå. Kalasmat! Det är öns bästa stekta ris, tycker vi. Om en liten stund ska vi gå in på dagens sista lektion och sen bär det av till gymet. Ikväll ska vi käka middag tillsammans med mamma och pappa och då har vi även tänkt att ta med en av Movitz's stora leksaker (en radiostyrd bil som han fick i fördelsedagspresent av farfar och Anna), så att mamma och pappa kan packa ner den och ta med sig hem till Sverige. Vi kommer att ha tillräckligt med saker ändå, att ta med oss hem när det blir dax för det... Det går snabbt nu...

Det tar några dagar...

Det är lustigt det där, med när man blir magsjuk. Att man oftast inte, över huvud taget, faktiskt knappt alls, ens kan tänka på den sista maten man åt, innan man blev dålig, utan att känna att man behöver kräkas. Eller hur? Visst är det så? I tisdags blev ju jag och Liam dåliga efter att ha varit ute och käkat. Den maten som jag åt då, kan jag inte förmå mig att tänka på, utan att börja må illa och nästan känna kräkreflexer. Det hör kanske till saken att jag fortfarande inte är helt OK vad gäller aptit och vilken typ av mat jag kan äta, men ändå...
I alla fall så hade vi beslutsångest idag, över var vi skulle käka kvällsmat. Movitz och Niklas ville hemskt gärna iväg och äta på just det stället där vi åt i tisdags, men det ville inte jag och Liam. Till slut blev det så veligt att jag och Liam gav med oss. Vi behövde ju inte beställa in likadan mat idag. Ju! Så vi körde dit. Movitz ville sitta bredvid mig och skulle absolut äta likadan mat som han gjorde i tisdags. Dvs. likadan som den Liam blev dålig av och snarlik den jag blev dålig av. Jag beställde nå't helt annat, men kunde fanimej inte äta det! Inte med Movitz's tallrik sidan om, innehållande nästan exakt det där som jag inte, över huvud taget, faktiskt knappt alls, ens kunnat tänka på de sista dagarna, utan att känna att jag nästan har behövt kräkas! Det gick bara inte! JAG MÅDDE ILLA!
Lustigt... Eller hur? Att minnet av något man smakat eller känt lukten av, kan framkalla så starka känslor...

Tvära vändningar...

Idag har varit en underlig dag. Jag har varit hemma från skolan eftersom jag kände att jag behövde återhämta mig ytterligare en dag, efter den där förbannade maginfluensan. Vilket i och för sig var jätteskönt! Sen har det varit lite annat... Vi kan väl bara säga att ibland är det upp, och ibland är det ner. Helt enkelt. Och dagen idag började lite ner, men nu fram på kvällskvisten kändes det mer upp... Bra va? Lite prat här, ett telefonsamtal där... och vips, så vände det! Hepp!

För övrigt har vi varit på utvecklingssamtal för Movitz hos fröken Marika, i eftermiddag. Det var trevligt. Så roligt att höra att det går bra på dagiset för honom! Och att han utvecklats på många punkter sedan vi kom hit i augusti. Visst finns det en del att jobba på, men herre gud, han är ju bara 5, grabben! Vilken 5-åring vet exakt hur man ska bete sig eller hur man ska va'?? Vi kommer att få vårt samtal upp-punktat (?) på ett papper att ta med oss hem till Sverige och hans kommande förskolelärare. Kan nog vara till hjälp. Kan nog även vara till hjälp för oss som ska handskas med honom hemma... :-) Innan hemfärd kommer vi även att ha ett "utskrivningssamtal". Måste säga att de lärare som vi har haft förmånen att lära känna här nere, via våra barn, är KANON!! Verkligen!

Ikväll har vi varit på Funky och käkat med Mattias och Per (Niklas' kompisar från Sverige) och nu ligger barnen och sover. Jag har alltså fått ytterligare en lugn och skön kväll, eftersom Niklas är kvar på Funky och det är bara jag som är vaken i huset...

Ute mullrar åskan och det blixtrar till emellanåt. Det här tar verkligen emot, men jag är rädd för att det finfina vädret och med det, även hägsäsongen, börjar lida mot sitt slut. Usch! Ja, nu är det sagt! Fast vädret är ju fortfarande helt OK på dagarna, med strålande sol och VARMT, så klagar gör vi inte! Nähä då! :-) Nu håller jag bara tummarna för att det i alla fall inte blir sämre lagom tills vi slutar skolan, jag och Maria, om 2 (!!!) veckor. Nä, nu tror jag att åskan snart är rakt över oss och avslutar därmed bloggandet för idag.

Kasst...

Så här dåligt har jag inte mått på LÄNGE!! Kände mig olustig och sleten igår kväll när vi kom hem efter att ha varit och käkat. Kunde inte riktigt komma till ro i sängen, utan tog fram min mp4 för att lyssna på ett avslappningsavsnitt. Detta hjälpte föga. Mådde illa, det körde runt i magen, ville kräka... Halv tolv vaknar jag av att Liam kräker ner sin säng. Inte bara en gång utan både 2 och 3 gånger. Jaha... Så det var därför jag kände mig olustig - maginfluensa. Kul... Liam fick ha en spann vid sidan av sängen, vari han kräktes ett antal gånger. Till slut hade han liksom inget mer att kräka upp... Under natten har jag legat några stunder i sängen, varit uppe och gått lite, suttit på golvet framför toalettstolen samt stått lutad över densamma ett par gånger och stoppat fingrarna i halsen för att kunna kräka. Illamående brukar ju gå över om man bara kan få upp det man har i magen. Men icke! Inte en droppe kräk ville komma upp. Så det var bara att uthärda. Någon sömn blev det inte direkt av under nattimmarna. Liam och jag har alltså varit hemma från våra skolor idag. Tittat på film och sovit. Jag hade feber en sväng på eftermiddagen oxå, och det var ju tusan vad mörbultad man kan känna sig av kombinationen feber/träningsvärk! Jag har varit alldeles utslagen. Ont i hela kroppen. Men nu sitter jag i alla fall framför datorn - har alltså tagit mig upp ur sängen. Klockan är lite över 20 och barnen sover nog snart. Liam får gå till skolan imorgon, för när han är så pass pigg att han orkar vara uppe och bråka med Movitz, så är det inget större fel på honom... :-) Men jag tar ytterligare en dag hemma imorgon. Jag känner mig långt ifrån OK än... Ska försöka få i mig en rostemacka nu och en kopp te i alla fall.
Om någon undrar var Niklas är, så kan jag svara att jag vet inte... :-) Han har skött sig själv idag (som vanligt). Har varit i Saladan och shoppat sig en väska och sen har han mött upp några kompisar hemifrån som ska vara här 2 dagar eller nå't. Han var hemma om och fixade mat till barnen, men sen for han iväg igen. Skulle träffa kompisarna och käka tillsammans, tror jag. Egentligen skulle väl även jag varit med ute för att äta, men det kändes liksom inte aktuellt.

Utflyktsdax...

Idag har vi varit på utflykt! Tanken var att vi skulle sola och bada på en strand lite söderut på ön, men jag kan väl säga att vi inte riktigt hade vädret på vår sida idag... Vi, mina föräldrar, familjen Pålsson och Frida och Kenneth samlades här hos oss för att sticka iväg med Kenneths pick-up. Dessvärre blev det väldigt mörkt på himlen när vi skulle ge oss av, så det fick bli en kopp kaffe här först i väntan på att regnet skulle avta. Efter en liten stund tyckte vi att det såg OK ut och begav oss iväg neråt ön, mot något som heter Klong Djark (?). Vägen dit blev skumpig, men vi klarade oss från att bli blöta av regn. Vi hann precis fram till Klong Djark, innan himlen öppnade sig än en gång. Shit, så mycket regn det kan komma på en och samma gång! Men inte hindrade det barnen från att hoppa i och bada! Temperaturen höll sig visserligen långt över 20-gradersstrecket, men ändå... De hade jätteroligt och grävde och körde med bilar. Vi andra (badkrukor?) satt i restaurangen, under tak, och samtalade och käkade lunch. Några timmar senare, när regnet dragit förbi, styrde vi kosan norrut igen och stannade till på Ottos på Klong Nin. Där blev det kaffe och mer bad för barnen. Rediga vågor är väl typ det bästa som finns?? :-) Helt plötsligt upptäcker vi att det sitter en STOR örn på en pinne precis bakom där vi sitter! Först trodde vi ju att den bara råkat landa där, men det visade sig att det var självaste Ottos senaste tillskott i familjen. Tydligen köper den mannen en hel del djur, såsom hundar, katter och lite mindre fåglar... Men att köpa sig en stor örn??!! Jag fattar det bara inte. Dessutom tyckte vi nog alla att den verkade lite konstig. Typ groggy, på nå't vis. Det verkade inte som om den kunde flyga heller. Om det berodde på att den var vingklippt eller skadad vet jag inte, men av någon anledning tror jag mer på det första alternativet. Usch, ja... Sån't där har jag svårt att förstå. Vad är det för liv för en örn - att sitta på en pinne och bli matad och klappad?? Den ska ju sväva högt uppe i det blå, på sina magnifika vingar och spana efter föda!

På sen eftermiddag var vi så tillbaka i vår enkla, lilla boning och det var skönt att duscha och få rena kläder på sig. Man känner sig allt lite lortig när man varit ute i blåst och damm och regn... Trött blir man oxå. Till kvällsmat fick det därför bli mannagrynsgröt och mackor här hemma. Eller som Movitz säger - mammagrynsgröt...

Tack alla, för en mysig avslutning på helgen!!

Ormtjusning...

I går, lördag, tog jag, Niklas och barnen mopparna och körde över till andra sidan ön för att kolla på en ormshow. Oh MY GOD så otäcka djur!! Vi fick se både små, lite mindra läskiga ormar och STORA fyfasen-så-rent-ut-sagt-obehagligt-skitstora ormar!! Den största, som vi lyckligtvis slapp stifta bekantskap med i lössläppt tillstånd, var en 7 meter lång Kungskobra, som man hittat i badrummet i ett hus inne i Saladan!! Och vi som brukar få besök av både det ena och det andra i djurväg! Fast än så länge enbart söta små kryp, i jämförelse med bestarna vi såg igår. Liam och Movitz hade inte förstånd nog att tycka det var läskigt att se dessa stora ormar på så nära håll... Men det hade jag! USCH, så otäcka de är! Jag får piggar på hela kroppen bara jag tänker på det! Om man blir biten av en Kungskobra har man 10 minuter på sig att ta sig till sjukhuset i Old Town för att få motgift. Men med tanke på hur vägarna här på Lanta ser ut, så finns det inte en chans att man hinner dit på 10 minuter! Såvida man inte redan är där i ett annat ärende... Och hur stor skulle den chansen vara??! Nä, det är tur att man inte har sådär jättemånga ärenden ut i djungeln, där odjuren bor. Fast hade jag mött en så stor orm tror jag att jag hade dött på fläcken av rena förskräckelsen. Och då hade jag ju sluppit stressa iväg till sjukhuset... ;-) Skämt å sido, djurskötaren sa att OM man nu skulle råka på en orm, så ska man helst inte röra sig. Man ska alltså stå stilla och be till Gud att ormen vänder och ger sig av. Lätt som en plätt!

FREDAG!!

Fredag = Funky Fish! Men det vet ni ju alla vid det här laget, eller hur? Det är bara så skönt, när vi gjort vårt veckoprov på thaikursen, jag och Maria, inväntat killarna, som hoppar av skolskjutsen utanför vår skola och sen kör vi ner till Funky, som ligger helt nära. Det är ljuvligt! Barnen älskar att vara där! Och vi oxå för den delen. Det är verkligen avkoppling för alla. Barnen sköter sig själva, i stort sett hela tiden och vi vuxna får tid att bara slappa eller läsa tidningar eller vad det nu är man känner för. Lunch äter vi när det behagar och något drickbart är det bara att hojta till för att få ner till sig på stranden. De har världens skönaste solstolar på Funky. Nåja, världens skönaste här på Lanta i alla fall... ;-) Ja, som ni förstår, så är fredagarna även här i paradiset, bästa dagen på hela veckan! Även "di gamle", alltså mamma, pappa och deras danska vänner har fallit för Funky. Visst är det ett mysigt ställe, ni som varit med där??

Inte ett moln på himlen!

Då var biljetterna för hemresan bokade! Den 31/5 åker vi från Phuket och landar på Kastrup på kvällen. Ska bli roligt att komma hem och träffa alla, men, som sagt, den där "kluven-känslan" finns där hela tiden.

Barnen har åkt till skolan nu och Niklas har begett sig ut på sin motionsrunda. Movitz har varit hemma 2 dagar med en släng av solsting. Kanske har jag redan berättat det? I alla fall så var han pigg och på gott humör igår, varför vi tyckte att det kunde vara OK för honom att åka iväg idag.

Mamma o pappa flyttade som sagt till det hotell, där de ska bo resten av semestern, i tisdags. Och igår anlände deras danska vänner till ön. Kanske tar vi en tur dit upp till dem ikväll, för att se hur de har det. Det var alltså inte för att de inte trivdes på "vår" resort som de flyttade, som man kanske skulle kunna tro, utan de hade bokat in sig här några dagar först, innan danskarna skulle komma ner, för att få vara nära oss de första dagarna på sin semester.

Idag ska Liam och hans skolkamrater åka ut för att leta reda på Robinson Krusbär. Vi får hålla tummarna att de hittar den stackaren!

Okey

Det är helt OK att säga att du längtar efter mig och Maria, Ann-Lis!!! :-) Då blir vi bara glada, ju! Ja, tiden fär hemresa närmar sig med stormsteg nu och vi har väl alla våra egna sätt att förbereda oss mentalt för denna omställning och allt vad det kommer att innebära. Det är mycket att ordna med... Kanske ska man börja med att boka flygbiljetterna..? ;-)

Laanta Lanta Festival

NU ÄR DET VARMT!!!! I lördags var vi i Old Town, för att kolla på alla barn från Lanta Sanuk School, som framförde lite svenska sånger på Laanta Lanta Festival. Och Herre GUD så varmt det var!! I början försökte man liksom att anstränga sig för att svettas så lite som möjligt, men när man kände att det rann svett längs ryggen, ner mot svanken och tröjan framtill, på magen började anta en något mörkare nyans, så var det bara till att lägga av. Sluta försöka att inte svettas alltså. Det gick bara inte. Jag hade en klargrön tröja på mig, vilket visade sig vara ett dumt val av färg, om man ville vara lite diskret just när det gällde svettningar... Men jag var ju som tur var inte ensam. Eller hur Christofer? ;-) Fast han var klok nog att ha en "svitte-lase" med sig. Så långt tänkte ju inte jag...
Och de stackars barnen. De sjöng och var duktiga och dansade till och med lite! Mitt på gatan i Old Town. Inte ett moln. Inte en vindpust. Totalt stilla och typ 100 grader varmt!! 2 föreställningar bjöds vi på, vi föräldrar och en del andra, tillresta vänner och bekanta. Så söta våra små är! Sen blev det läsk och chokladbollar. Fint! Kolla in bilderna i webalbumet! Att det blev lite sisådär med vattendrickandet denna dunderheta dag (det är så svårt att hålla koll på hur mycket eller lite barnen får i sig), samt även igår, när vi var på Funky, blev vi varse om idag -Movitz har legat deckad med feber, kräkningar och huvudvärk. Solsting... Förmodligen. Men nu har han druckit en Gatorade, fått lite salt i sig via ett ganska stort intag av Pringles-chips (när vi låg och mystittade på en film, jag och Movitz) samt ett glas Resorb. Förhoppningsvis sover han gott och vaknar betydligt piggare imorgon... En annan har ju börjat få ont i halsen... Men det får vi hoppas inte resulterar i några ytterligare besvär.

Imorgon checkar mamma och pappa ut från "vår" resort och flyttar till Andaman Lanta Resort, som ligger en liten bit härifrån. Jag och barnen ska till skolan imorgon igen. Vi har nämligen varit lediga idag. Barnen, som kompensation för lördagens uppträde i Old Town och jag, helt enkelt bara för att jag ville...

Päronen har anlänt!

In med grejerna på rummet, som har havsutsikt med lite god vilja, och sen i första, bästa tuk, för att åka ner till Funky. Det har varit VARMT idag! Inga elaka moln på himlen, bara strålande sol. Vilket välkomstväder! Vi var nog allt lite rädda att det skulle vara mulet och regnigt idag, när Bengtsson och Annkristin-Yngve skulle komma. Men ibland ska man ha tur!
Nu har vi kommit hem från Funky, lite lagom rosa i skinnet efter en första dag i solen. "Di gamle" är hemma hos sig för dusch, lite vila (?) samt uppackning och organisering av diverse saker och kläder (en hel del av packningen är nog till oss... spännande!). Och vi sitter nu och väntar på att de ska dyka upp så att vi kan åka till Rann Restaurang och äta. Det var nog faktiskt den första restaurangen vi åt på med familjen Månsson oxå, när de var här. De serverar god mat där och man kan även få västerländsk mat som smakar som den ska... Jag tror att det blir en tidig kväll ikväll, dock, med tanke på att gamlingarna både har många timmar på resande fot samt lite jet-lag (fan vad jag tycker det ordet är fånigt!) i kroppen.

Nu kom de minsann in genom dörren! Skriver mer sen...

Hej hopp, så länge!

Regnskur

Oj, oj, oj, vilket regnväder vi fick över oss i eftermiddag!! Jag och resten av familjen skulle köra en runda upp i gummiplantagen, för att mäta hur lång den motionsrunda är som Niklas har tagit sig runt på ett par gånger. Det hängde hotfulla och rejält svarta moln på himlen en bit bort, mot Saladan till, men optimist som man är, så bestämde vi oss för att köra ändå. "Hinner vi tillbaka innan det börjar regna så är det ju bra, men skulle vi inte hinna, så vad gör det väl med lite vatten?" (Lite???!!) Sagt och gjort... Vi hoppade upp på mopparna och körde iväg. Solen sken fortfarande, så det kändes ganska lugnt. Men knappt hade jag hunnit tänka tanken, förrän dropparna började falla. Lite lagom till att börja med, men efter bara en LITEN stund (jag tror vi hade kört halva rundan) såg vi regnet en bit fram mellan träden, på raksträckan vi befann oss på just då, som en vägg av dimma, liksom. OH SHIT! Vi svängde av vägen och stannade för att skula under ett tak. Typ som en carport, fast byggd av bambu... Mitt ute i djungeln... Där stod vi i kanske 10 minuter, tills vi ansåg att regnet avtagit ganska bra. Ut på vägen igen och sen körde vi så fort det nu gick, med tanke på hur väglaget på grusvägarna blir, efter sådana här skyfall, hela vägen hem. Och regnet bara tilltog och tilltog... Jaa, jag säger då det! HELT SANSLÖST! Jag tror inte vi hade en enda liten fläck på kroppen som inte var totalt genomblöt när vi kom hem. Och Movitz hade inte ens nå'n tröja på sig. Vet ni hur ont det gör i skinnet att köra moppe i ösregn? Det känns ungefär som den där idiotiska leken "1000 nålar" fast på hela kroppen. AJ! Och när vi svängde in på vår lilla gata såg vi ALLA thaiungar hoppandes och lekandes i regnet och i vattenpölarna ute på vägen. Helvilda. Jätteglada. Jätteroligt! Jag tog lite foton på spektaklet, som ni kan kolla på i webalbumet. Lite suddiga, men det var banne mig inte så lätt att fotografera när barnen var allt annat än stilla... För våra barn blev det en varm dusch och sen på med torra kläder. De tog till och med på sig sina långärmade tröjor! Myspys...

Jag läste din kommentar...

...Jenny Sundius! Så vassego' här har du några nya, fräscha inlägg att läsa! ;-)

Förra veckan var bara SÅ jobbig. Vi hade mitterminsprov onsdag, torsdag och fredag, så jag måste erkänna att bloggandet låg väl inte precis som prio #1... Men det är rätt, bara på mig om ni tycker att jag slöar till här nere i värmen! Det är ju lätt hänt :-) Fast nu har vi bara 5 veckor kvar på thaikursen, så sen slipper jag sitta och skriva thaiglosor och läsa invecklade texter på kvällarna och istället ägna mig åt tex. bloggen som är BETYDLIGT viktigare! Bra, va?

Hörde att det vankas vår där hemma nu. Snön borta och kanske några fina, små vårblommor på sina ställen? Det är ju nästan så att man längtar hem... Eller förresten, nä... ;-)

På fredag...

...kommer mamma och pappa ner och hälsar på!!! Ska bli fantastiskt roligt att träffas! Nu får vi bara hoppas på att regnvädret vi haft idag bara var en engångsföreteelse... I eftermiddag kom det en skur som hette duga, kan jag säga! Jisses!

Oturen framme igen...

...även om det var länge sedan sist. I torsdags satt jag med en god kopp kaffe framför fläkten här hemma och svalkade mig, när Christofer sticker in huvudet genom dörren och säger att jag måste bege mig ner till poolen. Till Niklas och barnen. Movitz har skurit sig i foten och kanske måste vi åka iväg med honom. Oj, oj, oj! Fort på med hjälmen och sen igång med moppen och ner till poolen på resorten. Där satt Movitz med ett ganska djupt sår, precis ovanför hålfoten på ena foten. Blodet hade slutat rinna vid det laget, så Maria fick plåstrat om lite grand med hjälp av deras "First Aid Kit", som Christofer varit hemma och hämtat. Sen tyckte vi att det nog var bäst att åka till Dr. Salarin (bara en liten bit från oss) för att kolla och ev. sy eftersom såret var så pass djupt. Och jodå, visst behövde det sys. Dr. Salarin ville sätta dit 2-3 stygn, men det ville inte Movitz! HERREGUUUD vad vi brottades! Det var jag, Niklas och sköterskan som försökte hålla en ilsken och skräckslagen Movitz stilla på sängen, och så stackars Dr. Salarin som förgäves försökte komma nära såret för att sätta dit stygnen. Jag tror vi försökte i upp emot en halvtimme med än att prata med Movitz och förklara att såret MÅSTE sys om det ska kunna läka, än att med våld hålla honom stilla så gott det gick. Men ingenting funkade. Han hade bestämt sig. Han skulle INTE ha några stygn i foten!! Till slut, när sängen var alldeles nerblodad, där var blod på golvet, Niklas hade blod på magen, sköterskan började tappa tålamodet och Movitz började tröttna, så fick doktorn satt dit ETT stygn. Att sätta dit de andra två som egentligen behövdes var inte att tänka på. HUR kan man vara så in i baljans envis och STARK för den delen oxå??!!! Jäkla unge! Ni kan tro att vi var helt utmattade när vi kom hem igen! Vilken fight! Så nu går Movitz omkring med en strumpa på den skadade foten, för att få så lite smuts som möjligt i närheten av såret. Men det ser ut att läka fint. Doktorn sa, att eftersom hon inte haft de bästa förutsättningarna för att göra ett gott jobb (undrar vad hon menade med det???), kunde det föreligga viss risk att såret skulle bli infekterat, och om så var fallet skulle vi komma tillbaka med en gång för att få antibiotika. Men nu tycker vi att det ser fint ut och verkar läka bra. På torsdag ska vi tillbaka för att ta bort det lilla stygnet. Och då får hon ju se vår lille solstråle som han i normala fall är ;-)