Bye bye...

...men inte för så lång tid, denna gången! I går sa vi hejdå till mormor och morfar. Liam blev lite ledsen och började gråta när han kramade om mormor. Då blev ju mormor också ledsen och fick tårar i ögonen... Och givetvis kunde inte heller jag hålla tårarna tillbaka då! Inte helt oväntat, dock... Det ÄR så jobbigt att säga hejdå! Det har varit fantastiskt roligt att ha mamma o pappa här några veckor. Även om det inte riktigt blev som vi hade tänkt oss, så har det ändå varit himla mysigt att kunna pratas vid per telefon varje dag samt kunna åka och hälsa på dem närhelst vi velat. Som ni kanske har förstått, så var mamma och pappa med om en liten moppe-olycka redan dag 3 på deras semester, vilket resulterade i några sjukhusbesök, omplåstring, sveda och värk och en något mer stillsam semester än de var inställda på från början. Men för att se positivt på det hela, så hade de ändå tur att det inte var en än värre olycka med än större/allvarligare skador...
Hur som helst, det har varit jätteroligt att ha er här, mamma och pappa, och vi saknar er redan!!