En liten, vit lögn...

"Ärlighet varar längst" är egentligen ett av mina motton, men jag måste erkänna att jag i de sista inläggen här på bloggen har farit med osanning. Hujeda mig! Vi har inte alls varit i KL på visumresa. I själva verket så har vi mellan fredag 24/4 och tisdag 28/4 varit på väg hem till Sverige igen. I största hemlighet. Ingen här hemma har vetat om det. Bortsett från några få kolleger till mig på jobbet, av rent praktiska själ.
Jag har försökt att föra lite dagbok sidan om bloggandet under våra sista dagar i Thailand och dessa dagar tänkte jag att ni nu skulle få ta del av här på bloggen i efterhand.

14/4
När vi var i Krabi den 3/4 för att köpa nya dagar till våra visum, fick vi besked om att vi inte får åka dit fler gånger för att köpa ytterligare dagar. Och vi som behöver typ 25 dagar till efter att dessa 30 är slut! Så… För att få ihop våra visumdagar, så att de skulle räcka fram till den 31/5, då vi hade tänkt åka hem, skulle vi alltså vara tvungna att göra 2 stycken visumresor (dagsturer) till Satun, som ligger vid Malaysiska gränsen, med 2 veckors mellanrum. Man får nämligen just nu, endast 15 dagars turistvisum när man kommer in i Thailand landvägen… Det här känner vi är både alltför tidsödande och kostsamt. Och bökigt. Därför bestämde vi oss på vägen hem från Krabi den 3/4, att vi helt enkelt åker hem till Sverige när dessa 30 visumdagar är slut. Så idag har vi alltså bokat om våra biljetter för hemresan! Redan nästa fredag, den 24/4, kommer vi att lämna Lanta för den här gången. Shit! Nu har vi bara en dryg vecka kvar här! Helt plötsligt känns det så definitivt och med det även lite underligt… Inte vemodigt, men underligt…
Har precis pratat med mamma på Skypen. Vi satt som på nålar och bara väntade på att Movitz skulle kläcka nånting ur sig. Vår hemkomst ska bli en överraskning för våra föräldrar och syskon hade vi tänkt... Och Movitz är väl inte den som är mest känd för att kunna hålla en hemlis… :-) Men det gick bra.

15/4
Nu börjar jag känna mig lite stressad över packningen. Hur ska vi få med oss allting hem??! Tänk bara på alla snäckor som pojkarna plockat! :-) Det är väl bara att inse att en del saker får vi nog lämna kvar här. En del barnböcker kommer vi att ge till barnens skola och vuxenböckerna hamnar väl på Bajen. Kommer nog att börja på lite sortering och planering i helgen. Vill ju inte stå sista dagen med häcken full och bli än mer stressade!

16/4
Nu är kaviar, räkost och salami slut. Och "mammagrynen" räcker väl till 4 små portioner till. Ett tecken på att det är dags att dra sig hemåt? :-)

17/4
Om en vecka åker vi! Den 24/4 åker vi till Phuket, övernattar där för att åka med morgonflyget till Bangkok, stannar i Bangkok 2 dagar och åker mot Tyskland på måndagen den 27/4. I Berlin övernattar vi till tisdag morgon och landar sedan på Kastrup kl.10 tror jag, den 28/4. Därefter tänker vi försöka ta oss hem på egen hand för att överraska våra respektive föräldrar och syskon. Ska bli himla spännande! :-)
Både jag och Niklas känner oss ”klara” med Koh Lanta och Thailand för den här gången. Och vad beträffar barnen, så har de känt en längre tid att de skulle kunna åka hem precis när som helst. Inte för att de längtar hem så att det gör ont, utan mer för att de saknar mormor, morfar, farfar, Anna, farmor, Lennart, farbrödrar och morbrödrar och kompisar. Och sina cyklar! :-)
För några dagar sedan pratade vi med Chez, vår hyresvärd, angående våra planer på att åka hem tidigare. Vi har ju en moppe som han ska köpa av oss och därför kom vi då överens om att vi skulle ”cleara” dessa pengar innan han skulle dra till Indien. Nu har han dragit sin kos och vi har inte fått några pengar… Dessutom har vi inte ens moppen kvar! Den blev bortforslad i morse av några som tydligen köpt den av Chez… Men var är våra pengar???
Idag har vi i alla fall haft vår sista Funky Friday tillsammans med Pålssons. Jostners är i Phuket och väntas hem imorgon vid middagstid. Då ska vi ha ärtsoppekväll hemma hos dem! Oh, så gott det ska bli!

19/4
Idag har vi börjat på att rensa bland våra saker och lägga i högar det som vi ska packa ner. Det kommer inte att bli en massa kläder i alla fall – det mesta är så söndertvättat så all passform och elasticitet är obefintlig! Vi får väl se om vi kan hitta lite nya jeans och tröjor i Bangkok, för hemma i Sverige har vi inte precis några plagg kvar...
Nu börjar vi känna oss lite uppspelta inför hemresan allihopa. Det ska verkligen bli roligt!
Sista dunken med vatten har vi köpt idag. Imorgon ska jag lämna in sista omgången med smutstvätt.

21/4
Idag har vi kommit fram till att vi nog måste köpa en resväska till för att kunna få med oss allting hem. Vi hade ju tänkt handla lite i Bangkok i helgen…
Lunchen idag bestod som vanligt av Paneng på Funky Fish. Jag vet inte riktigt hur Niklas ska kunna klara sig utan denna rätt när vi kommer hem…? Men idag fick vi faktiskt en liten avskedspresent av Mr. Funky Himself – en påse Panengcurrypasta! Trevligt! Och så fick vi en liten beskrivning av hur man tillagar rätten också. Verkar inte vara alls svårt, men å andra sidan är det ju inte nå’n garanti för att Jenny Månsson ska klara av att fixa till en god Paneng… :-)
Efter skolans slut idag var jag och Niklas på utskrivningssamtal för barnen tillsammans med Marika, Movitzs fröken, och Lottis, Liams fröken. Det var trevligt. Vi fick tillbaka Liams IUP (individuell utvecklings plan) kompletterad med uppgifter om hur han har klarat av att uppnå de mål man haft för honom detta år. Marika hade skrivit ner en del bra-att-veta-saker om Movitz, bl.a. hur han funkar tillsammans med andra, hur han beter sig i vissa situationer och vad han behöver för att känna sig trygg och glad. Verkligen bra material att få med sig till nästa årskurs samt förskolan hemma i Sverige!
Vi är SÅ nöjda med Lanta Sanuk School och har bara gott att säga! 1000, 1000 tack alla lärare och rektor Eva för ett riktigt gott genomfört arbete under detta läsår!! Till er som eventuellt ännu inte varit inne och kollat på skolans hemsida kan jag varmt rekommendera det! www.svenskaskolanthailand.se

22/4
Nu har vi inhandlat en resväska till i Saladan. Det blev en stor en, som vi, när vi kom ut till mopparna, inte riktigt visste hur vi skulle få hem… Vi har visserligen sett moppar med både 4 och 5 thaiare på, men att transportera hem en resväska modell STOR på moppen, var stört omöjligt. Inte ens om jag tog båda barnen på min moppe kunde Niklas lösa det hela. Vi fick helt enkelt betala en tuk för att köra hem vår nya, fina resväska! Och då skulle ju såklart Movitz åka med tuken. I och med att vi har haft våra kära moppar under vår tid här på Lanta, så har det inte blivit så mycket ”tukande” för vår del, varför barnen tycker det är jättespännande och roligt att åka med dessa knasfordon. I alla fall, Niklas kom överens om ett pris med tukchaffisen och sedan körde han själv på moppen bakom hela vägen hem. Liam och jag stannade på Flip-Flop på vägen, eftersom det var där vi hade bestämt att vi skulle äta kvällsmat. Tyvärr visade det sig att man där slutat servera käk på kvällarna. Ytterligare ett lågsäsongstecken… Vi fick snabbt tänka om och då blev det ett sista besök på Expat (engelsmannen).
När tuken med Movitz körde förbi Pålssons lilla väg var Anton och Wilmer ute och lekte. De sprang direkt upp till Maria och Christofer och berättade att de minsann hade sett Movitz komma farandes ensam i en tuk. ”Ja, ja… visst. Eller hur??” Det lät ju lite osannolikt, men så var faktiskt fallet. Fast Niklas kom ju efter på moppen…
Förresten – pengarna för vår moppe, som vi var lite oroliga över att eventuellt inte få, som överenskommet med vår hyresvärd, har vi nu fått av Kung, hyresvärdens fru. Så då var det klart!

23/4
Idag har vi varit utan ström hela dagen. Kan ni tänka er så jobbigt det är att inte ha någonstans att svalka sig? Inga fläktar som blåser och inga AC’s som kyler… Nästan lite panikkänsla. Tyvärr var vi tvungna att åka in till Saladan dels för att köpa sista sakerna innan vi åker hemåt och dels för att prova samt hämta våra skräddarsydda kläder. Det blev några oerhört obehagliga timmar i ett kokande Saladan.
Alltså, jag ska nog ALDRIG nånsin mer ut och resa!! Shit, va’ svårt det är att packa när man bara får ha 20 kilo/väska! Det är stört omöjligt! SÅ många gånger jag nu har packat ner, vägt på Marias våg, packat upp, funderat på vad jag kan tänka mig att kasta bort, packat ner, vägt på Marias våg, packat upp, funderat på vad jag kan tänka mig att kasta bort osv… Inte roligt! Men nu får det bära eller brista helt enkelt. Jag orkar inte packa om fler gånger nu. Och vi som skulle shoppa i BKK...
Ikväll ska vi käka med Jostners och Pålssons på ”Rann” på Klong Dao. Sista middagen på Lanta. Nu börjar det faktiskt kännas lite konstigt…

24/4
Klockan ringde halv 6 imorse. Då var varken jag eller Niklas särskilt utvilade. Vi var nämligen uppe till klockan 1 i natt… Packade och städade undan det värsta i huset. Vi fick upp 2 trötta barn och minsann så var vi klara precis i tid för avfärd mot ”Rosa bussarna” som vi har åkt med till Phuket. När vi var inne hos Kung (vår hyresvärd) och lämnade nycklarna trillade liksom polletten ner – VI SKA VERKLIGEN LÄMNA LANTA!! Kung är muslim och bär burka, vilket gjorde att jag helt plötsligt kände mig lite villrådig huruvida jag skulle ge henne en kram eller endast ”waia”. Äh, va fan… Jag ville verkligen ge henne en kram. Vi har ju bott vägg i vägg i 9 månader och har pratat med varandra en hel del. Eller åtminstone försökt att prata med varandra :-) Det blev ett långt omfamnande och jag märkte att hon blev ledsen. Det hade jag nog egentligen inte förväntat mig att hon skulle bli. Varför vet jag inte, dock. Men jag blev ju såklart också ledsen. Usch, det är så jobbigt att säga hej då! Även Pålssons hade tagit sig upp i ottan för att komma ner och säga hej då. Eller om det var för att hämta en dammsugare och lite annat som vi ändå tänkte göra oss av med…? ;-) Och när jag, med tårar ögonen, skulle krama om Maria och såg att även hon var ledsen, ja, då blev ju det hela såklart än värre… Även om vi ses om några veckor så kändes det verkligen tungt att säga hej då till dem. Vi saknar er redan!
Klockan 7.15 stannade vi utanför Faim de Loup för att hämta vår frukost och sen bar det vidare till ”Rosa bussarna”. Där lastade man upp våra väskor och ytterligare några på taket på den minivan vi skulle åka med och surrade fast med ett rep. Klockan 8 bar det iväg mot Phuket. En färd på ca 5 timmar. Det blev en rejält jobbig färd med flertalet nära-döden-upplevelser… Chauffören var fullkomligt oförmögen att föra fram ett fordon på ett mjukt och behagligt sätt. Strax efter att vi kommit av 2:a bilfärjan och vi är på väg genom en ganska skarp kurva, tittar jag ut genom bakrutan och får se en av väskorna på taket fara ner på vägen och rulla runt! Tänk om där hade kommit en person på moppe och fått väskan rakt på sig! Han kunde ju ha dött för tusan! Vi ropade att chauffören skulle stanna, vilket han gjorde och plockade upp väskan och surrade fast den på nytt på taket. Tur som det var, var det ingen av våra väskor! Resten av färden satt jag halvt vänd bakåt för att hålla koll på om någon mer väska skulle åka av. Jag som hade min dator i en av våra väskor där uppe! Till slut kom vi fram till Phuket och blev avsläppta på vårt hotell. Vilken skön känsla! Både jag och Niklas hade enorm huvudvärk efter att ha suttit på helspänn i så många timmar. Resten av dagen har vi legat och halvslumrat i sängarna på rummet eller badat i poolen. Helt utslagna. Nu i kväll har vi gjort en sista genomgång av våra resväskor, vilket resulterade i att vi lämnade efter oss ytterligare en del kläder samt lite annat.

25/4
05.30 ringde väckarklockan i morse. Fast i dag kändes det inte fullt lika tungt som igår, eftersom vi somnade vid 8-tiden igår kväll… :-) Det var välbehövligt. Frukost käkade vi på planet hit till BKK. När vi installerat oss på vårt hotell gav vi oss ut på en liten ”kollerunda”. Det blev bl.a. en tur till MBK – ett stort varuhus, där vi direkt hittade en McDonalds som vi intog lunch på. Det satt fint! Vi skulle bl.a. ha shoppat jeans inne på MBK, men allting var så stökigt, bökigt, högljutt och jobbigt där inne, så vi orkade inte ens tänka tanken att gå in i nå’n affär och prova… Så vi strosade runt en liten stund, innan vi tog en fika på Starbucks Coffee (GUD vilken god café latte!!) och sedan åkte vi hem. Vi är verkligen inga stadsmänniskor! :-)
För någon timme sedan pratade vi med mina föräldrar på Skypen. Ni där hemma tror ju att vi är i KL på visumresa, så det var egentligen inte så svårt att vara ”naturlig” när vi pratade om väder och vind och shopping… Ha, ha… De skulle vara veta! :-)
Nu ligger alla 3 pojkar i dubbelsängen och tittar på Animal Planet på TV’n. Vi är nog alla ganska trötta efter en lång, varm dag. Imorgon blir det en ”kollerunda” till med vår alldeles egen tukchaffis som vi fått telefonnumret till och sedan på eftermiddagen har vi nog tänkt vara här på hotellet och slappa, bada i poolen samt förbereda oss för den långa flygturen på måndag, då vi lämnar Thailand för den här gången. Idag har vi även bokat övernattningen i Berlin måndag till tisdag.

26/4
Regnigt i BKK. En tur med tuken. Inget bad i poolen. Bara slapp. Skönt.

27/4
Oh, så drygt det är att flyga så långt! 5 timmar går väl an, men sen är det bara tusan vad man får myror i benen. Eller i hela kroppen! Och så inser man att man har lika länge till i planet innan man är framme... Men våra småkillar var superduktiga hela resan till hit till Berlin. De spelade Nintendo och lade pussel och målade i sina pysselböcker. När vi var på väg ner mot landningsbanan på flygplatsen, var klockan runt 19-tiden, lokal tid, alltså 12 på natten "vår" tid (thailändsk tid alltså...) och när vi hade typ 3 minuter kvar innan vi kom ner på marken, ja då slockande Movitz. Helt utslagen. Men vi fick liv i honom igen och klarade av att ta oss till hotellet utan större protester. Att komma ut i friska luften efter så många timmar var verkligen skönt. Och vilken kväll!! Sommarvärme! Och vilken grönska! LJUVLIGT!!

28/4
Vi tog bussen tillbaka till Berlins flygplats tidigt i morse. Niklas var liksom vaken redan vid 3-tiden och vi andra vaknade vi 6-tiden. Vi är ju vana vid thailändsk tid, som sagt... :-) Undrar hur lång tid det kommer att ta för oss att vänja oss vid svensk tid?
Frukosten i dag bestod av de godaste baguetterna vi ätit på lååång tid. Jisses, så gott!! Redigt bröd! Det har vi ju inte fått för mycket av på Lanta... :-) Flyget gick 8.55 från Berlin.
Strax innan lunch stod vi på centralen i Malmö och väntade på Pågatåget till Skurup. Fidde (Fredrik, Niklas' lillebror) skulle få den stora äran att bli den förste vi överraskade. Dock inte utan en liten baktanke - vi behövde ju låna en bil för att ta oss till Bjärsjölagård och mina föräldrars hus... :-) Fidde blev ganska ställd när vi dök upp i dörren. Till sina kolleger sa han: "Här kommer min bror, min fru och deras barn!" HA HA!! Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Fast det roligaste är att vi dessutom har det på film :-) Det blev många överraskelser denna dag med go'a kramar, glada skratt, konstiga utrop och kommentarer samt lite glädjetårar.

29/4
Vår överraskningsrunda fortsatte idag till de som vi inte fick tag på igår. Så roligt! Jag känner mig rik. Rik på vänskap och kärlek. Nu låter väl detta helt flummigt, men det är faktiskt sant. Det finns inget mer betydelsefullt i livet än familj, vänner och kärlek!
Vi var bl.a. inne på barnens skola/dagis för att säga hej och för att kolla om våra killar ev. är välkomna redan på måndag, då vi ska börja jobba (vi hade redan bekräftelse på att de skulle få börja på sina respektive platser den 15/6, men nu blev det ju lite förändringar...) och då kom Rasmus, en av Liams bästa kompisar, fram till Liam och sa: "Är det verkligen du Liam?? Det här är helt overkligt!" Men, så sött...
Och ikväll har vi ätit tacos. Det var barnens önskan att få äta tacos första kvällen i Sverige, men dessvärre hann vi inte med det första kvällen. Fast vad gjorde det? Den som väntar på något gott... :-)