Hur känns det?

Jaaa, jag vet inte riktigt vad jag ska svara på den frågan. Och jag vet inte heller hur många gånger jag fått just den frågan idag! Har idag haft min första dag på jobbet... Kul att träffa alla kolleger, men helt plötsligt började allt kännas lite konstigt. Jag ska ju inte vara här... Vi brukar ju vara på Funky... Eller ÄR det här jag ska vara? Hrm... Ja, tankarna har varit många, men samtidigt ser jag ingen anledning att gå och grubbla. Jag kommer förmodligen in i det västerländska livet ganska snart igen. Det är helt enkelt dax att börja kolla igenom dagens post, ev. sätta in papper i pärmar, boka tid till tandläkare och bilbesiktning osv... Oj, jag blir alldeles matt, bara jag tänker på det!

Liam var eld och lågor och uppe tidigt idag eftersom han skulle till skolan. Även Movitz var lite ivrig, även om han skulle på ett nytt dagis med nya fröknar och delvis nya kompisar... Men det gick jättebra att lämna honom. Jag var med tills de hade avslutat sin frukost och sen pös jag iväg till jobbet. Ni kan tro att han var trött när jag kom och hämtade honom i kväll efter att först ha plockat upp Liam på fritids! Han slocknade nästan i bilen på väg hem. Fast först skulle vi in till Sjöbo för att köpa gympadojjor och gummistövlar till killarna... På tal om att tempot här i västerlandet är något högre än i Thailand och att jag ännu inte riktigt kommit in i det tempot - när vi hade stannat utanför skoaffären i Sjöbo och skulle gå av bilen, upptäckte jag att jag inte hade min börs med mig!!! Herre gud! Jag bara virrade på huvudet och smålog lite för mig själv. Jag var med andra ord inte förvånad... Det här är Jenny som hon brukar vara! :-) Och inga skor blev det till barnen idag...