Datahackern Jenny...

...eller inte...? :-) Här om kvällen satt jag med min alldeles egna laptop och surfade runt bland bloggsidor och läste på om hur Picasa Webalbum funkar m.m. Det är inte klokt vad tiden rusar när man sitter vid datorn! Fast det är förbannat kul... ;-)
I alla fall - jag tänkte att eftersom den här datorn nu ska vara bara min så ville jag ju lägga in ett lösenord för att komma in i den så att inga "fula fiskar" ska komma åt mina saker. Sagt och gjort! Jag klurade ut ett himla bra lösenord och kände mig nöjd och glad när jag kröp till sängs. Dagen därpå, när vi kommit hem efter simskolan, jag och barnen, så skulle jag kolla en sak i datorn. Och kommer inte in i f-n-skapet! Vad har jag nu ställt till med??! Jag provade gång på gång, men icke sa Nicke. Ni vet, när man blir så där lite lagom nervös så är det väldigt lätt att man börjar tvivla på sig själv. Var det verkligen just det där lösenordet jag skrev in? Kanske skrev jag med stor bokstav i början? Osv... Jag fick helt enkelt ringa upp min privata data-support - Fredrik, min bäste bror.
F: "Du får ju hålla koll på vad du gör!"
J: "Ja..jo... Men jag är helt säker på att jag skriver in rätt lösenord! Det är bara det att när jag ska skriva in siffrorna så flippar markören ut alldeles..."
F: "Va'? Vaddå flippar ut?"
J: "Ja, alltså när jag ska skriva 7:an så hoppar markören bara tillbaka till början igen."
F: "OK, då vet jag nog vad som är galet. Du har förmodligen glömt att trycka på "num lock"-knappen på tangentbordet."
J: "Öh... Jaha...?"
F: "Jamen.... Om du kollar på tangenten med siffran 7 på, så ser du att den även kan betyda "home" - alltså, om inte "num lock" är aktiverad så hoppar markören tillbaka "hem" när du trycker på 7:an!"
J: "JAHAA!! Ja, det ser jag ju nu! Och ja, nu funkade mitt fina lösenord alldeles utmärkt!"
Så mycket huvudbry för bara en liten, sketen knapptrycknings skull! PINSAMT! Vilken tur att det "bara" var min bror jag pratade med!! :-)

Idag är det precis 4 veckor kvar tills vi åker!! Wiiii! Fakiskt så börjar jag få lite fjärilar i magen nu... I måndags skickade vi in våra VISUM-ansökningar till Thailändska ambassaden i Stockholm. Kändes lite olustigt att skicka iväg alla våra pass + 1600:- i bara en jiffypåse med posten. Visserligen rekommenderat, men ändå... Ja, ja... vi är väl inte de första som ansöker om VISUM på det sättet.