söndag, oktober 19, 2008

Dyktur till Bida Nai (Phi Phi)

Att behöva ställa klockan på ringning 06.30 en lördag, borde i normala fall kännas åtminstone en liten aning jobbigt. Men i fredags kväll, var vi alla så förväntansfulla inför lördagens aktiviteter, att det varken knorrades över att behöva gå till sängs "i tid" eller kändes tungt att ställa väckarklockan. Vi skulle ju åka speed-boat ut till Phi Phi öarna och dyka och snorkla!!

Strax innan 07.00 var vi alla uppe på benen och intog vår vanliga "hälsofrukost" bestående av havregrynsgröt. Väskorna packades med diverse ting och 07.50 blev vi upphämtade av FlipFlop Divers. Strax efter 08.00 satt vi i båten och var på väg ut mot Phi Phi öarna, för att dyka och snorkla. Efter lite oro över den något mulna himlen, sprack det sedan upp och vi fick en helt underbar dag med gassande sol och ett stilla hav. 45 minuter ca, tog väl turen ut till Phi Phi, och där var det dax för dykarnas första dyk för dagen. På med alla attiraljer och så en sista kontroll av varandras utrustning och sen i plurret. Gott om fisk var där, det såg vi redan från båten. Randiga och silvriga och långa och korta... Någon minut senare var alla dykare borta. Då var det vår tur att prova ut fenor och mask och snorkel, för att kunna snorkla lite med barnen. Med flytvästar på såklart. Det gick jättebra och var riktigt roligt. T.o.m. så att man nästan blev sugen på att prova dyka på riktigt! Jag sa NÄSTAN.... :-) Efter att ha hört Niklas berätta om övningen, på 18 meters djup, som de skulle göra tillsammans med sin instruktör, Per, så försvann mina funderingar på att själv dyka, på direkten! De skulle sätta sig på knä på botten (på 18 meters djup, ja), ta av sig masken/cyklopet (där hade mina ögon ploppat ur sina ögonhålor som champagnekorkar!) och sedan lugnt och sansat sätta den på sig igen. Vid ett annat tillfälle fick de göra ytterligare en liten trevlig övning, som gick ut på att testa hur det känns, men framför allt för att lära sig, hur man tar sig upp till ytan OM syret eller tuberna eller regulatorn skulle flippa ut. Först fick den person, vars utrustning låtsas-strulade, låna kompisens reserv-regulator, och sen tillsammans stiga upp till ytan i lagom takt för att undvika tryckfallsproblem. HA, lätt som en plätt! Nä, FY FASEN, säger jag!
Efter en timme var alla dykarna uppe vid ytan igen, tillsammans med sina instruktörer och det var dax för lite lunch à la FlipFlop... Kallt, stekt ris til barnen och kallt ris med chicken cashewnötter eller chicken nå'nting annat till oss vuxna. Torrt som f-n, men i brist på annat, sådär mitt ute till havs, så gick det ju att trycka ner ;-)
Malin och Ralf hade minsann sett en sköldpadda! Niklas, Christofer, Per och Kung (Ralf's flickvän, betyder "Räka" och är ett populärt smeknamn i Thailand...) hade tyvärr inte lika stor lycka... Såg väl mest de "vanligaste" fiskarna... (bättre tur väntade dock, vid nästa dyk!).
Under tiden vi satt och åt, kom en båt full med turister som skulle snorkla. Guiderna kastade i lite brödsmulor och fiskarna blev ju som tokiga! De fullkomligt brottades vid vattenytan för att komma åt smulorna! Till turisternas stora förtjusning, såklart. Ralf hade berättat för oss innan vi for ut på morgonen att vi absolut inte fick kasta något som helst i vattnet, varken skräp (såklart!) eller matrester. Varför? Jo, för att om fiskarna blir matade av oss människor, så slutar de att äta på/av korallerna i havet, och i ett lite längre perspektiv på detta, så kommer det inte att bildas mer koraller och utan koraller så dör havets fiskar och till slut så är havet alldeles tomt och dött. Så egentligen kan man ju bli förbannad på de snorkelguider som matar fiskarna med brödsmulor och annat!! De borde väl veta bättre?!
Vid dyk nr. 2, efter att ha förflyttat oss en liten bit med båten, väntade alltså bättre lycka för Niklas och Christofer. Nu fick de se både leopardhaj (2 st á ca 2 meter) och så en rejäl sköldpadda!! Jag förmodar att det är upplevelser som denna, som gör dykningen så fantastisk! Vi som höll till uppe vid ytan fick se massor med fiskar igen och emellanåt var stimmen av dykare nere på botten, nästan lika stora som stimmen av småfisk! Dessvärre kunde vi känna små "stick" på benen emellanåt, vilket visade sig vara rester av, av båtmotorerna, söndertrasslade brännmaneter, som flöt runt i vattnet och tydligen fortfarande kunde brännas. Movitz ville upp i båten och Wilmer ville inte alls i. Så jag, Maria, Anton och Liam snorklade runt själva.
Vid 14-tiden var vi tillbaka i Saladan igen, trötta men väldigt nöjda med dagen. Och därmed har Niklas och Christofer nu sina dykarcert avklarade! GRATTIS!

Posted by Picasa

5 kommentarer:

Tessan sa...

Grattis till dykarcertet!
Vilken härlig dag ni hade :-) Aningen fjärran från min som bestod av regn, blåst, tvätt och McD-lunch ;-)
Kram!

Anonym sa...

Ett stort GRATTIS till dykcertifikatet. Det var modigt. Vilken upplevelse!även för resten av familjen. Har kollat Pålssons finfina undervattensbilder.Kram /din bästa svärmor

Ulrika Berg Nilsson sa...

Grattis Niklas till dykarcertet!! Kan bara tänka mig vilken upplevelse det har varit!

Vad roligt att ni alla fick en mysig dag med fint väder!!

Ja, dom där trådarna är inga roliga inte... Dom gillande inte Felicia & Julia heller...

Kramen

Ulrika Berg Nilsson sa...

FAAANTASTISKT fina bilder ni har tagit!!!

Kramen

Anonym sa...

Jag blir SÅ avundsjuk när jag ser er dyka och snorkla!! Min dröm!!
Kram Jenny S