6-års trots redan?

Det har varit intensiva dagar/kvällar i över en veckas tid nu och det har väl tagit ut sin rätt... Framför allt på barnen. Inte för att de är kloka nog att inse att sena kvällar inte är det bästa för ens ork och humör, de tycker bara det är spännande och extra lyxigt att få vara uppe så sent som möjligt, tillsammans med oss vuxna! Liam är speciell på så sätt, att han ger liksom inte upp i första taget. Hur den killen orkar, det är för mig en gåta! Han kan vara uppe lika sent som jag och Niklas och ändå fixa dagen efter utan större problem. Sämre är det med den andre lille skiten. Movitz, alltså. Hans sömnrutiner bör man helst inte rubba på om man vill ha en något så när lugn dag! Fast just nu vete fan om ens tillräckligt med sömn hade hjälpt?! Jag tror att han kommit in i en lite för tidig 6-års trots... Bestämd och envis har han alltid varit, men nu har han dessutom fått för sig att han utöver dessa egenskaper även ska vara allmänt störig, svara emot och göra tvärtom (eller ännu mer enerverande, fullkomligt ignorera och strunta i det man säger till honom), retas med storebrorsan extra mycket, fara rundor som en studseboll och emellanåt bara vara väldigt högljudd! Jag kan täka mig att detta kan få en del att dra på smilbanden, men jag kan säga att det är inte precis det jag och Niklas gör! Den här lille jävelungens sätt att uppföra sig den sista månaden, har fullkomligt tagit musten ur oss! Jag blir helt matt, bara jag tänker på det! Men, men... jag får väl trösta mig med att det går över. Om ett år eller två...