Inlägg nr.101...

Jag har ju i tidigare inlägg berättat om att de thailändska barnen är allt annat än änglalika i sitt sätt att leka. De är verkligen jättesöta att titta på, men där slutar allt vad sött heter...

Tidigare idag hörde Niklas ett fasligt liv utanför vår dörr och går dit för att kolla vad som står på. Och gissa vad han får se. Eller nä, det är inte lönt. Om ni så hade fått tusen gissningar, så tror jag inte att ni klurat ut vad som mötte hans blick... Precis utanför står alltså vår hyresvärds 2 små pojkar (5 och 3 år gamla), varav den äldste har en stor hushållskniv i handen och håller som bäst på att skära sönder alla våra uppblåsbara leksaker som ligger precis utanför vår dörr!! Amen HALLÅ!? Niklas knackar på rutan och försöker väl att inte se alltför arg ut och vips, så har skitungen slängt iväg kniven och stuckit sin kos. Ja, minstingen med såklart. Nu har Chez, vår hyresvärd, lovat att köpa nya badleksaker till våra barn inne i Saladan...

Fast den största skräcken heter Bismee och är 3 år och bor rakt över gatan. Han brukar komma in hit till oss med världens största leende på läpparna och 10 minuter senare, sitter vi här och undrar vad fan som hände!? Då har han dragit fram som en orkan här inne och i stort sett slängt ut alla leksaker vi har på golvet, plus att han även hunnit med att rita LITE på MÅNGA papper och sen slängt färgpennorna utan korkar på, några här och några där. Senast han var här inne, hann han inte riktigt ut för att pinka, utan började dratta redan inne på vårt golv, vid dörren, och sedan promenerade han kissandes, på våra plattor längs med huset och bort till trappan. Ett riktigt litet charmtroll, med andra ord... ;-)