Oturen framme igen...

...även om det var länge sedan sist. I torsdags satt jag med en god kopp kaffe framför fläkten här hemma och svalkade mig, när Christofer sticker in huvudet genom dörren och säger att jag måste bege mig ner till poolen. Till Niklas och barnen. Movitz har skurit sig i foten och kanske måste vi åka iväg med honom. Oj, oj, oj! Fort på med hjälmen och sen igång med moppen och ner till poolen på resorten. Där satt Movitz med ett ganska djupt sår, precis ovanför hålfoten på ena foten. Blodet hade slutat rinna vid det laget, så Maria fick plåstrat om lite grand med hjälp av deras "First Aid Kit", som Christofer varit hemma och hämtat. Sen tyckte vi att det nog var bäst att åka till Dr. Salarin (bara en liten bit från oss) för att kolla och ev. sy eftersom såret var så pass djupt. Och jodå, visst behövde det sys. Dr. Salarin ville sätta dit 2-3 stygn, men det ville inte Movitz! HERREGUUUD vad vi brottades! Det var jag, Niklas och sköterskan som försökte hålla en ilsken och skräckslagen Movitz stilla på sängen, och så stackars Dr. Salarin som förgäves försökte komma nära såret för att sätta dit stygnen. Jag tror vi försökte i upp emot en halvtimme med än att prata med Movitz och förklara att såret MÅSTE sys om det ska kunna läka, än att med våld hålla honom stilla så gott det gick. Men ingenting funkade. Han hade bestämt sig. Han skulle INTE ha några stygn i foten!! Till slut, när sängen var alldeles nerblodad, där var blod på golvet, Niklas hade blod på magen, sköterskan började tappa tålamodet och Movitz började tröttna, så fick doktorn satt dit ETT stygn. Att sätta dit de andra två som egentligen behövdes var inte att tänka på. HUR kan man vara så in i baljans envis och STARK för den delen oxå??!!! Jäkla unge! Ni kan tro att vi var helt utmattade när vi kom hem igen! Vilken fight! Så nu går Movitz omkring med en strumpa på den skadade foten, för att få så lite smuts som möjligt i närheten av såret. Men det ser ut att läka fint. Doktorn sa, att eftersom hon inte haft de bästa förutsättningarna för att göra ett gott jobb (undrar vad hon menade med det???), kunde det föreligga viss risk att såret skulle bli infekterat, och om så var fallet skulle vi komma tillbaka med en gång för att få antibiotika. Men nu tycker vi att det ser fint ut och verkar läka bra. På torsdag ska vi tillbaka för att ta bort det lilla stygnet. Och då får hon ju se vår lille solstråle som han i normala fall är ;-)