Internet och magkatarr...

Jag blir tokig utan internet! Så frustrerande! Fast samtidigt kan jag tycka att det inte är riktigt klokt att man känner sig så "off" utan... HUR klarade vi oss innan man hittade internet??! Och vad händer om man helt enkelt bara stänger ner butiken en vacker dag? :-) Jag tror bestämt att jag får ta och ringa Telia och beställa BÅDE internet OCH telefonabonnemang. Egentligen hade vi tänkt att inte ha någon fast telefon, men vid närmare eftertanke, så tror jag att det med en hemtelefon blir enklare för barnen att kunna nå och nås av sina kompisar när de vill leka. Och om Liam till exempel inte vill följa med till affären, så känns det ju klart lugnare om han åtminstone kan nå mig via telefonen om det skulle vara nå't! Ja, de får nog bli ett nytt telefonnummer till familjen Månsson inom kort.

I helgen som gick var vi uppe i Stockholm och träffade Mattias och Per och Frida och Kenneth. Det var supertrevlig! Trots skitvädret. 10 grader och regn i tre dagar! Kontrast mot Thailand. Men så underligt det kändes att se varandra med kläder på! :-) Eller åtminstone med betydligt mer kläder på. Man fick liksom ett helt annat intryck av dessa personer... Framför allt av Kenneth och Frida som vi ju faktiskt nästa enbart sett i antingen badkläder eller fiskarbyxor eller shorts. Och som ett brev på posten kom först en förkylning och sedan magkatarr... Ja, det var väl egentligen bara en tidsfråga med tanke på det tempo vi haft sedan vi kom hem. Jag kan bara prata för min egen del, men det är jäkligt stressande med de nya arbetsuppgifterna på jobbet (jag har ju för tusan ALDRIG sysslat med ekonomi och har över huvud taget ingen känsla för siffror!), flytten till Södergård, där det tyvärr inte finns utrymme till förvaring, vilket har resulterat i att vi fortfarande mer eller mindre bor i resväskor och bananlådor och inte har minsta koll på något alls, samt allt vardagligt som man MÅSTE ha koll på - utflykter, tandläkarbesök, simskoleanmälan, deklaration, middag... Inga konstiga saker, egentligen, men när man varit förskonad från alla dessa MÅSTEN under så lång tid som vi varit, så blir det nästan som en chock för en att helt plötsligt inte längre "bara kunna vara". Ska vardagen fungera något så när i detta stressiga land, så är det helt enkelt bara att gilla läget och hänga med i svängarna... Och att ha lite koll och lite framförhållning gör allting betydligt enklare!