Sitter i föräldrarnas "stora-rum" och tittar ut över fälten. Det har varit mulet nå'n timme nu, men helt plötsligt har det ljusnat i horistonten och solen nästan bländar mig genom fönsterrutan. Det har varit snålt med graderna idag - bara typ 15 stycken, lite blåsigt och inte alls mysigt. Samtidigt som solen nu skiner på sin väg ner mot horisonten så regnar det över Bjärsjölagård. Molntäcket slutar med en skarp kant långt, långt ut över åkrarna... Både solsken, regn och blåst på en och samma gång.
Har precis läst i Pålssons blogg och kan inte annat än medge att jag blev lite ledsen i ögat. Jag förstår precis hur de känner sig! Vemodigt och spännande på samma gång. Nu är den underbara thailandstiden över och det betydligt mer hektiska livet i Sverige väntar. Visst är det skönt att ha "något" (ett jobb) att göra varje dag, men som jag redan har sagt - att kunna göra precis vad som faller en in om dagarna smäller betydligt högre! Åtminstone i min värld... Livet vi levt i Thailand under 9 och 10 månader har gett oss så mycket! Både bra och dåliga erfarenheter. Men alla väldigt nyttiga. Jag tror att varje människa i vår stressiga värld här i väst skulle må bra av att ta en längre paus i livet. Stanna upp och reflektera över vad det är man håller på med. Känna efter vad det är man verkligen vill med sitt liv osv. Kanske är man helt och hållet nöjd med vad man har. Nöjd med sitt jobb. Oavsett vilket så är det garanterat så att man kommer till många insikter om än det ena, än det andra under en så lång paus från alla måsten och jobbmöten. Vissa insikter är oerhört angenäma, andra betydligt jobbigare. Men det gäller att vara öppen och lyhörd så att man kan ta dessa till sig på ett bra sätt.
Oj, vad djupt det blev nu, men jag kände bara att jag behövde skriva av mig lite efter att ha läst om hur ledsen Maria var för några timmar sedan. Nu ligger de och sover sin sista sömn på Lanta och jag hoppas att de sover gott. Imorgon börjar hemresan för dem och jag önskar dem en trevlig sådan! Det ska verkligen bli roligt att träffas igen! Skönt att kunna prata minnen med någon!
VILKEN RESA VI GJORT!!! TACK SKA NI HA, PÅLSSONS!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ditt inlägg var så djupt att även jag fick en "tår i ögat".
Ja,man önskar att man kunde ändra på alla de människors sätt, att tänka och vara, som stressar igenom sitt liv....
Eftersom att vi vet att det går att leva ett liv som är mindre stressigt....
(och ett liv med mindre måsten.)
Som både ni och vi har fått uppleva både i thailand och i norrland:))
Vi måste bara lära oss att ta till vara på våra upplevelser.Att inte tvingas in i det "vardagliga",men det är inte lätt.
Stor kram / Anneli ohlsson
Kram Anneli
Det är bara att njuta av de lyckliga stunderna så går de andra nästan som en dans. Och du när du blir pensionär kan du åter göra "vad du vill och när du vill" men längta inte dit även om det är behagligt.
Kramar och lycka till med livet från två som nyss fyllt 65
Ja, vilken resa ni har gjort! Och nu gäller det för er att förvalta alla era minnen och insikter, försöka leva annorlunda mot vad ni gjorde innan ni åkte så kommer allt att gå mycket lättare. Ibland kommer det säkert tillfällen då ni måste plocka fram alla dessa minnena, känslorna och insikten för att komma på rätt spår igen, varva ner i den stressiga västärlden!
Känn er lyckligt lottade som haft möjligheten att ge er själva och era barn dessa månaderna i det underbara landet Thailand!
puss & kram på er!
Ja vilken resa vi gjort! TUR att ni tog tag i det direkt annars hade vi väntat ett år och då hade det förmodligen inte blivit av överhuvudtaget!
Nu är vi i Bangkok... snacka om kontrast till Lanta. Får nästan frispel! Och det är inte positivt frispel då.
Vi har pratat med Svenska Skolan i Buenos Aires - vi ses i Brasilien i september! ;-)
Ja du Jenny! tänk vad livet har mycket att ge. "CARPE DIEM".
Nu har ni många minnen att prata om med fam Pålsson när dom kommer hem.Minnen och upplevelser som alltid kommer att finnas kvar.Många bilder och bloggar som håller minnet vid liv./Kram mamma
Undrar om ni egentligen har fattat hur mycket ni varit med om. Nu är det så mycket med jobb och boende som upptar er tid.
Tänk ni har varit i en helt främmande kultur, verkligen en helt annorlunda kultur och vardag! Och nu är ni här!! Från lugnet på Kho Lanta rakt in i stressen med klockan som hela tiden jagar en.Det är kontraster.Inte konstigt att tankar rör om i huvudet. Nu måste ni landa här./mamma
Skicka en kommentar